Add parallel Print Page Options

Abrahams föredöme

1-2 Abraham var mänskligt sett den judiska nationens grundare. Vad var hans erfarenhet av att bli frälst genom tro? Var det på grund av hans goda gärningar som Gud tog emot honom? Om det var så, då hade han haft något att skryta med. Men från Guds sida sett hade Abraham inte alls någon anledning att berömma sig själv.

För Skriften säger oss att Abraham trodde på Gud, och det var därför som Gud förlät honom hans synder och förklarade honom rättfärdig.

4-5 Men förtjänade han inte rätten till himlen genom alla de goda gärningar han gjorde? Nej, frälsningen är en gåva. Om man kan förtjäna den genom att vara god så är den inte gratis. Den ges inte som ersättning för något vi uträttar. För Gud förklarar en syndare oskyldig bara genom hans tro på Kristus, som räddar honom från Guds vrede.

Kung David beskrev en människas befriande och oförtjänta glädje när hon förklaras icke skyldig av Gud genom att säga:

Vilken lycka för dem som fått sin skuld förlåten! Vilken glädje när synderna plånas ut.

Vilken befrielse det blir för dem som har bekänt sina synder.

Nu är frågan den: Ges denna välsignelse bara till dem som tror på Kristus och samtidigt håller de judiska lagarna? Eller ges den till dem som inte följer de judiska reglerna, utan bara tror på Kristus? Vad hände med Abraham? Vi säger att han tog emot dessa välsignelser genom sin tro. Var det enbart genom tron? Eller på grund av att han också höll de judiska lagarna?

10 För att kunna svara på den frågan måste man först svara på den här: När gav Gud sin välsignelse åt Abraham? Det var innan han blev jude - innan han genomgick den judiska ceremoni, som kallas omskärelse.

11 Det var inte förrän senare, efter det att Gud hade lovat att välsigna honom på grund av tron, som han omskars. Omskärelseceremonin var ett tecken på att Abraham redan hade tro och att Gud hade tagit emot honom innan ceremonin ägde rum - och förklarat honom rättfärdig och god i sina ögon. Därför är Abraham den andlige fadern för alla som tror utan att också lyda de judiska lagarna.

12 Och Abraham är också den andlige fadern för alla som är omskurna. De kan genom hans exempel se att det inte är ceremonin som räddar dem, för Abraham blev godkänd av Gud enbart för sin tro, och det innan han blev omskuren.

13 Det är därför klart att Guds löfte att ge hela jorden åt Abraham och hans ättlingar inte var en följd av att Abraham rättade sig efter Guds lagar, utan av att han litade på att Gud skulle hålla sitt löfte.

14 Om man fortfarande påstår att Guds välsignelse går till dem som är tillräckligt goda, säger man alltså att Guds löften till dem som har tro är meningslösa och att det är dåraktigt att tro.

15 Men detta är sanningen: när vi försöker skaffa oss Guds välsignelse och godkännande genom att hålla hans lagar, så drabbas vi till slut alltid av hans vrede, för vi kommer att misslyckas med att hålla dem. Det enda som kan rädda oss från att vara lagbrytare är att inte ha några lagar att bryta!

16 Därför ges Guds välsignelser till oss helt gratis när vi tror. Och vi kan vara säkra på att få dem vare sig vi följer judiska seder eller inte, bara vi har samma tro som Abraham, för Abraham är ju allas vår far.

17 Det är det som menas i Skrifterna när det står att Gud gjorde Abraham till far åt många folk. I Guds ögon är han vår far, för han trodde på den Gud som gör de döda levande igen och som talar om kommande händelser med samma säkerhet som om de redan hade ägt rum.

18 När Gud talade om för Abraham att han skulle ge honom en son och att han skulle bli far till många folk, trodde Abraham därför på Gud, trots att ett sådant löfte inte såg ut att kunna infrias.

19 Och därför att hans tro var stark, så oroade han sig inte över det faktum att han vid hundra års ålder var alltför gammal att bli far, och att Sara, hans fru som var nittio år gammal, inte längre kunde föda barn.

20 Men Abraham tvivlade aldrig. I stället växte sig hans tro allt starkare, och han tackade Gud för gåvan redan innan han hade fått den.

21 Han var helt övertygad om att Gud skulle hålla vad han hade lovat.

22 Och på grund av Abrahams tro, förlät Gud honom hans synder och förklarade honom icke skyldig.

23 Detta frikännande uttalades inte bara för Abrahams skull.

24 Det gäller också oss. Gud kommer att ta emot oss på samma sätt som han tog emot Abraham - genom att vi tror på Guds löften, den Gud som lät Jesus, vår Herre, stå upp från de döda.

25 Han dog för våra synder och uppstod till livet för att föra oss in i ett rätt förhållande till Gud.