Mer död än levande

^1-2 Herre, min frälsnings Gud, jag har gråtit inför dig dag och natt.

³ Hör nu mina böner, lyssna till mitt rop!

⁴ Mitt liv är fyllt av svårigheter, och jag är mer död än levande.

⁵ Alla tror att jag snart ska dö, så svag är jag.

⁶ De har lämnat mig här för att dö, precis som man gör med dem som har fallit på slagfältet. Jag är bortglömd och får ingen hjälp.

⁷ Du har kastat in mig i det djupaste mörker.

⁸ Din vrede vilar tung över mig. Våg efter våg väller över mig.

⁹ Mina vänner avskyr mig och har gått ifrån mig. Jag är fångad i en fälla och finner ingen utväg.

¹⁰ Jag kan inte längre se på grund av all gråt. Varje dag ropar jag till dig om hjälp. Herre, jag sträcker mina händer till dig och ber om barmhärtighet.

¹¹ Snart kommer det att vara för sent! Vilken nytta gör dina under när jag ligger i graven? Hur ska jag då kunna prisa dig?

¹² Kan de som ligger i graven tala om din kärlek? Kan de förkunna din trofasthet?

¹³ Kan mörkret tala om dina under? Kan någon i de glömdas land tala om din hjälp?

¹⁴ Herre, jag ber för mitt liv, och tidigt varje morgon ropar jag till dig.

¹⁵ Herre, varför har du förkastat mig? Varför vänder du ditt ansikte från mig och ser åt ett annat håll?

¹⁶ Ända från min ungdom har jag varit sjuklig och nära döden. Jag är hjälplös när du straffar mig och orkar inte mer.

¹⁷ Din rasande vrede har krossat mig. Den kramar sönder mig.

¹⁸ Den håller mig i sitt grepp dagen lång.

¹⁹ Mina vänner och bekanta som älskade mig är borta, och överallt ser jag bara mörker.