Add parallel Print Page Options

Skapelsens krona

1-2 Herre, vår Gud, ditt namns storhet uppfyller hela jorden och fyller himlen till brädden.

Till och med de små barnen sjunger lovsång till dig av hela sitt hjärta, och deras föredöme tystar dina fiender!

När jag ser din himmel och det du format med dina händer, månen och stjärnorna, som du har skapat

då kan jag inte fatta att du bryr dig om en ynklig liten människa, att du över huvud taget lägger märke till henne!

Och ändå har du gjort henne till skapelsens krona, och krönt henne med ära och härlighet. Bara du själv står över henne.

Du har satt henne att härska över allt du har skapat,

får, oxar, vilda djur,

fåglar, fiskar och allt liv i havet.

10 Herre, vår Herre, ditt namns storhet uppfyller hela jorden!

Guds storhet och makt och människans ställning i skapelsen

För körledaren, enligt gittit.[a] En psalm av David.

Herre, vår Herre,
    hur majestätiskt är inte ditt namn över hela jorden!

Din härlighet når högre än alla himlar!
    Ut ur munnarna på barn och spädbarn har du instiftat makt
    för att tysta ovännen och hämnaren.[b]

När jag ser din himmel, dina fingrars verk,
    månen och stjärnorna, som du har satt där uppe,
vad är då en människa, att du tänker på henne,
    en människoson[c], att du lägger märke till honom?
Du gjorde honom lite lägre än Gud[d]
    och krönte honom med härlighet och ära.

Du satte honom att härska över allt du har skapat,
    du lade allt under hans fötter,
får, oxar, vilda djur,
    himlens fåglar, havets fiskar
och allt som vandrar på havets stigar.

10 Herre, vår Herre,
    hur majestätiskt är inte ditt namn över hela jorden!

Footnotes

  1. 8:1 Grundtextens innebörd är osäker; gittit kan syfta på vinpressen (så enligt Septuaginta), och psalmen har kanske sjungits vid vinskörden.
  2. 8:3 Grundtexten är svårförståelig, och ”makt” har i Septuaginta tolkats som lovsång (se Matt 21:16 där texten citeras ur Septuaginta).
  3. 8:5 Eller ett människobarn, här syftande på människan som skapad av Gud. Människoson blir i Nya Testamentet en benämning som Jesus använder om sig själv, (t.ex. Matt 16:27f.), och i Heb 2 tillämpas texten direkt på honom.
  4. 8:6 Jfr Heb 2:6-7 där texten citeras ur Septuaginta; t.ex. änglar i st.f. ”Gud”. Det hebreiska ordet elohim (Gud, gud, gudar) används ibland även i andra betydelser, se t.ex. fotnot till 2 Mos 22:8, beroende på sammanhanget.