TREDJE BOKEN

Psalm 73

Den gudfruktiges anfäktelse och tröst

En psalm av Asaf.

Gud är i sanning god mot Israel,
    mot dem som har rena hjärtan.
Men jag var nära att stappla med mina fötter,
mina steg var nära att slinta,
ty jag avundades de övermodiga,
    när jag såg att det gick de ogudaktiga väl.

Fria från lidanden är de till sin död,
och deras kropp är vid gott hull.
De kommer inte i olycka som andra dödliga,
de plågas inte som andra människor.
Därför är högmod deras halsprydnad
och våld de kläder de bär.
Ur deras feta ansikten tittar ögonen fram,
deras hjärtans inbillningar har ingen gräns.
De hånar och talar om förtryck i sin ondska,
överlägset talar de.
Med sin mun stiger de upp i himlen
och deras tunga far fram på jorden.
10 Därför vänder sig folket till dem.
    Vatten i mängd suger de i sig.
11 De säger: "Hur skulle Gud kunna veta det?
Skulle den Högste ha sådan kunskap?"
12 Så är det med de ogudaktiga,
    det går alltid väl för dem och deras rikedom växer.

13 Men förgäves bevarade jag mitt hjärta rent
och tvådde i oskuld mina händer.
14 Jag blev plågad hela dagen,
    var morgon blev jag tuktad.
15 Om jag hade sagt: "Så vill jag tala",
då hade jag svikit dina barns släkte.
16 När jag försökte förstå detta,
    då tycktes det mig alltför svårt,
17 till dess att jag gick in i Guds helgedom
och insåg hur det går dem till slut.

18 På hal mark ställer du dem,
    du störtar ner dem i fördärvet.
19 Hur plötsligt går de inte under!
    De förgås och får en ände med förskräckelse.
20 Liksom drömmen är borta när man vaknar,
skall du, Herre, förakta dem som skuggbilder,
när du griper in.

21 När mitt hjärta förbittrades
    och jag kände styng i mitt inre,
22 då var jag oförnuftig och förstod ingenting,
som ett djur var jag inför dig.

23 Men jag är alltid hos dig,
    du håller mig i min högra hand.
24 Du leder mig med ditt råd
    och tar sedan emot mig med ära.
25 Vem har jag i himlen utom dig!
    När jag har dig
frågar jag inte efter något på jorden.
26 Om än min kropp och min själ tynar bort,
så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
27 Ty de som är fjärran från dig går under,
du förgör alla som trolöst sviker dig.
28 Att vara i Guds närhet är lycka för mig.
Jag tar min tillflykt till Herren, Herren,
för att kunna tala om alla dina gärningar.

Tredje boken

(73—89)

Den gudlöses kortvariga framgång och den rättfärdiges eviga lön

73 En psalm av Asaf.

Gud är sannerligen god mot Israel,
    mot dem som har rena hjärtan.

Men jag höll på att snava,
    mina fötter höll på att tappa fästet.
Jag var avundsjuk på de högmodiga
    då jag såg de gudlösas framgång.

De slipper svårigheter ända fram till sin död,
    de är friska och välmående.
De råkar inte i människans nöd
    och plågas inte som andra.
Därför är högfärd deras halsband,
    och våld deras kläder.
Ur deras fetma tittar ögonen fram,
    deras fantasier har ingen gräns.
De talar föraktfullt och ondsint.
    De är högfärdiga och förtrycker andra.
De gör anspråk på himlen
    och talar som om de ägde jorden.
10 Så återvänder hans folk dit
    och suger åt sig mängder av vatten.[a]
11 De frågar: ”Hur kan Gud veta?
    Skulle den Högste ha den kunskapen?”

12 Så är det med de gudlösa,
    ostörda ökar de alltid sin rikedom.

13 Förgäves har jag hållit mitt hjärta rent
    och tvättat mina händer i oskuld.
14 Jag har plågats dagen lång,
    bestraffats var morgon.

15 Om jag hade sagt: ”Så vill jag tala”,
    skulle jag ha varit en förrädare mot dina barns generation.
16 När jag försökte förstå detta
    var det alltför mödosamt för mig,
17 tills jag kom in i Guds helgedom
    och insåg hur det går med dessa till slut.

18 Du låter dem vandra på en hal väg,
    störtar dem i fördärvet
19 och plötsligt går de under.
    De tar en ände med förskräckelse.
20 Det blir som när man vaknar ur en dröm:
    Du, Herre, reser dig
    och föraktar dem som om de vore fantasier.[b]

21 När mitt hjärta var bittert
    och det sved inom mig,
22 då var jag oförnuftig och ovetande,
    som ett djur inför dig.

23 Ändå är jag alltid hos dig,
    och du håller min högra hand.
24 Du leder mig efter ditt råd,
    och sedan för du mig till härligheten[c].
25 Vem har jag i himlen utom dig?
    Och när jag har dig,
    önskar jag ingenting på jorden.
26 Min kropp och min själ kan tyna bort,
    men Gud är min inre klippa och min del för evigt.

27 Men de som är långt borta från dig kommer att förgås.
    Du förgör dem som inte är trogna mot dig.
28 Men det är gott för mig att vara nära Gud.
    Jag har gjort Herren Gud till min tillflykt,
    och jag vill berätta om alla dina gärningar.

Footnotes

  1. 73:10 Grundtextens innebörd är okänd och översättningen bara en ungefärlig ord-för-ord översättning.
  2. 73:20 Grundtextens innebörd är okänd och översättningen bara en ungefärlig ord-för-ord översättning.
  3. 73:24 Det framkommer inte om det är evigheten eller någon form av jordisk härlighet/ära som åsyftas här.