² Stor är Herren och högt prisad
    i vår Guds stad, på sitt heliga berg.
³ Skönt höjer det sig, hela jordens fröjd,
berget Sion längst upp i norr,
    den store konungens stad.
⁴ Gud är i dess palats,
    han har gjort sig känd som en tillflykt.
⁵ Se, kungarna slog sig samman,
    tillsammans drog de fram.
⁶ De såg, då häpnade de,
    blev förskräckta och flydde.
⁷ De greps där av bävan,
    av vånda som hos en barnaföderska,
⁸ som när Tarsisskeppen krossas av östanvinden.
⁹ Det vi har hört om får vi nu se
    i Herren Sebaots stad, i vår Guds stad.
Gud håller den vid makt till evig tid. Sela.

¹⁰ Vi tänker, o Gud, på din nåd,
    när vi är i ditt tempel.
¹¹ Såsom ditt namn, o Gud,
    når också ditt lov intill jordens ändar,
din högra hand är full av rättfärdighet.
¹² Sions berg gläder sig,
    Juda döttrar jublar
för dina domars skull.

¹³ Gå runt Sion, vandra omkring det,
räkna dess torn!
¹⁴ Ge akt på dess murar,
    gå igenom dess palats,
så att ni kan berätta om det
    för ett kommande släkte.
¹⁵ Ty sådan är Gud, vår Gud,
    alltid och för evigt.
Han skall leda oss bortom döden.