² Herre, straffa mig inte i din vrede,
    aga mig inte i din vredes glöd.
³ Dina pilar har genomborrat mig,
    din hand har kommit över mig.
⁴ Ingenting är helt i min kropp för din vredes skull,
    ingenting är friskt i min kropp för min synds skull.
⁵ Min skuld går mig över huvudet,
    som en börda, som är alltför tung för mig.

⁶ Mina sår stinker och är fyllda med var
    för min dumhets skull.
⁷ Jag går krokig och böjd,
    hela dagen går jag sörjande.
⁸ Mina höfter fylls av brinnande smärta,
    ingenting i min kropp är helt.
⁹ Jag är utan kraft, jag är helt krossad,
    jag klagar i mitt hjärtas ångest.

¹⁰ Herre, du vet allt jag längtar efter,
    varje suck ligger öppen för dig.
¹¹ Mitt hjärta slår intensivt, min styrka avtar,
    och ljuset lämnar mina ögon.
¹² Mina nära och kära håller sig undan mig för min plåga,
    mina närmaste håller sig på avstånd.
¹³ De som står efter mitt liv lägger ut snaror,
    de som vill skada mig talar om min undergång,
    hela dagarna tänker de ut onda planer.

¹⁴ Men jag är som en döv som ingenting hör,
    som en stum som inte kan öppna sin mun.
¹⁵ Jag är som en man som inte hör,
    som inte öppnar sin mun för att svara.
¹⁶ Men jag väntar på dig, Herre,
    du ska svara, Herre, min Gud.
¹⁷ Jag tänker: ”Låt dem inte få glädjas över mig,
    eller upphöja sig själva över mig när jag snavar.”

¹⁸ Jag är nära att falla,
    och min smärta är ständigt hos mig.
¹⁹ Jag bekänner min synd.
    Jag sörjer över min skuld.
²⁰ Mina fiender är många och starka,
    många är de som hatar mig utan orsak.
²¹ De lönar gott med ont
    och angriper mig, därför att jag strävar efter det goda.

²² Överge mig inte, Herre!
    Var inte långt ifrån mig, min Gud!
²³ Skynda dig att hjälpa mig,
    Herre, du min räddning!