Psalm 105

Herrens gärningar mot sitt folk

Tacka Herren, åkalla hans namn,
    gör hans gärningar kända bland folken!
Sjung till hans ära, lovprisa honom,
tala om alla hans under!
Beröm er av hans heliga namn!
    De som söker Herren må glädja sig av hjärtat.
Fråga efter Herren och hans makt,
sök alltid hans ansikte.
Tänk på de under han har gjort,
    på hans tecken och hans domslut,
ni Abrahams barn, hans tjänare,
    ni Jakobs söner, hans utvalda.

Han är Herren, vår Gud,
    över hela jorden når hans domar.
Han tänker för evigt på sitt förbund,
på det ord han påbjudit för tusen släkten,
på det förbund han slöt med Abraham
och på sin ed till Isak.
10 Han fastställde det för Jakob som en stadga,
för Israel som ett evigt förbund.
11 Han sade: Åt dig ger jag Kanaans land,
det skall bli er arvedel.
12 Då var de en liten skara,
    de var få och främlingar i landet.

13 De vandrade från folk till folk,
    från ett land till ett annat.
14 Han tillät ingen att skada dem,
    han straffade kungar för deras skull:
15 Rör inte mina smorda,
    gör inte mina profeter något ont!
16 När han sände hungersnöd över landet
så att de led brist på bröd,
17 då sände han en man framför dem,
Josef som blev såld till slav.
18 Man slog hans fötter i bojor,
    i järn låg han bunden,
19 till den tid då hans ord uppfylldes
och Herrens tal bevisade hans oskuld.
20 Då släpptes han på kungens befallning,
folkens härskare gav honom fri.
21 Han satte honom till herre över sitt hus,
till att råda över allt han ägde,
22 för att binda hans furstar efter sin vilja
och lära hans äldste vishet.
23 Och Israel kom till Egypten,
    Jakob blev gäst i Hams land.
24 Herren gjorde sitt folk mycket fruktsamt
    och mäktigare än deras ovänner.
25 Han förvandlade deras hjärtan,
    så att de hatade hans folk
och handlade svekfullt mot hans tjänare.

26 Han sände Mose, sin tjänare,
    och Aron som han utvalt.
27 De gjorde hans tecken bland dem
    och under i Hams land.
28 Han sände mörker och allt blev mörkt,
och de stod inte emot hans ord.
29 Han förvandlade deras vatten till blod
och deras fiskar dog.
30 Deras land vimlade av paddor,
    ända in i deras kungars kamrar.
31 Han befallde och svärmar av insekter kom,
mygg över hela deras land.
32 Han gav dem hagel i stället för regn
och sände eldslågor i landet.
33 Han slog ner deras vinstockar och fikonträd
och bröt sönder träden i landet.
34 Han befallde och gräshoppor kom
och gräsmaskar i oräknelig mängd.
35 De åt upp alla örter i landet,
    de åt upp grödan på marken.
36 Han slog allt förstfött i landet,
    förstlingen av deras livskraft.

37 Så förde han dem ut med silver och guld,
i hans stammar stapplade ingen.
38 Egyptierna gladde sig när de drog ut,
ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.
39 Han bredde ut ett moln till skydd
    och en eld som lyste om natten.
40 De bad, och han lät vaktlar komma
och mättade dem med bröd från himlen.
41 Han öppnade klippan och vatten flödade,
det rann genom öknen som en ström.
42 Ty han tänkte på sitt heliga löfte
    till Abraham, sin tjänare.
43 Så förde han ut sitt folk med glädje,
sina utvalda med jubel.
44 Han gav hednafolkens länder åt dem,
det folken arbetat ihop fick de ärva,
45 för att de skulle hålla hans stadgar
och ta vara på hans undervisning.
    Halleluja!

Herren har varit trofast

(1 Krön 16:8-22)

105 Prisa Herren, åkalla honom.
    Gör hans verk kända för alla folk.
Sjung och spela till hans ära,
    berätta om alla hans under!
Lovprisa hans heliga namn,
    låt dem som söker Herren få en innerlig glädje!
Vänd er till Herren och hans kraft,
    sök honom ständigt.

Tänk på de mäktiga gärningar han har gjort,
    hans under och den dom som han uttalat,
ni som är ättlingar till hans tjänare Abraham,
    till Jakob, hans utvalde.
Han är Herren, vår Gud.
    Över hela jorden sträcker sig hans domar.

Han minns för evigt sitt förbund,
    sina befallningar för tusen generationer,
det förbund som han slöt med Abraham,
    och sin ed till Isak.
10 Han bekräftade det till Jakob som en stadga,
    till Israel som ett evigt förbund.
11 Han sa: ”Jag ska ge dig Kanaans land
    till arv och egendom.”

12 Fastän de var få till antalet,
    en liten skara främlingar,
13 och vandrade från folk till folk,
    från rike till rike,
14 lät han ingen förtrycka dem,
    och han straffade kungar för deras skull.
15 ”Rör inte mina smorda,
    skada inte mina profeter!”

16 Han sände hungersnöd över landet
    och förstörde deras matförråd.
17 Men han hade före dem sänt en man, Josef,
    som såldes som slav.
18 Bojor sattes på hans fötter
    och en järnring runt hans hals,
19 tills den dag hans ord gick i uppfyllelse,
    och Herrens ord gav honom rätt.
20 Då lät kungen släppa honom fri,
    folkens kung befriade honom.
21 Kungen gjorde honom till herre över sitt hus,
    till härskare över hela sin egendom,
22 för att leda hans furstar som han ville
    och lära hans äldste vishet.

23 Israel kom till Egypten,
    Jakob blev gäst i Hams land.
24 Han gjorde sitt folk mycket fruktsamt,
    han gjorde dem mer talrika än deras fiender.
25 Han vände egypterna till att hata hans folk,
    till konspiration mot hans tjänare.
26 Han sände sin tjänare Mose,
    och Aron, som han hade utvalt.
27 De utförde hans tecken bland dem,
    under i Hams land.
28 Han sände mörker, så att allting blev mörkt.
    De hade inte[a] gjort uppror mot hans ord.
29 Han förvandlade deras vatten till blod
    och lät deras fiskar dö.
30 Deras land vimlade av grodor,
    ända in i deras furstars sängkammare.
31 Han befallde, och svärmar av flugor kom,
    mygg över hela deras land.
32 I stället för regn gav han dem hagel
    och eldslågor i landet.
33 Han slog ner deras vinrankor och fikonträd,
    och alla träd vräktes omkull i deras land.
34 På hans befallning kom gräshoppssvärmar
    och ett oräkneligt antal gräshoppsyngel.
35 De åt upp allt grönt i deras land,
    och de åt upp skörden på deras mark.
36 Slutligen dödade han allt förstfött i deras land,
    alla deras manliga nyfödda.
37 Sedan förde han dem ut ur landet med silver och guld,
    och det fanns ingen i dess stammar som stapplade.
38 Egypterna gladde sig när de gav sig iväg,
    för de hade drabbats av fasor för Israels skull.

39 Han bredde ut ett moln som skydd
    och en eld som lyste om natten.
40 De[b] bad, och han sände vaktlar,
    han mättade dem med bröd från himlen.
41 Han öppnade en klippa, och vattnet forsade fram.
    Det flöt som en flod genom det torra landet.

42 För han tänkte på sitt heliga löfte
    till sin tjänare Abraham.
43 Han ledde ut sitt folk under jubel,
    sina utvalda under glädjerop.
44 Han gav dem land som tillhört andra folk.
    De fick överta frukten av deras möda,
45 för att de skulle hålla hans bud och lyda hans lagar.

Halleluja!

Footnotes

  1. 105:28 De kan syfta på Mose och Aron. I Septuaginta m.fl. saknas inte, och tanken blir då: de hade gjort uppror…
  2. 105:40 Egentligen han eller det, syftande på folket. Översättningen följer här Septuaginta m.fl.