Dee 96 Psalm

O sinjt to däm Herr Gott en niehet Leet, sinjt to däm Herr Gott enn dee gaunse Ead.

Sinjt to däm Herr Gott; säajent sien Nome, doot fonn siene Radunk räde dach fa dach.

Rät fonn siene Harlichkjeit mank dee Natsjoone, siene Wundasch mank aul dee Mensche.

Dan dee Herr Gott es groot, un saul em groote jepriest woare; Am es meeha to ferchte aus aule aundre Jetta.

Dan aul dee Felkja äare Jetta sent mau Aufjetta; oba dee Herr Gott haft dän Himmel jemoakt.

Ea un Madastichkjeit sent fer am; Macht un Straumet sent enn sien Fesaumlunghus.

Jäft to däm Herr Gott, O Famieljes fonn Menschheit; jäft Harlichkjeit un Macht to däm Herr Gott.

Jäft dee Harlichkjeit to däm Herr Gott dee sient es; brinjt en Opfa un komt no sien Hoff.

O doot däm Herr Gott aunbäde enn daut straumet fonn Heilichkjeit; dee gaunse Welt saul fer Am zetre.

10 Sajcht mank de Natsjoone, de Herr Gott rejiat; un, dee Welt saul bestädicht woare, daut saul nich wieda reakje; Hee woat dee Felkja rechte enn Opprejchtijchkjeit.

11 Lot dän Himmel sikj friehe, un lot dee Ead froo senne; lot dän See roare, un aul daut Follet.

12 Lot daut Felt froo senne, un aules waut doa benne es; dan dee Beem emm Woolt selle Froo senne

13 fer däm Herr Gott; dan Hee kjemt; Hee kjemt dee Welt to rejchte; Hee woat dee Welt rejchte met Jerajchtichkjeit, un dee Felkja met siene Woarheit.