Psaltaren 73-83
Svenska Folkbibeln 2015
TREDJE BOKEN
Undran över de gudlösas framgång
73 (A) En psalm av Asaf.
Gud är verkligen god mot Israel,
mot dem som har rena hjärtan.
2 Men jag var nära att snava
med mina fötter,
mina steg var nära att slinta,
3 (B) för jag greps av avund
mot de högmodiga
när jag såg de gudlösas framgång.
4 De är fria från plågor
fram till sin död,
deras kroppar är välnärda.
5 De drabbas inte av mänsklig nöd,
de plågas inte
som andra människor.
6 Därför är högmod deras halsband
och våld den dräkt de sveper sig i.
7 (C) Deras ögon kikar fram[a] ur fetman,
deras hjärtans fantasier
har ingen gräns.
8 De hånar och hotar med ondska,
överlägset hotar de med förtryck.
9 De öppnar sin mun mot himlen
och deras tunga far fram på jorden.
10 Därför vänder sig folket till dem,
de suger i sig vatten i mängd.
11 (D) De säger:
"Hur skulle Gud kunna veta?
Den Högste har väl ingen vetskap?"
12 (E) Sådana är de gudlösa,
ständigt trygga
med växande rikedom.
13 (F) Förgäves höll jag mitt hjärta rent
och tvådde mina händer i oskuld!
14 Jag var plågad hela dagen
och tuktad varje morgon –
15 men hade jag sagt:
"Så tänker jag tala",
då hade jag svikit dina barns släkte.
16 Jag funderade
och försökte förstå det,
men det var för svårt för mig,
17 tills jag kom in i Guds helgedom
och insåg deras öde.
18 (G) Du ställer dem på det hala,
du störtar dem i fördärvet.
19 (H) Hur plötsligt ska de inte gå under!
De förgås och får ett fruktansvärt
slut.
20 (I) Så som en dröm är borta
när man vaknar
ska du, Herre, förakta dem
som skuggbilder när du griper in.
21 När mitt hjärta var bittert
och det stack i mitt inre,
22 då var jag oförnuftig
och förstod ingenting,
jag var som ett djur inför dig.
23 Men jag är alltid hos dig,
du håller mig i min högra hand.
24 (J) Du leder mig med ditt råd
och tar sedan emot mig med ära.
25 Vem har jag i himlen utom dig?
Och har jag dig,
söker jag inget på jorden.
26 (K) När min kropp och mitt hjärta
ger upp,
är Gud mitt hjärtas klippa
och min lott för evigt.
27 De som är fjärran från dig går under,
du förgör alla som är otrogna
mot dig.
28 Men för mig är det gott
att vara nära Gud.
Jag tar min tillflykt
till Herren, Gud,
för att förkunna
alla dina gärningar.
Templets förstöring
74 (L) En vishetspsalm av Asaf.
Varför, Gud, har du förkastat oss
för alltid?
Varför ryker din vrede
mot fåren i din hjord?
2 Tänk på din församling
som du vann i forna tider,
din arvedels stam
som du återlöste.
Tänk på Sions berg
där du tog din boning.
3 Vänd dina steg till dessa eviga ruiner.
Allt i helgedomen
har fienden förstört.
4 (M) Dina motståndare skränade
på platsen där du möter oss,
de satte upp sina fälttecken
som tecken.
5 Det var som när yxor höjs
i en tät skog,
6 (N) alla ornament slog de sönder
med yxa och hacka.
7 (O) De satte eld på din helgedom
och vanhelgade ditt namns boning
ända till grunden.
8 De sade i sina hjärtan:
"Vi ska kuva dem fullständigt!"
Alla Guds mötesplatser
brände de ner i landet.
9 (P) Vi ser inte våra tecken,
ingen profet finns kvar
och ingen av oss vet
hur länge det varar.
10 Hur länge, Gud,
ska fienden få håna
och ständigt förakta ditt namn?
11 Varför håller du tillbaka din hand,
din högra hand?
Dra fram den ur din famn
och förgör dem!
12 (Q) Gud, min kung sedan urminnes tid,
du som skapar frälsning på jorden!
13 (R) Du delade havet med din makt,
du krossade drakarnas huvuden
på vattnet,
14 (S) du knäckte Leviatans huvuden
och gav honom till mat
åt öknens skaror.
15 (T) Du lät källa och bäck bryta fram,
du lät starka strömmar torka ut.
16 (U) Din är dagen, din är också natten,
du har skapat ljuset[b] och solen.
17 Du har fastställt jordens alla gränser.
Sommar och vinter är skapade
av dig.
18 Tänk på hur fienden hånar, Herre,
hur ett dåraktigt folk
föraktar ditt namn!
19 Ge inte din turturduvas själ
åt vilddjuren,
glöm inte dina förtrycktas liv
för alltid!
20 Tänk på förbundet,
för landets mörka vrår
är fulla av våldets nästen.
21 Låt inte den kuvade
vända skamsen tillbaka,
låt den förtryckte och fattige
få prisa ditt namn.
22 (V) Res dig, Gud, och för din talan!
Tänk på hur dåren hånar dig
dagen lång.
23 Glöm inte dina fienders rop,
det skrän som ständigt stiger
från dina motståndare.
Guds dom över de trotsiga
75 (W) För körledaren. "Fördärva inte".
En psalm, en sång av Asaf.
2 Vi tackar dig, Gud, vi tackar dig!
Ditt namn är nära,
man förkunnar dina under.
3 (X) "Vid den tid jag bestämt
ska jag fälla en rättvis dom.
5 (Z) Jag säger till de skrytsamma:
"Skryt inte!"
och till de gudlösa:
"Höj inte hornet!"
6 Höj inte ert horn så högt,
tala inte så trotsigt och fräckt.
7 Varken från öster eller väster
eller från öknen
kommer upphöjelsen.[d]
8 (AA) Nej, Gud är den som dömer.
Den ene böjer han ner,
den andre reser han upp.
9 (AB) I Herrens hand är en bägare[e]
med skummande vin,
full av blandad dryck.
Han häller upp,
och jordens alla gudlösa
måste dricka den i botten.
10 Men jag ska för evigt förkunna[f]
och lovsjunga Jakobs Gud.
11 Alla gudlösas horn
ska jag hugga av,
men den rättfärdiges horn
ska upphöjas.
Guds dom över fienderna
76 För körledaren, till stränginstrument.
En psalm, en sång av Asaf.
2 (AC) Gud är känd i Juda,
hans namn är stort i Israel.
3 (AD) I Salem[g] står hans hydda,
på Sion hans boning.
4 (AE) Där bröt han bågens blixtrande pilar,
sköld och svärd och krigets vapen.
Sela
5 Strålande är du,
härligare än berg rika på byte[h].
6 (AF) Modiga män ligger plundrade,
de sover sin sömn,
ingen stridsman
kan lyfta sin hand.
7 För ditt straffande ord,
du Jakobs Gud,
ligger ryttare och häst i dvala.
8 (AG) Du, endast du, är värd att frukta.
Vem kan bestå inför dig
när du vredgas?
9 Från himlen låter du domen höras,
jorden förskräcks och blir stilla
10 när Gud står upp för att döma,
för att frälsa alla ödmjuka
på jorden. Sela
11 (AH) Din vrede mot människor
ska bli till din ära,
dem som överlevt vreden
ska du ikläda dig[i].[j]
12 (AI) Ge löften till Herren er Gud
och uppfyll dem!
Alla runt omkring ska komma
med gåvor till den Fruktade.
13 (AJ) Han kuvar furstarnas ande,
fruktad av kungarna
på jorden.
Tröst i tider av oro
77 (AK) För körledaren, till Jedutun. En psalm av Asaf.
2 Jag höjer min röst till Gud och ropar,
jag höjer min röst till Gud
och han lyssnar till mig.
3 (AL) På nödens dag söker jag Herren,
om natten är min hand utsträckt
utan att tröttna.
Min själ vägrar låta sig tröstas.
4 (AM) Jag tänker på Gud och suckar,
jag grubblar och min ande
mattas. Sela
5 (AN) Mina ögonlock håller du öppna,
jag är full av oro
och kan inte tala.
6 (AO) Jag tänker på forna dagar,
sedan länge flydda år.
7 Jag minns min sång[k] i natten,
jag grubblar i mitt hjärta
och min ande undrar:
8 (AP) Ska Herren förkasta för evigt
och aldrig mer visa nåd?
9 (AQ) Är hans godhet borta för alltid?
Är det slut med hans ord
för alla tider?
10 Har Gud glömt att vara nådig?
Eller har han i vrede hållit inne
sin barmhärtighet? Sela
11 (AR) Jag svarar: Detta är min plåga,
att den Högstes högra hand
inte är som förr.
12 Jag minns Herrens gärningar,
jag minns dina forna under,
13 jag tänker på alla dina verk
och begrundar det du har gjort.
14 (AS) Gud, i helighet går din väg.
Vilken gud är så stor som Gud?
15 (AT) Du är den Gud som gör under,
du har visat din makt bland folken.
16 (AU) Med din arm har du
återlöst ditt folk,
Jakobs och Josefs barn. Sela
17 (AV) Vattnen såg dig, Gud,
vattnen såg dig och bävade,
själva djupen darrade.
18 Från molnen strömmade vatten,
skyarna höjde sin röst
och dina pilar flög överallt.
19 Din åska dundrade i virvelstormen,
blixtar lyste upp världen,
jorden darrade och bävade.
20 (AW) Genom havet gick din väg,
din stig genom väldiga vatten,
och ingen såg dina fotspår.
21 (AX) Du förde ditt folk som en fårhjord
genom Moses och Arons hand.
Dom och frälsning i Israels historia
78 En vishetspsalm av Asaf.
Lyssna, mitt folk,
till min undervisning,
vänd era öron till min muns ord!
2 Jag vill öppna min mun
för att tala visdomsord[l],
lägga fram gåtor från gången tid.
3 (AY) Vad vi har hört och lärt känna,
vad våra fäder berättat för oss
4 vill vi inte dölja för deras barn.
För det kommande släktet
förkunnar vi Herrens lov,
hans makt och de under han gjort.
5 (AZ) Han upprättade
ett vittnesbörd i Jakob,
han gav sin undervisning i Israel
och befallde våra fäder
att lära ut den till sina barn,
6 så att den blev känd
för det kommande släktet,
de barn som skulle födas.
De i sin tur skulle
berätta för sina barn,
7 så att de sätter sitt hopp till Gud
och inte glömmer Guds gärningar
utan följer hans bud.
8 (BA) De ska inte bli som sina fäder,
ett trotsigt och upproriskt släkte
med opålitligt hjärta
och en ande trolös mot Gud.
9 Efraims söner,
beväpnade bågskyttar,
vände på stridens dag.
10 (BB) De höll inte Guds förbund
utan vägrade följa hans lag,
11 de glömde hans gärningar
och undren han visat dem.
12 (BC) Inför deras fäder
hade han gjort under
i Egyptens land, på Soans mark[m].
13 (BD) Han klöv havet
och förde dem igenom,
han lät vattnet stå som en mur.
14 (BE) Han ledde dem
med molnskyn om dagen
och med eldsken
hela natten.
15 (BF) Han klöv klippor i öknen
och lät dem dricka
som ur väldiga hav,
16 han lät bäckar rinna fram
ur klippan
och vatten skölja ner
som strömmar.
17 Men de fortsatte att synda
mot honom,
de gjorde uppror
mot den Högste i öknen.
18 (BG) De frestade Gud i sina hjärtan
genom att kräva mat efter sitt begär.
19 De talade mot Gud, de sade:
"Kan Gud duka ett bord i öknen?
20 Visst slog han klippan
så att vattnet flödade
och bäckar strömmade fram,
men kan han också ge bröd
eller skaffa kött åt sitt folk?"
21 (BH) När Herren hörde det
blev han vred.
Eld blossade upp mot Jakob,
vrede vällde fram mot Israel,
22 för de trodde inte på Gud
och litade inte på hans frälsning.
23 Ändå gav han befallning
åt skyarna i höjden
och öppnade himlens portar.
24 (BI) Han lät manna regna över dem
till mat
och gav dem säd från himlen.
25 Människor fick äta änglars bröd,
han sände dem mat
så att de blev mätta.
26 (BJ) Han lät östanvinden
komma från himlen
och styrde sunnanvinden dit
med sin makt.
27 Han lät kött regna över dem
som stoft,
bevingade fåglar som havets sand.
28 Han lät dem falla mitt i deras läger,
runt omkring deras[n] boningar.
29 De åt och blev övermätta,
han lät dem få vad de haft begär till.
30 Men innan de släckt sitt begär,
medan maten ännu var
i deras mun,
31 (BK) kom Guds vrede över dem.
Han dödade bland de starkaste
och slog ner Israels utvalda[o] män.
32 (BL) Ändå fortsatte de att synda
och trodde inte på hans under.
33 (BM) Då lät han deras dagar försvinna
i tomhet
och deras år i plötslig skräck.
34 När han dräpte dem
frågade de efter honom,
de vände om och sökte Gud.
35 (BN) De mindes att Gud är deras klippa,
att Gud den Högste
är deras befriare.
36 (BO) De försökte bedra honom
med sina ord,
de ljög för honom med sin tunga.
37 Deras hjärtan var inte uppriktiga
mot honom,
de var inte trogna
mot hans förbund.
38 (BP) Men han är barmhärtig
och försonar skuld,
han vill inte förgöra.
Ofta höll han tillbaka sin vrede
och lät inte hela sin glöd
bryta fram.
39 (BQ) Han tänkte på att de bara är kött,
en vind[p] som försvinner
och inte kommer åter.
40 Hur ofta trotsade de honom inte
i öknen
och bedrövade honom
i ödemarken!
41 Gång på gång frestade de Gud
och kränkte Israels Helige.
42 De kom inte ihåg hans hand
eller dagen då han befriade dem
från fienden,
43 då han gjorde sina tecken i Egypten
och sina under på Soans mark.
44 (BR) Han förvandlade deras floder
till blod
så att de inte kunde dricka
ur bäckarna.
45 (BS) Han sände flugsvärmar
som förtärde dem
och grodor som förstörde för dem,
46 (BT) han gav deras gröda åt larver
och deras skördar åt gräshoppor.
47 (BU) Han slog deras vinstockar
med hagel
och deras fikonträd med skyfall[q],
48 han utlämnade deras boskap åt hagel
och deras hjordar åt blixtar.
49 (BV) Han sände över dem sin vredesglöd,
harm, vrede och nöd,
en skara av olycksänglar.
50 (BW) Han gav fritt utlopp åt sin vrede,
han skonade inte deras själ
från döden
utan utlämnade deras liv åt pesten.
51 (BX) Han slog allt förstfött i Egypten,
livskraftens förstling
i Hams hyddor.
52 (BY) Han lät sitt folk bryta upp
som en fårflock
och förde dem som en hjord
genom öknen.
53 (BZ) Han ledde dem tryggt,
de behövde inte vara rädda,
deras fiender svaldes av havet.
54 (CA) Han förde dem till sitt heliga land,
till det berg som hans högra hand
hade vunnit.
55 (CB) Han fördrev hednafolken
framför dem,
han gav dem deras land
som arvedel
och lät Israels stammar bo
i deras hyddor.
56 (CC) Men de trotsade och frestade
Gud den Högste,
de höll inte fast
vid hans vittnesbörd.
57 (CD) De vek trolöst tillbaka
som sina fäder,
de gav vika som en opålitlig båge.
58 (CE) De väckte hans vrede
med sina offerhöjder
och kränkte honom
med sina avgudabilder.
59 Gud hörde det och blev vred,
han förkastade Israel med all kraft.
60 (CF) Han övergav sin boning i Shilo[r],
det tält han rest bland människorna.
61 (CG) Han gav sin makt i fångenskap
och sin ära[s] i fiendehand.
62 (CH) Sitt folk utlämnade han åt svärdet,
han blev vred på sin arvedel.
63 Deras unga män förtärdes av eld,
deras unga kvinnor
blev utan brudsång.
64 (CI) Deras präster föll för svärd,
deras änkor kunde inte
hålla dödsklagan.
65 Då vaknade Herren som ur sömn,
som en hjälte bedövad av vin.
66 Han slog tillbaka sina fiender
och drog evig skam över dem.
67 Han förkastade Josefs hydda
och utvalde inte Efraims stam,
68 (CJ) men Juda stam utvalde han,
Sions berg som han älskar.
69 (CK) Han byggde sin helgedom
hög som himlen,
grundade den likt jorden för evigt.
70 (CL) Han utvalde sin tjänare David
och tog honom från fårens fållor,
71 (CM) han hämtade honom från tackorna
och satte honom till herde
för Jakob, sitt folk,
för Israel, sin arvedel.
72 Han var deras herde med rent hjärta
och ledde dem
med förståndig hand.
Bön efter Jerusalems förstöring
79 (CN) En psalm av Asaf.
Gud, hednafolken trängde in
i din arvedel,
de vanhelgade ditt heliga tempel,
de gjorde Jerusalem
till en grushög.
2 De gav dina tjänares kroppar
som mat åt himlens fåglar,
dina trognas kött åt markens djur.
3 De spillde deras blod som vatten
runt Jerusalem,
och ingen begravde dem.
4 (CO) Vi föraktas av våra grannar,
hånas av dem som bor
omkring oss.
5 (CP) Hur länge, Herre?
Ska du vara vred för evigt?
Hur länge ska din lidelse
brinna som eld?
6 (CQ) Ös din vrede över hednafolken
som inte känner dig,
över de riken som inte åkallar
ditt namn,
7 för de har slukat Jakob
och ödelagt hans boning.
8 Tillräkna oss inte våra fäders synder,
låt din barmhärtighet
möta oss snart,
för vi har sjunkit mycket djupt.
9 (CR) Hjälp oss, du vår frälsnings Gud,
för ditt namns äras skull!
Rädda oss och försona
våra synder för ditt namns skull!
10 (CS) Varför ska folken få säga:
"Var är nu deras Gud?"
Låt våra ögon få se
hur det blir känt bland folken
att du hämnas
dina tjänares spillda blod.
11 (CT) Låt fångarnas klagan
komma inför ditt ansikte,
låt dödens barn få leva
genom din starka arm.
12 Låt våra grannar få sjufalt igen
för sitt hån mot dig, Herre.
13 Då ska vi,
ditt folk och fåren i din hjord,
tacka dig för evigt
och förkunna ditt lov
från släkte till släkte.
Bön för Herrens vinstock
80 För körledaren, till "Liljorna".
Ett vittnesbörd, en psalm av Asaf.
2 (CU) Lyssna, du Israels herde!
Du som leder Josef som en hjord,
du som tronar på keruberna,
visa dig i glans!
3 Väck upp din makt till att gå
framför Efraim och Benjamin
och Manasse,
och kom till vår frälsning.
4 (CV) Gud, upprätta oss[t]!
Låt ditt ansikte lysa
så att vi blir frälsta.
5 Herre Gud Sebaot,
hur länge ska din vrede ryka
mot ditt folks bön?
6 (CW) Du har låtit dem äta tårars bröd
och dricka tårar i fullt mått.
7 (CX) Du gör oss till ett stridsämne
för våra grannar,
och våra fiender hånar oss.
8 Gud Sebaot, upprätta oss!
Låt ditt ansikte lysa
så att vi blir frälsta.
9 (CY) Du hämtade en vinstock
från Egypten,
du fördrev hednafolk
och planterade den.
10 Du röjde plats för den,
och den slog rot
och uppfyllde landet.
11 Den täckte bergen med sin skugga
och Guds cedrar med sina grenar,
12 (CZ) den sträckte ut sina skott till havet
och sina knoppar till floden[u].
13 (DA) Varför rev du dess mur
så att alla som passerar
kan plocka av den?
14 Vildsvin från skogen
frossar på den,
markens smådjur äter av den.
15 Gud Sebaot, kom tillbaka!
Blicka ner från himlen och se,
ta hand om denna vinstock!
16 (DB) Skydda vad din högra hand
har planterat,
den son du har fostrat åt dig.
17 Den är bränd av eld och nerhuggen,
de går under inför din stränga blick.
18 Håll din hand över mannen
vid din högra sida,
den människoson
du har fostrat åt dig.
19 Då ska vi inte vika från dig.
Ge oss liv, och vi ska åkalla
ditt namn.
20 Herre Gud Sebaot, upprätta oss!
Låt ditt ansikte lysa
så att vi blir frälsta.
Festglädje och lydnad
81 [v](DC) För körledaren, till gittít[w]. Av Asaf.
2 Jubla inför Gud, vår styrka,
ropa av glädje till Jakobs Gud!
3 Stäm upp lovsång,
slå på tamburin,
på den ljuvliga harpan och lyran.
4 (DD) Blås i hornet vid nymåne
och vid fullmåne
på vår högtidsdag,
5 för det är en lag för Israel[x],
ett beslut från Jakobs Gud.
6 (DE) Han bestämde det
som ett vittnesbörd i Josef
när han drog ut mot Egyptens land.
Jag hörde en röst
som jag inte kände:
7 (DF) "Jag lyfte bördan från hans axlar,
hans händer blev fria
från lastkorgen.
8 (DG) I nöden ropade du
och jag räddade dig.
Jag svarade dig, dold i åska,
jag prövade dig
vid Meribas vatten. Sela
9 (DH) Hör, mitt folk, jag vill varna dig!
Israel, om du bara ville
lyssna på mig!
10 (DI) Hos dig får ingen annan gud finnas,
du ska inte tillbe
en främmande gud.
11 Jag är Herren din Gud
som har fört dig upp
ur Egyptens land.
Öppna din mun helt
så ska jag fylla den!
12 Men mitt folk
ville inte höra min röst,
Israel lydde mig inte.
13 (DJ) Då lät jag dem gå
i sina hjärtans hårdhet,
de fick vandra
efter sina egna planer.
14 (DK) Om mitt folk bara ville höra mig,
om Israel ville vandra
på mina vägar!
15 Då skulle jag snart kuva
deras fiender
och vända min hand
mot deras motståndare.
16 De som hatar Herren
skulle krypa för honom,
och deras öde skulle vara för evigt.
17 (DL) Han skulle ge dig
finaste vete att äta
och mätta dig
med honung ur klippan."
Dom över orättfärdiga ledare
Gud står i gudaförsamlingen[z],
bland gudarna håller han dom:
2 (DN) "Hur länge ska ni döma orätt
och ta de gudlösas parti? Sela
3 (DO) Skipa rätt för den svage
och faderlöse,
ge den förtryckte
och fattige rättvisa!
4 Befria den svage och fattige,
rädda honom
från de gudlösas hand!"
5 De vet inget och förstår inget,
de vandrar i mörker.
Jordens alla grundvalar vacklar.
6 (DP) "Jag har sagt att ni är gudar,
att ni alla är den Högstes söner.[aa]
7 (DQ) Men ni kommer att dö
som människor dör
och falla som alla furstar faller."
8 (DR) Grip in, Gud!
Håll dom över jorden,
för alla folk är din egendom.
Hjälp mot Guds folks fiender
83 En sång, en psalm av Asaf.
2 (DS) Gud, var inte tyst,
var inte stilla och stum, Gud!
3 Se, dina fiender larmar
och de som hatar dig
höjer sina huvuden.
4 (DT) De smider listiga planer
mot ditt folk,
de rådslår mot dem du beskyddar,
5 de säger: "Kom,
vi utrotar dem som folk
så att ingen mer minns
Israels namn!"
6 Enigt rådslår de med varandra,
de sluter förbund mot dig:
7 (DU) Edoms tält och ismaeliterna,[ab]
Moab och hagariterna,
8 Gebal, Ammon och Amalek,
filisteerna och Tyrus invånare.
9 (DV) Även Assur ansluter sig till dem,
han lånar sin arm åt Lots barn. Sela
10 (DW) Gör med dem som med Midjan,
som med Sisera och Jabin[ac]
vid Kishons bäck
11 när de förgjordes vid En-Dor
och blev till gödsel på marken.
12 (DX) Låt det gå deras stormän
som Oreb och Seeb,
och alla deras furstar
som Seba och Salmunna,
13 (DY) eftersom de säger:
"Vi ska ta över Guds betesmarker!"
14 (DZ) Min Gud,
låt dem bli som virvlande löv,
som agnar för vinden!
15 (EA) Som elden slukar skog
och lågan sveder berg,
16 så ska du jaga dem
med din storm
och skräckslå dem
med ditt oväder.
17 (EB) Fyll deras ansikten med skam
så att de söker ditt namn, Herre.
18 De ska skämmas
i skräck till evig tid,
de ska skämmas och gå under.
19 (EC) Låt dem veta att du ensam
bär namnet Herren,
den Högste över hela jorden.
Footnotes
- 73:7 Deras ögon kikar fram Andra handskrifter (Septuaginta): "Deras synd tränger fram".
- 74:16 ljuset Annan översättning: "himlaljusen" (måne och stjärnor).
- 75:4 vackla Annan översättning (så Septuaginta): "smälta".
- 75:7 från öknen kommer upphöjelsen Annan översättning: "från bergsöknen kommer det". Söder om Israels bebodda delar ligger den klippiga Negevöknen.
- 75:9 bägare En bild för Guds vredesdom (jfr Matt 20:22f, 26:39f, Upp 14:10).
- 75:10 förkunna Andra handskrifter (Septuaginta): "jubla".
- 76:3 Salem Troligen en äldre och kortare namnform för Jerusalem (jfr 1 Mos 14:18).
- 76:5 berg rika på byte Andra handskrifter (Septuaginta): "de eviga bergen".
- 76:11 Grundtextens innebörd är oklar. Annan översättning: "Människors vrede ska bli till din ära, resten av vreden ska du ikläda dig" (som ett vapen).
- 76:11 ska du ikläda dig Andra handskrifter (Septuaginta): "ska hylla dig med högtid".
- 77:7 min sång Andra handskrifter (Septuaginta): "mina tankar".
- 78:2 visdomsord Annan översättning: "liknelser". Jfr Matt 13:35 där versen citeras i samband med Kristi undervisning.
- 78:12 Soans mark Det deltaområde i nordöstra Egypten där israeliterna bodde före uttåget.
- 78:28 deras … deras Andra handskrifter: "sitt … sina".
- 78:31 utvalda Annan översättning: "unga".
- 78:39 vind Annan översättning: "ande".
- 78:47 skyfall Ordets innebörd oklar. Annan möjlig översättning: "frost" (så Septuaginta).
- 78:60 Shilo Plats strax norr om Jerusalem där tabernaklet stod under domartiden (se t ex 1 Sam 1:3f).
- 78:61 sin makt … sin ära Guds förbundsark som utlämnades åt filisteerna (se 1 Sam 4-6).
- 80:4 upprätta oss Annan översättning (så Septuaginta): "omvänd oss" (även i vers 8 och 20).
- 80:12 floden Eufrat.
- Ps 81 sjöngs enligt Mishna varje torsdag i templet av leviternas kör.
- 81:1 gittít Kan syfta på sångstil eller instrument från staden Gat, där David bodde en tid. Hebr. gat betyder också "vinpress" (så Septuaginta).
- 81:5 en lag för Israel Se 4 Mos 10:10.
- Ps 82 sjöngs enligt Mishna varje tisdag i templet av leviternas kör.
- 82:1 gudaförsamlingen Annan översättning: "Guds församling". Domare kunde kallas "gudar" på grund av sitt gudomliga uppdrag i rättvisans tjänst (jfr Joh 10:35).
- 82:6 Citeras av Jesus i Joh 10:34.
- 83:7f De uppräknade folken omgav Israel från alla håll. Assur i nuvarande Irak var dåtidens stormakt.
- 83:10 Midjan … Sisera och Jabin … Oreb och Seeb … Seba och Salmunna Hedniska erövrare under domartiden (se Dom 4-8).
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation