Predikaren 5
Svenska 1917
5 Var icke obetänksam med din mun, och låt icke ditt hjärta förhasta sig med att uttala något ord inför Gud. Gud är ju i himmelen, och du är på jorden; låt därför dina ord vara få.
2 Ty tanklöshet har med sig mångahanda besvär, och en dåres röst har överflöd på ord.
3 När du har gjort ett löfte åt Gud, så dröj icke att infria det; ty till dårar har han icke behag. Det löfte du har givit skall du infria.
4 Det är bättre att du intet lovar, än att du gör ett löfte och icke infriar det.
5 Låt icke din mun draga skuld över hela din kropp; och säg icke inför Guds sändebud att det var ett förhastande. Icke vill du att Gud skall förtörnas för ditt tals skull, så att han fördärvar sina händers verk?
6 Se, där mycken tanklöshet och fåfänglighet är, där är ock en myckenhet av ord. Ja, Gud må du frukta.
7 Om du ser att den fattige förtryckes, och att rätt och rättfärdighet våldföres i landet, så förundra dig icke däröver; ty på den höge vaktar en högre, och andra ännu högre vakta på dem båda.
8 Och vid allt detta är det en förmån för ett land att hava en konung som så styr, att marken bliver brukad.
9 Den som så älskar penningar bliver icke mätt på penningar, och den som älskar rikedom har ingen vinning därav. Också detta är fåfänglighet.
10 När ägodelarna förökas, bliva ock de som äta av dem många; och till vad gagn äro de då för ägaren, utom att hans ögon få se dem?
11 Söt är arbetarens sömn, vare sig han har litet eller mycket att äta; men den rikes överflöd tillstädjer honom icke att sova.
12 Ett bedrövligt elände som jag har sett under solen är det att hopsparad rikedom kan bliva sin ägare till skada.
13 Och om rikedomen har gått förlorad för någon genom en olycka, så får hans son, om han har fött en son, alls intet därav.
14 Sådan som han kom ur sin moders liv måste han själv åter gå bort, lika naken som han kom, och för sin möda får han alls intet som han kan taga med sig.
15 Också det är ett bedrövligt elände. Om han måste gå bort alldeles sådan som han kom, vad förmån har han då därav att han så mödar sig -- för vind?
16 Nej, alla sina livsdagar framlever han i mörker; och mycken grämelse har han, och plåga och förtret.
17 Se, vad jag har funnit vara bäst och skönast för människan, det är att hon äter och dricker och gör sig goda dagar vid den möda som hon har under solen, medan de livsdagar vara, som Gud giver henne; ty detta är den del hon får.
18 Och om Gud åt någon har givit rikedom och skatter, och därtill förunnat honom makt att njuta härav och att göra sig till godo sin del och att vara glad under sin möda, så är också detta en Guds gåva.
19 Ty man tänker då icke så mycket på sina livsdagars gång, när Gud förlänar glädje i hjärtat.
Predikaren 5
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
5 Ha inte för bråttom med att öppna munnen,
och yttra dig inte förhastat om någonting inför Gud,
för Gud är i himlen och du på jorden.
Låt alltså dina ord vara få.
2 Drömmar kommer av mycket arbete
och dåraktigt tal av många ord.
3 När du har gett Gud ett löfte, så dröj då inte med att fullfölja det, för han har inget till övers för dårar. Håll det du lovat! 4 Det är bättre att du inte lovar något, än att du lovar något som du sedan inte fullföljer. 5 Låt inte din mun förleda dig till att synda, och säg inte till sändebudet[a] att det var ett misstag att lova något. Varför skulle Gud behöva bli vred för dina ord och förstöra vad du har gjort? 6 Med många drömmar kommer meningslöshet och mångordighet. Frukta du Gud!
Rikedomens förgänglighet
7 Om du ser att en fattig förtrycks och att rätt och rättfärdighet åsidosätts i provinsen, bli inte förvånad. Varje tjänsteman övervakas ju av dem som är högre i rang, och dessa har i sin tur sina överordnade. 8 Men det är till förmån för landet att det finns en kung som låter jorden brukas.[b]
9 Den som älskar pengar får aldrig nog,
inte heller den som älskar rikedom.
Även detta är meningslöst.
10 Ju mer man får av det goda,
desto fler blir det som tär på det.
Vad har då ägaren för glädje av rikedomen,
förutom att få se den?
11 En arbetare sover gott,
vare sig han har mycket eller lite att äta,
men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova.
12 Jag har sett något ont och beklämmande under solen:
hopsparad rikedom blir till olycka för sin ägare.
13 Om hans egendom genom någon olycka går förlorad,
och om han har en son, får denne ingenting.
14 Lika naken som han föddes går han bort.
Inget av det som han med möda samlat ihop, kan han ta med sig.
15 Också detta är ont och beklämmande.
Som han kom ska han också gå bort.
Vad får han för nytta av att bemöda sig med det som försvinner i vinden?
16 Hela sitt liv lever han i mörker och stor oro,
sjukdom och bitterhet.
Livsglädje är en gåva av Gud
17 Jag har också insett att det är gott och skönt för människan att äta och dricka och finna tillfredsställelse i sitt arbete som hon bemödar sig med under solen, så länge Gud låter henne leva, för det är hennes del. 18 Om Gud ger en människa rikedom och ägodelar och låter henne njuta av dem, ta dem till sig och glädja sig åt sin möda, är det en gåva från Gud. 19 Hon reflekterar inte ofta över sina levnadsdagar, eftersom Gud fyller hennes sinne med en djup glädje.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.