Predikaren 12
Svenska Folkbibeln
12 Tänk på din Skapare i din ungdoms dagar,
innan de onda dagarna kommer
och de år då du skall säga:
"De ger mig ingen glädje";
2 ja, innan de förmörkas,
solen och ljuset, månen och stjärnorna,
och innan molnen vänder åter efter regnet;
3 då väktarna i huset darrar
och de starka männen sviker;
då malerskorna har upphört att mala,
eftersom de har blivit så få
och då spejarna har det mörkt i sina gluggar;
4 då båda dörrarna mot gatan stängs till,
och ljudet från kvarnen försvagas;
då man vaknar av fågelsång
och sångens alla döttrar sänker rösten;
5 då man är rädd för var backe
och vägen är full av skräck;
då mandelträdet blommar,
gräshoppan släpar sig fram
och kaprisknoppen blir utan kraft;
då människan går till sin eviga boning
och gråtarna går omkring på gatan;
6 innan silvertråden brister
och den gyllene skålen slås sönder,
innan krukan vid källan krossas
och brunnshjulet slås itu vid brunnen;
7 då stoftet vänder åter till den jord det kommit ifrån
och anden vänder åter till Gud som gav den.
8 Förgänglighet och åter förgänglighet! säger Predikaren.
Allt är förgängligt!
Slutord
9 För övrigt skall sägas att Predikaren var en vis man, som ständigt undervisade folket. Han övervägde, undersökte och författade många ordspråk. 10 Predikaren sökte finna de rätta orden och rätt uppteckna sanningens ord.
11 De visas ord är uddar,
som indrivna spikar är deras tänkespråk.
De är gåvor från en och samma Herde.
12 För övrigt, min son, låt varna dig!
Det finns ingen ände på det myckna bokskrivandet,
och mycket studerande gör kroppen trött.
13 Detta är slutsatsen, när allt blivit hört:
Frukta Gud och håll hans bud,
det hör alla människor till.
14 Ty Gud skall föra alla gärningar fram i domen,
med allt som är fördolt,
vare sig det är gott eller ont.
Predikaren 12
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
12 Tänk på din Skapare i din ungdomstid,
innan de onda dagarna kommer
och de år närmar sig om vilka du säger:
”De ger mig ingen glädje”,
2 innan solen och ljuset och månen och stjärnorna blir dunkla,
och molnen återvänder efter regnet.
3 Då darrar väktarna i huset,
de starka männen böjer sig,
malerskorna har slutat mala, när de är så få,
och de som ser ut genom fönstren bara ser mörker.
4 Då stängs dörrarna mot gatan,
och ljudet från kvarnen dämpas.
Man vaknar till fågelsång,
men sångerskorna har sänkt rösten.
5 Då blir man rädd för alla högt belägna platser
och för fasor längs vägen,
när mandelträdet blommar,
gräshoppan släpar sig[a] fram,
och kaprisknoppen har mist sin kraft.
Människan går till sitt eviga hem,
och de sörjande går omkring på gatan,
6 silvertråden brister,
guldskålen slås sönder,
krukan krossas vid källan
och hjulet bryts vid brunnen,
7 stoftet vänder tillbaka till jorden, som det en gång kom från,
och livsanden vänder tillbaka till Gud, som en gång gav den.
Slutord
8 ”Meningslöst! Meningslöst!”
säger Predikaren.
”Allting är meningslöst.”
9 Men Predikaren var inte bara vis, utan han förmedlade också sin kunskap till folket. Han tänkte också ut, formulerade och författade många ordspråk. 10 Predikaren sökte noga efter de rätta orden och skrev ner rättframma sanningar.
11 De visas ord är som oxpikar, ja som väl islagna spikar är deras tänkespråk. De kommer från en och samme herde. 12 Men jag vill varna dig, min son, för allt annat utöver detta.
Det myckna bokskrivandet har inget slut, och mycket studium är tröttande för kroppen.
13 Mycket har vi nu hört,
och detta blir slutsatsen:
Frukta Gud och håll hans bud,
detta är varje människas plikt.
14 För Gud kommer att döma alla gärningar,
också de fördolda,
goda såväl som onda.
Footnotes
- 12:5 Det hebreiska uttryckets betydelse är osäker.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.