Ytterligare varning för lösaktighet

Min son, tag vara på mina ord och göm mina bud inom dig.
Håll mina bud, så får du leva,
    bevara min undervisning som din ögonsten.
Bind dem om dina fingrar,
    skriv dem på ditt hjärtas tavla.
Säg till visheten: "Du är min syster"
och kalla insikten din förtrogna.
De skall bevara dig för den främmande kvinnan,
för din nästas hustru som talar hala ord.

Ty genom fönstret i mitt hus
    tittade jag ut genom gallret.
Då såg jag bland de oförståndiga,
    bland de unga lade jag märke till en yngling utan vett.
Han gick över gatan vid hörnet där hon bodde
och styrde sina steg mot hennes hus
i skymningen vid dagens slut,
    när nattmörkret föll på.
10 Då kom en kvinna honom till mötes,
klädd som en sköka och med dolda avsikter.
11 Rastlös och lättsinnig var hon,
    hennes fötter hade ingen ro när hon var hemma.
12 Än var hon på gatan, än på torgen,
vid varje gathörn stod hon på lur.
13 Hon grep tag i honom och kysste honom
och sade till honom med fräck uppsyn:
14 "Gemenskapsoffer har jag burit fram,
i dag har jag infriat mina löften.
15 Därför gick jag ut för att möta dig,
    jag letade efter dig, och nu har jag funnit dig.
16 Jag har bäddat min säng med sköna täcken,
med brokigt linne från Egypten.
17 Jag har bestrött min bädd
    med myrra, aloe och kanel.
18 Kom, nu skall vi njuta av kärlek ända till morgonen,
njuta tillsammans av kärlekens fröjder.
19 Ty min man är inte hemma,
    han har rest långt bort.
20 Han tog pengarna med sig,
    först när det blir fullmåne kommer han hem."

21 Så förleder hon honom med mycket fagert tal,
med hala läppar förför hon honom.
22 Han följer genast efter henne,
    lik oxen som går för att slaktas,
lik en fånge som skall straffas för sin dårskap,
23 till dess en pil genomborrar hans lever.
Han liknar fågeln som skyndar till snaran
utan att förstå att det gäller livet.

24 Så hör mig nu, ni barn,
    ge akt på mina ord.
25 Låt inte ditt hjärta vika av till hennes vägar,
förirra dig inte in på hennes stigar.
26 Ty många slagna är fällda av henne,
talrika är hennes offer.
27 Genom hennes hus går dödsrikets vägar,
de för ner till dödens kamrar.

Min son, håll mina ord,
    bevara mina bud inom dig.
Håll mina bud, så får du leva.
    Bevara min undervisning som din ögonsten.
Bind fast dem vid dina fingrar
    och skriv dem på ditt hjärtas tavla.
Säg till visheten: ”Du är min syster”,
    och kalla insikten din närmaste.
De bevarar dig för den främmande kvinnan,
    för henne som talar förföriska ord.
En gång tittade jag ut
    genom fönstergallret i mitt hus,
och bland de okunniga såg jag
    en yngling som saknade vett.
Han gick nära hennes gathörn,
    i riktning mot hennes hus
i skymningen, mot kvällen,
    när nattmörkret föll.

10 Ut kom då en kvinna för att möta honom,
    klädd som en prostituerad, och med sluga avsikter,
11 rastlös och utmanande,
    med fötter som ständigt vill ut hemifrån.
12 Än på gator, än på torg,
    vid varje gathörn står hon på lur.
13 Hon grep tag i honom, kysste honom
    och talade till honom med en fräck uppsyn:

14 ”Jag har gett ett gemenskapsoffer,
    fullföljt mina löften idag.
15 Därför har jag gått ut för att möta dig,
    jag har letat efter dig
    och nu har jag hittat dig.
16 Min säng är bäddad med sköna täcken
    av färgat linne från Egypten,
17 och jag har bestänkt min bädd
    med myrra, aloe och kanel.
18 Kom, så njuter vi av kärlek ända till morgonen,
    älskar tillsammans med vällust!
19 Min man är på resa och är inte hemma,
    han har rest långt bort.
20 Han tog med sig pengarna,
    och han kommer inte tillbaka förrän vid fullmånen.”

21 Hon förledde honom med sitt överflödande prat,
    hon förförde honom med sina smickrande läppar.
22 Han följde genast efter henne,
    liksom en oxe som går för att slaktas.
Han var som en hjort som fastnat i en fälla,[a]
23     tills en pil genomborrar hans lever,
som en fågel som skyndar till en snara
    utan att veta att hans liv står på spel.

24 Lyssna nu till mig, barn,
    ge akt på vad jag säger.
25 Låt dig inte dras in på hennes vägar,
    förirra dig inte in på hennes stigar.
26 Många är de offer hon fått på fall,
    otaliga har hon slaktat.
27 Från hennes hus går vägen till dödsriket,
    den leder till dödens kamrar.

Footnotes

  1. 7:22 Grundtextens innebörd är osäker. Det kan också tolkas som en dåre (i kedjor), som förs till att bli bestraffad, vilket kan vara en något mer ordagrann översättning men passar sämre in i parallellismen med djurbilder både före och efter. Ordet som här översätts hjort är i Septuaginta hund.