Ordspråksboken 5
Svenska Folkbibeln
Varning för lösaktighet
5 Min son, ge akt på min vishet, vänd ditt öra till mitt förstånd,
2 så att du tar vara på goda råd
och dina läppar bevarar kunskapen.
3 Av honung dryper en trolös kvinnas läppar,
halare än olja är hennes mun.
4 Men till sist blir hon bitter som malört,
skarp som ett tveeggat svärd.
5 Hennes fötter styr ner mot döden,
till dödsriket drar hennes steg.
6 På livets väg tänker hon inte,
hennes stigar leder vilse utan att hon märker det.
7 Lyssna nu på mig, ni barn,
vik ej bort från min muns tal.
8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne,
kom inte nära dörren till hennes hus.
9 Ge inte din kraft åt andra,
dina år åt en grym herre,
10 om inte främlingar skall mätta sig av din rikedom
och ditt arbetes frukt hamna i en annans hus,
11 så att du själv till slut måste sucka,
när din kropp och ditt hull tynar bort,
12 och säga: "Hur kunde jag hata förmaning,
hur kunde mitt hjärta förakta tillrättavisning!
13 Varför lyssnade jag inte till mina lärares röst,
varför vände jag inte mitt öra till dem som undervisade mig?
14 Hur nära var jag inte att drabbas av allt ont
mitt i den församlade menigheten."
15 Drick vatten ur din egen brunn,
det vatten som rinner ur din egen källa.
16 Skall dina källor strömma ut på gatan,
dina vattenbäckar på torgen?
17 Nej, det är dig de tillhör
och ingen främmande jämte dig.
18 Må din brunn vara välsignad,
och gläd dig över din ungdoms hustru,
19 den älskliga hinden, den behagfulla gasellen.
Må hennes barm alltid förnöja dig,
hennes kärlek ständigt berusa dig.
20 Min son, varför skall du berusas av en främmande kvinna
och sluta en annans hustru i din famn?
21 Inför Herrens ögon är en människas vägar uppenbara,
han ger akt på alla hennes steg.
22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar
och fastnar i sin egen synds snaror.
23 Han måste dö i brist på förmaning,
genom sin stora dårskap går han vilse.
Ordspråksboken 5
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
5 Var uppmärksam på min vishet, min son,
och lyssna till min insikt,
2 så att du bevarar din klokhet
och låter kunskapen styra dina ord.
3 En främmande kvinnas läppar dryper av honung,
och halare än olja är hennes tal.
4 Till sist är hon bitter som malört,
skarp som ett tveeggat svärd.
5 Hennes vandring går mot döden,
hennes steg leder ner till dödsriket.
6 Hon tänker inte på livets väg,
hon går på villovägar utan att ens märka det.
7 Lyssna nu på mig, barn,
och vik inte bort från vad jag säger.
8 Håll dig långt borta från henne!
Gå inte ens i närheten av dörren till hennes hus.
9 Annars ger du bort din styrka åt andra
och dina år åt en som är grym,
10 främlingar utnyttjar din styrka,
och allt vad du tjänat ihop kommer någon annan att lägga beslag på.
11 Till slut kommer du att stöna
när din kropp tynar bort.
12 Då ska du säga: ”Hur kunde jag hata förmaning
och så innerligt avsky tillrättavisning?
13 Varför lyssnade jag inte till mina lärare
och vägrade att höra på deras vägledning?
14 Mitt i den samlade menigheten
har jag kommit till ruinens brant.”
15 Drick vatten ur din egen brunn,
vatten som rinner ur din egen källa.
16 Skulle dina källor rinna ut på gatan,
dina strömmar på torgen?
17 Nej, behåll dem för dig själv,
dela dem inte med någon annan.
18 Må din källa vara välsignad,
och gläd dig över din ungdoms hustru,
19 den älskliga hinden, den vackra gasellen.
Låt hennes bröst alltid vara din njutning
och hennes kärlek alltid berusa dig.
20 Varför skulle du, min son,
berusas av en främmande kvinna
och slå armarna om den som inte är din?
21 Herren ser alla människans förehavanden,
han vakar noga över alla hennes vägar.
22 Den onde blir en fånge i sina egna missgärningar,
han fastnar i sin egen synds snaror.
23 Han dör i brist på vägledning,
hans dårskap leder honom vilse.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.