19 Bättre vara fattig och oförvitlig
än tala svekfullt och vara en dåre.

Att sakna kunskap är illa nog,
    men den som rusar i väg missar målet.

Människans dårskap fördärvar hennes väg,
men det är på Herren hennes hjärta vredgas.

Rikedom skaffar många vänner,
    men den fattige blir skild från sin vän.

Ett falskt vittne blir inte ostraffat,
    den som främjar lögn kommer inte undan.

Många söker en furstes välvilja,
    alla är vänner till den givmilde.

Den fattige är hatad av alla sina släktingar,
också hans vänner fjärmar sig från honom,
han jagar dem med ord, men de är borta.[a]

Den som vinner förstånd har sitt liv kärt,
den som tar vara på insikt finner lycka.

Ett falskt vittne blir inte ostraffat,
    den som främjar lögn skall förgås.

10 Det passar ej att dåren lever i överflöd,
än mindre att en slav råder över furstar.

11 Förstånd gör en människa tålmodig,
det är hennes ära att förlåta en försyndelse.

12 En kungs vrede är som ett ungt lejons rytande,
hans välvilja är som dagg på gräset.

13 En dåraktig son är sin fars fördärv,
en hustrus gnat ett ständigt takdropp.

14 Gård och gods är ett arv från fäderna,
en förståndig hustru en gåva från Herren.

15 Lättja för med sig sömnaktighet,
    den håglöse får utstå hunger.

16 Den som håller budet bevarar sitt liv,
den som inte ger akt på sin väg skall dö.

17 Den som ömmar för den fattige lånar åt Herren
och får lön av honom för det goda han har gjort.

18 Fostra din son medan det finns hopp,
sträva inte efter att vålla hans död.

19 Den som förgår sig i vrede må plikta för det,
ty om du friar honom, måste du göra det om och om igen.

20 Lyssna på råd och tag emot fostran,
så att du för framtiden blir vis.

21 Många planer har en man i sitt hjärta,
men Herrens råd skall bestå.

22 En människa längtar efter godhet,
bättre vara fattig än en lögnare.

23 Herrens fruktan leder till liv,
    mätt kan man gå till vila utan att drabbas av något ont.

24 Den late sticker handen i skålen,
    men ids inte föra den tillbaka till munnen.

25 Slå bespottaren så blir den okunnige klok,
tillrättavisa den förståndige så vinner han kunskap.

26 Den som tar till våld mot sin far eller driver bort sin mor
är en vanartig och skamlös son.

27 Om du slutar, min son, att lyssna till förmaning,
så far du vilse från de ord som ger kunskap.

28 Ett ont vittne bespottar det rätta,
    de ogudaktigas mun slukar ondska.

29 Straff är bestämt för bespottarna,
    piskrapp för dårars rygg.

Footnotes

  1. Ordspråksboken 19:7 men de är borta Grundtextens innebörd är oviss.

19 Det är bättre att vara fattig och oförvitlig
    än att vara en dåre som ljuger.

Att vara ivrig men sakna kunskap för inget gott med sig,
    den som bara rusar iväg missar målet.

En människas dumhet förstör hennes liv,
    men ändå rasar hon mot Herren.

Rikedom ger många vänner,
    men den fattige har inga vänner kvar.

Ett falskt vittne kommer att straffas,
    lögnaren kommer inte undan.

Många vädjar till en ädel mans välvilja,
    och den som är frikostig drar till sig många vänner.

Den fattige är hatad av alla sina släktingar,
    och hans vänner undviker honom ännu mer.
    Förgäves försöker han tala till dem.[a]

Den som skaffar sig förstånd älskar sig själv,
    och den som bevarar insikten kommer att få framgång.

Ett falskt vittne kommer inte undan sitt straff,
    och lögnaren går under.

10 Det passar sig inte att en dåre lever i lyx
    och ännu mindre att en slav regerar över furstar.

11 En människas förstånd gör henne tålmodig,
    och att förlåta en överträdelse ser hon som en heder.

12 Kungens vrede är som ett lejons rytande,
    hans välvilja som dagg på gräset.

13 En dåraktig son är en olycka för sin far,
    och en hustrus tjat är som ett ihållande takdropp.

14 Hus och rikedomar kan man ärva av sina föräldrar,
    men en förståndig hustru kommer från Herren.

15 Lättja leder till djup sömn,
    och en slöfock får gå hungrig.

16 Den som lyssnar till tillrättavisning får leva tryggt,
    men den som inte ger akt på sin vandring ska dö.

17 Den som visar nåd mot de fattiga lånar till Herren,
    och får en belöning av honom för det.

18 Fostra din son så länge det finns hopp,
    du vill ju inte bidra till hans död.[b]

19 En man med hett temperament får ta sitt straff.
    Om du försöker fostra honom får du göra det gång på gång.

20 Lyssna till råd och ta till dig vägledning,
    så blir du vis för resten av livet.

21 Människan gör upp många planer,
    men det blir ändå som Herren vill.

22 Det människan längtar efter är nåd och godhet,
    och det är bättre att vara fattig än att ljuga.[c]

23 Herrens fruktan ger liv,
    mätt går man till vila, skyddad mot det onda.

24 Den late stoppar handen i skålen
    men ids inte föra den åter till munnen.

25 Slå hädaren så tar den okunnige lärdom.
    Tillrättavisa den som har omdöme, så tar han till sig kunskap.

26 En son som misshandlar sin far och kör iväg sin mor
    är skamlös och vanartig.

27 Om du, min son, slutar lyssna på vägledning,
    irrar du bort från kunskapens ord.

28 Ett ont vittne hånar rättvisan,
    i de gudlösas mun flödar ondska.

29 Straff har bestämts för hädarna
    och piskrapp för dårars rygg.

Footnotes

  1. 19:7 Grundtextens innebörd i versens sista del är oviss.
  2. 19:18 Versens sista del kan ev. också tolkas som varning för misshandel: …men vålla inte hans död.
  3. 19:22 Tanken kan också vara att en människa förväntas visa nåd och godhet, och att fattigdom är bättre än att vara en lögnare (som saknar både nåd och godhet).