Ordspråksboken 17
Svenska 1917
17 Bättre är ett torrt brödstycke med ro än ett hus fullt av högtidsmat med kiv.
2 En förståndig tjänare får råda över en vanartig son, och bland bröderna får han skifta arv.
3 Degeln prövar silver och smältugnen guld, så prövar HERREN hjärtan.
4 En ond människa aktar på ondskefulla läppar, falskheten lyssnar till fördärvliga tungor.
5 Den som bespottar den fattige smädar hans skapare; den som gläder sig åt andras ofärd bliver icke ostraffad.
6 De gamlas krona äro barnbarn, och barnens ära äro deras fäder.
7 Stortaliga läppar hövas icke dåren, mycket mindre lögnaktiga läppar en furste.
8 En gåva är en lyckosten i dens ögon, som ger den; vart den än kommer bereder den framgång.
9 Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.
10 En förebråelse verkar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.
11 Upprorsmakaren vill allenast vad ont är, men en budbärare utan förbarmande skall sändas mot honom.
12 Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna, än att möta en dåre i hans oförnuft.
13 Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan icke vika.
14 Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst; håll därför inne, förrän kivet har brutit ut.
15 Den som friar den skyldige och den som fäller den oskyldige, de äro båda en styggelse för HERREN.
16 Vartill gagna väl penningar i dårens hand? Han kunde köpa sig vishet, men han saknar förstånd.
17 En väns kärlek består alltid. och en broder födes till hjälp i nöden.
18 En människa utan förstånd är den som giver handslag, den som går i borgen för sin nästa.
19 Den som älskar split, han älskar överträdelse; Men som bygger sin dörr hög, han far efter fall.
20 Den som har ett vrångt hjärta vinner ingen framgång, och den som har en förvänd tunga, han faller i olycka.
21 Den som har fött en dåraktig son får bedrövelse av honom, en dåres fader har ingen glädje.
22 Ett glatt hjärta är en god läkedom, men ett brutet mod tager märgen ur benen.
23 Den ogudaktige tager gärna skänker i lönndom, för att han skall vränga rättens vägar.
24 Den förståndige har sin blick på visheten, men dårens ögon äro vid jordens ända.
25 En dåraktig son är sin faders grämelse och en bitter sorg för henne som har fött honom.
26 Att pliktfälla jämväl den rättfärdige är icke tillbörligt; att slå ädla män strider mot rättvisan.
27 Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes är en man med förstånd.
28 Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis; den som tillsluter sina läppar är förståndig.
Ordspråksboken 17
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
17 En torr brödkant och frid är bättre
än ett hus fullt med festmat och gräl.
2 En förståndig tjänare får råda över en oduglig son
och dela arvet med bröderna.
3 Silver prövas i degeln och guld i smältugnen,
men hjärtat prövas av Herren.
4 Den gudlöse lyssnar till onda tungor,
och lögnaren är lyhörd för fördärvligt prat.
5 Att håna den fattige är att håna hans skapare.
Den som gläder sig åt andras olycka går inte ostraffad.
6 De gamlas krona är barnbarnen,
och sönernas stolthet är deras fäder.
7 Det passar sig inte för dåren att vara stor i orden,
än mindre för en respektabel man att ljuga.
8 En magisk sten är mutor för sin givare,
vart han än vänder sig har han framgång.
9 Den som skyler en överträdelse främjar kärleken,
men den som gnatar om den skiljer vänner åt.
10 Att tillrättavisa en förnuftig är effektivare
än hundra piskrapp på en dåre.
11 Den onde vill bara göra uppror.
En grym budbärare ska sändas mot honom.
12 Det är bättre att möta en björn som berövats sina ungar
än en dåre i hans dumhet.
13 Om någon betalar igen gott med ont,
kommer olyckan aldrig att lämna hans hus.
14 Att börja ett gräl är som att släppa lös vatten ur en fördämning.
Lägg därför ner saken innan striden bryter lös.
15 Att låta den skyldige gå fri och döma den oskyldige –
bådadera är något Herren avskyr.
16 Till vilken nytta är pengar i en dåres hand?
Skulle han köpa visdom, han som ingen önskar?
17 En väns kärlek består alltid,
och en broder är född för att hjälpa i nöd.
18 Den som ger sitt handslag
och går i borgen för sin nästa har dåligt omdöme.
19 Den som älskar att gräla älskar synden,
och den som gör sin port hög[a] inbjuder till fördärv.
20 Den som har ett fördärvat sinne finner inget gott,
och den som ljuger råkar illa ut.
21 Att få en son som saknar vett för med sig sorg,
en dåres far får ingen glädje.
22 Ett glatt hjärta har en helande verkan,
men modlöshet blir som en torka in i märgen.
23 Den gudlöse tar mutor ur fickan
för att förvränga rättvisan.
24 Den förståndige fäster sin blick vid visheten,
men en dåres ögon blickar mot jordens ände.
25 En dåraktig son vållar sin far sorg
och bedrövelse för den som fött honom.
26 Det är illa nog att bötfälla en rättfärdig,
och rättvisan är satt ur spel när ädla människor bestraffas.
27 Den förståndige är försiktig med vad han säger,
och den kloke har kontroll över sitt temperament.
28 Även den dumme anses vis så länge han är tyst,
och kan verka förnuftig så länge han inte öppnar munnen.
Footnotes
- 17:19 Att göra porten hög tycks symbolisera en skrytsam mun.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.