Add parallel Print Page Options

Det värdefulla med ordspråk

Dessa ordspråk skrevs av Salomo, Davids son och kung i Israel.

Han skrev dem för att undervisa sitt folk om hur de skulle leva och uppträda i olika situationer.

Han ville att de skulle vara förståndiga, rättvisa och uppriktiga i allt de gjorde.

Jag vill göra de enkla människorna visa, sa han. Jag vill visa de unga att de kan lösa sina problem med kunskap och förstånd.

5-6 Jag vill att de som redan är visa ska bli ännu visare och bli dugliga ledare genom att utforska den djupa innebörden i dessa sanningens guldkorn.

7-9 Hur blir en människa vis? Första steget är att lita på Herren och visa respekt för honom!Bara människor utan förnuft vägrar att ta emot undervisning. Lyssna till dina föräldrar! Vad du lär dig av dem ska komma dig väl till pass i livet. Det kommer att ge dig stor ära.

10 Om de ogudaktiga säger till dig: Kom och bli en av oss, så vänd dem ryggen!

11 Vi ska lägga oss i bakhåll och råna och döda folk, säger de.

12 Vi ska behandla goda och onda på samma sätt.

13 Vilket byte vi kommer att få! Vi kommer att bli rika!

14 Kom med oss, så ska vi dela allt lika.

15 Gör det inte, min son! Håll dig långt borta från sådana människor,

16 för brott är det enda de har i huvudet, och de drar sig inte för att döda.

17 När en fågel upptäcker att du tänker fånga den med ett nät, håller den sig borta,

18 men det gör inte sådana människor. Därför faller de i sin egen grop. De lägger ut snaror för sina egna liv.

19 En våldsam död är det öde som väntar alla dem som ägnar sig åt våld.

Vishetens röst

20 Visheten ropar högt på gatorna för att man ska lyssna.

21 Hon ropar till folket på gator och torg och varhelst de samlas:

22 Era stollar, ropar hon, hur länge ska ni fortsätta att bete er som dårar? Hur länge ska ni håna visheten och kämpa mot sanningen?

23 Kom hit och lyssna till mig! Jag ska ge er goda råd och dela med mig av min kunskap till er.

24 Jag har ropat på er ofta, men ni har inte lyssnat till mig. Jag har försökt hjälpa er, men ni har alltid avvisat mig.

25 Ni har nonchalerat mina råd och min tillrättavisning.

26 En dag kommer olycka över er, och då ska jag skratta åt er! Jag ska håna er när ni råkar illa ut!

27 När fruktan griper er och när svårigheterna är större än vad ni kan bära,

28 då kommer jag inte att svara på era rop om hjälp. Då kommer det att vara för sent, hur ivrigt ni än söker mig.

29 Ni blundade för sanningen och valde att inte tillbe och lita på Herren.

30 Ni vände mig ryggen och avvisade mina råd.

31 Därför får ni vad ni förtjänar och måste ta konsekvenserna av ert handlande.

32 Ni vände er bort från mig, och er självbelåtenhet blir er död.

33 Men alla som lyssnar till mig ska leva i frid och trygghet och behöver inte vara rädda för något.

Vishetens välsignelse

(1:1—9:18)

Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels kung.
    Av dem får man fostran och vägledning,
så att man förstår de visas ord.
    Av dem får man vägledning till insikt
och till ett ärligt och rättfärdigt liv.
    De ger klokhet till de okunniga,
och lärdom till de unga om vad som är viktigt.
    Den vise hör dem och ökar sin kunskap.
Den kloke skaffar sig vägledning
    för att förstå ordspråk och liknelser,
de visas ord och gåtor.

Herrens fruktan är vishetens början,
    men den som är oklok föraktar vishet och vägledning.
Hör, min son, din fars förmaning,
    förkasta inte din mors undervisning.
De bildar en skön krans på ditt huvud,
    en vacker kedja kring din hals.
10 Min son, låt dig inte lockas av syndare.
11 De säger:
    ”Kom! Vi lägger oss i bakhåll för att döda,
    för att lura på oskyldiga.
12 Likt dödsriket slukar vi dem levande och hela,
    så som de som läggs ner i graven.
13 Vi ska få alla slags värdefulla ting
    och kan fylla våra hus med plundrat gods.
14 Du får vara med och dela,
    pengarna kan vi ha i en gemensam kassa.”
15 Min son, gå inte in på deras väg,
    sätt inte din fot på deras stig,
16 för med snabba steg söker de sig till ondskan,
    och snabbt vill de utgjuta blod.
17 Det är meningslöst att breda ut ett nät
    inför ögonen på fåglarna.
18 Dessa ligger på lur efter sitt eget blod
    och i bakhåll för sina egna liv.
19 Sådant blir slutet för den som roffar åt sig i oärlighet,
    det kostar honom hans eget liv.
20 Visheten ropar högt på gatan
    och höjer sin röst på torget.
21 Mitt bland de bullriga gatorna predikar den
    och håller tal vid stadsportarna:
22 ”Hur länge ska ni okunniga älska okunnighet,
    ni smädare njuta av smädelser,
    ni dårar hata kunskap?
23 Vänd om och ta emot min tillrättavisning,
    så ska jag låta min ande komma över er
    och dela med mig av min kunskap till er.
24 Jag har ropat på er, men ni har inte lyssnat.
    Jag har räckt ut min hand,
    men ingen har brytt sig om den.
25 Ni har struntat i alla mina råd
    och avvisat min tillrättavisning.
26 Därför ska jag också skratta åt er olycka
    och håna er förtvivlan,
27 när förskräckelsen griper tag i er som ett oväder
    och olyckan sveper över er som en stormby,
    när nöd och ångest drabbar er.
28 Då kommer de att ropa till mig,
    men jag ska inte svara.
De kommer att söka mig
    men inte finna.
29 De hatade kunskap
    och ville inte frukta Herren,
30 de avvisade mina råd
    och föraktade mina tillrättavisningar.
31 Därför får de äta sina gärningars frukt
    och mätta sig med sina onda planer.
32 De okunnigas avfällighet ska kosta dem livet
    och dårarnas sorglöshet förgöra dem.
33 Men den som lyssnar till mig ska leva i trygghet
    och behöver inte vara rädd för något ont.”