Nineve ska falla

2 Nineve, det är slut med dig! Du är redan omringad av fiendearméer. Låt stridssignalen ljuda! Besätt befästningsvallarna! Var beredd på att fienden när som helst kan gå till anfall!

² Det land som tillhör Guds folk ligger öde och tomt efter förstörelsen, men Herren ska än en gång återställa det!

³ Sköldar och soldater lyser röda som scharlakan i solen! Anfallet börjar! Stridsvagnarna glänser, dragna av sina hästar!

⁴ Vagnar far fram utmed gatorna och över torgen som lysande facklor.

⁵ Kungen känner sina officerare. Men de har förlorat sitt lugn och springer till murarna för att förstärka försvaret.

⁶ Det är för sent! Dammluckorna har gett efter! Fienden har kommit in i staden, och i palatset råder fullkomlig panik!

⁷ Domen över Nineve verkställs. Dess invånare förs bort och staden plundras. Gråtande tempeltärnor slår sig för bröstet och beklagar sitt öde.

⁸ Nineve läcker som ett såll. Försvararna flyr och överger henne, och hon kan inte hindra dem. Stanna, stanna, ropar hon, men de fortsätter sin flykt.

⁹ Silver, guld och alla andra skatter förs bort som krigsbyte,

¹⁰ och snart är staden tömd på allt av värde. Ångesten griper omkring sig. Med skälvande knän och bleka i ansiktet står man där tillintetgjord av skräck.

¹¹ Var finns nu det stora Nineve, nationernas lejon, staden som representerade mod och styrka, och där alla, både ung och gammal, kunde leva utan fruktan?

¹² Nineve, som en gång var ett sådant mäktigt lejon! Du krossade dina fiender för att ge barn och kvinnor mat och fyllde staden och husen med mängder av krigsbyte och slavar.

¹³ Men nu har Herren, den Allsmäktige, vänt sig mot dig. Han förstör dina vapen. Dina vagnar står stilla och kan inte användas. Dina unga ligger döda. Aldrig mer ska du föra hem slavar från besegrade länder, och aldrig mer ska du regera över jorden.