Add parallel Print Page Options

Jerusalem och Samaria anklagas

Detta är budskap från Herren till Mika, som bodde i staden Moreset under de judiska kungarna Jotams, Ahas och Hiskias regeringar.Dessa budskap var riktade till både Samaria i Israel och Jerusalem i Juda och kom till Mika i form av syner:

Lyssna till mig alla nationer i hela världen! Herren anklagar er från sitt heliga tempel!

Se! Han kommer! Han lämnar sin tron i himlen, han kommer till jorden och går fram över bergstopparna.

De smälter under hans fötter som vax och flyter ner i dalarna som vatten från höjderna.

Varför händer detta? Jo, på grund av Israels och Judas synd! Vilken synd? Avgudadyrkan och förtryck - och värst är det i huvudstäderna Samaria och Jerusalem!

Därför ska Samaria läggas i ruiner, och dess gator ska plöjas upp och bli vingårdar. Herren ska riva ner murar och befästningar till grunden och vräka ner stenarna i dalen nedanför.

Alla dess vackra gudabilder ska slås i stycken, allt som betalats till de prostituerade i templen ska förstöras av eld, och alla avgudabilder kommer att krossas. Ja, det som Samaria gav till avgudadyrkan kommer på nytt att ges till prostituerade.

Jag, Mika, ska gråta och klaga. Jag ska yla som en schakal och klaga som en uggla. Jag ska gå naken och barfota i sorg och skam.

Mitt folks sår är alltför djupa för att kunna läkas. Herren står beredd vid Jerusalems portar för att straffa staden.

10 Tala inte om det i staden Gat! Låt dem inte se att ni gråter! Rulla er på marken i Bet-Leafra!

11 Där går folket från Safira bort för att bli slavar, nakna och skamsna. Folket i Saanan vågar inte gå utanför stadsmurarna. Bet-Haesel sörjer och står utan beskydd.

12 Folket i Marot hoppas förgäves på bättre dagar, men bara olyckor väntar dem, därför att Herren står emot Jerusalem.

13 Skynda er! Ta era snabbaste vagnar och fly, ni som bor i Lakis, för ni bor i den första av Juda städer som följde Israel i dess avgudadyrkan. Sedan följde alla städer i söder efter ert exempel.

14 Räkna inte mer med Moreset-Gat, för det finns inget hopp om att rädda den staden. Aksib har lurat kungarna i Israel genom att lova hjälp utan att kunna ge den.

15 Maresa ska intas av en erövrare. Gud själv ska föra er till doms.

16 Gråt och sörj över era små! De ska tas ifrån er, och ni ska aldrig få se dem igen. De förs bort som slavar till ett fjärran land. Raka era huvuden i sorg.

Domsord över Juda och Israel

(1:2—3:12)

Detta är Herrens ord som kom till Mika från Moreshet under de judiska kungarna Jotams, Achas och Hiskias regeringar, vad han fick se angående Samaria och Jerusalem.

Hör, alla folk,
    lyssna, du jord
och allt som finns där!
    Herren, Herren, vittnar mot er,
Herren från sitt heliga tempel.

Dom över Samaria och Jerusalem

Se! Herren kommer!
    Han stiger ner från sin boning
och träder fram över jordens höjder.
    Bergen smälter under honom
och dalarna spricker upp,
    som vax för elden
och som vatten störtar utför branten.
    Allt detta är för Jakobs överträdelse
och israeliternas synd.
    Vad är Jakobs överträdelse?
Är det inte Samaria?
    Vad är Judas offerplatser[a]?
Är de inte Jerusalem?

”Därför ska jag göra Samaria
    till en stenhög på en åker,
till en plats där vingårdar kan planteras.
    Jag ska vräka ner hennes stenar i dalen
    och blotta hennes grundvalar.
Alla hennes gudabilder
    ska slås i stycken,
    allt som hon tjänat som prostituerad
ska eldas upp,
    och alla hennes avgudar
ska jag förgöra.
    Med lönen för prostitution har hon skaffat dem,
och lön för prostitution ska de åter bli.”

Gråt och klagan

Över detta gråter och klagar jag.
    Jag går barfota och naken,
ylar som en schakal,
    klagar som en berguv.
Hennes sår kan inte läkas.
    Det har kommit till Juda
och nått till mitt folks port,
    till Jerusalem.
10 Tala inte om det i Gat,
    gråt inte!
Vältra er i stoftet
    i Bet Leafra![b]
11 Dra bort, Shafirs invånare,
    i nakenhet och skam.
De som bor i Saanan
    kan inte komma undan.
I Bet Haesel sörjer man,
    dess beskydd har tagits ifrån er.
12 Marots invånare vrider sig av smärta
    och hoppas på något bättre,
för det onda som kommer från Herren
    har nått Jerusalems portar.
13 Spänn för stridsvagnar,
    befolkningen i Lakish.
Det var början till dotter Sions synd
    att man hos dig fann Israels överträdelser.
14 Därför ska ni ge avskedsgåvor åt Moreshet Gat.
    Husen i Aksiv har lurat kungarna i Israel.
15 Jag ska åter låta erövrare komma mot er,
    Mareshas invånare.
Israels härlighet ska komma
    till Adullam.
16 Raka ditt huvud och skär av ditt hår
    för dina barns skull som var din glädje.
Gör dig skallig som gamen,
    för de har förts bort från dig.

Footnotes

  1. 1:5 Enligt bl.a. Septuaginta synd.
  2. 1:10 Grundtexten innehåller mycket ordlek som inte låter sig översättas, och mycket av innebörden i detta avsnitt är osäkert. För v. 10f. jfr 2 Sam 1:20.

Detta är HERRENS ord som kom till morastiten Mika i Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid, vad han skådade angående Samaria och Jerusalem.

Hören, I folk, allasammans; akta härpå, du jord med allt vad på dig är. Och vare Herren, HERREN ett vittne mot eder, Herren i sitt heliga tempel.

Ty se, HERREN träder ut ur sin boning, han far ned och går fram över jordens höjder.

Bergen smälta under hans fötter, och dalar bryta sig fram -- såsom vaxet gör för elden, såsom vattnet, när det störtar utför branten.

Genom Jakobs överträdelse sker allt detta och genom Israels hus' synder. Vem är då upphovet till Jakobs överträdelse? Är det icke Samaria? Och vem till Juda offerhöjder? Är det icke Jerusalem?

Så skall jag då göra Samaria till en stenhop på marken, till en plats för vingårdsplanteringar; jag skall vräka hennes stenar ned i dalen, och hennes grundvalar skall jag blotta.

Alla hennes beläten skola bliva krossade, alla hennes skökoskänker uppbrända i eld, alla hennes avgudar skall jag förstöra; ty av skökolön har hon hopsamlat dem, och skökolön skola de åter bliva.

Fördenskull måste jag klaga och jämra mig, jag måste gå barfota och naken; jag måste upphäva klagoskri såsom en schakal och sorgelåt såsom en struts.

Ty ohelbara äro hennes sår; slaget har nått ända till Juda, det har drabbat ända till mitt folks port, ända till Jerusalem.

10 Förkunnen det icke i Gat; gråten icke så bittert. I Bet-Leafra vältrar jag mig i stoftet.

11 Dragen åstad, I Safirs invånare, i nakenhet och skam. Saanans invånare våga sig icke ut. Klagolåten i Bet-Haesel tillstädjer eder ej att dröja där.

12 Ty Marots invånare våndas efter tröst; ned ifrån HERREN har ju en olycka kommit, intill Jerusalems port.

13 Spännen travare för vagnen, I Lakis' invånare, I som voren upphovet till dottern Sions synd; ty hos eder var det som Israels överträdelser först funnos.

14 Därför måste du giva skiljebrev åt Moreset-Gat. Husen i Aksib hava för Israels konungar blivit såsom en försinande bäck.

15 Ännu en gång skall jag låta erövraren komma över eder, I Maresas invånare. Ända till Adullam skall Israels härlighet komma.

16 Raka dig skallig och skär av ditt hår, i sorg över barnen, som voro din lust; gör ditt huvud så kalt som gamens, ty de skola föras bort ifrån dig.