Matteus 13
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Liknelsen om lantbrukaren som sådde säd
13 Senare samma dag gick Jesus hemifrån och ner till stranden,
2-3 där en stor folkmassa snart samlades. Därför steg han i en båt och började undervisa från den, medan folket lyssnade på stranden. Han använde sig av många bilder, som till exempel denna:En lantbrukare gick ut på sina åkrar för att så.
4 När han sådde föll en del av kornen på stigen bredvid, och fåglarna kom och åt upp dem.
5 Och en del föll där marken var stenig och där det bara fanns tunt med jord. Plantorna växte snabbt i den grunda jorden,
6 men i den heta solen torkade de och vissnade och dog, för de hade ytliga rötter.
7 Andra korn föll bland törnbuskarna, och buskarna kvävde de ömtåliga stråna.
8 Men en del föll i den goda jorden och gav trettio, sextio och till och med hundra gånger så mycket säd som han hade sått.
9 Lägg märke till vad jag säger!
Jesus förklarar liknelsen om sådden
10 Senare kom hans lärjungar och frågade: Varför använder du dig alltid av sådana här liknelser?
11 Då förklarade han för dem: Det är bara ni som har fått gåvan att förstå min undervisning om himmelriket. Andra har inte fått den gåvan.
12-13 Den som har ska få mer, sa han till dem, så att han kommer att äga mycket. Men de som inget äger, ska bli av med också det lilla de har. Det är därför som jag använder dessa berättelser, så att människor ska höra och se, men ändå inte förstå.
14 Detta stämmer med Jesajas profetia: 'De hör, men förstår inte. De tittar på, men ser ändå inte!
15 För deras hjärtan är hårda och likgiltiga, deras hörsel är avtrubbad, och de har slutit sina ögon.
16 Därför ser de inte och hör inte. De förstår inte och vänder sig inte till Gud igen så att jag kan bota dem! Men ni kan känna er lyckliga för era ögon kan se, och era öron kan höra.
17 Många profeter och rättfärdiga män har längtat efter att se vad ni har sett, och höra vad ni har hört, men inte fått det.
18 Här är förklaringen till berättelsen om lantbrukaren som sådde säd:
19 Den hårda stigen, där en del av säden föll, liknar den människas hjärta, som hör de goda nyheterna om riket men inte tar dem på allvar. Och genast är djävulen där och plockar bort säden ur hjärtat.
20 Den grunda, steniga marken är som den människas hjärta som hör budskapet och tar emot det med verklig glädje,
21 men som inte har så mycket djup i sig att rötterna kan utvecklas. Efter en tid, då svårigheter eller förföljelser kommer, avtar entusiasmen och hon överger sin tro.
22 Marken som var täckt av törnbuskar kan jämföras med en människa som hör budskapet, men låter vardagens bekymmer förkväva Guds ord. Hon gör mindre och mindre för Gud.
23 Men den goda jorden liknar den människas hjärta, som lyssnar till budskapet och förstår det och går ut och för trettio, sextio eller till och med hundra andra in i Guds rike.
Liknelsen om tistlarna och vetet
24 Detta är en annan bild som Jesus använde:Himmelriket kan liknas vid en åker i vilken en lantbrukare sådde god säd.
25 Men en natt då han sov kom hans fiende och sådde tistlar bland vetet.
26 När säden började växa, växte också tistlarna.
27 Lantbrukarens män kom och berättade detta för honom: Herre, åkern som du sådde den goda säden på är full av tistlar!
28 En fiende måste ha sått dem, förklarade han.Då frågade männen: Ska vi rycka upp tistlarna?
29 Nej, svarade han, ni kommer att skada vetet om ni gör det.
30 Låt båda två växa tillsammans tills det blir dags att skörda. Då ska jag säga till skördemännen att sortera bort tistlarna och bränna upp dem och sedan samla in vetet i ladan.
Liknelsen om senapsfröet
31-32 Och här följer ännu en annan av hans bilder:Himmelriket är som ett litet senapsfrö som sås i en åker. Det är det minsta av alla frön. Men det blir störst bland kryddväxterna. Det lilla fröet växer snart upp till ett träd dit fåglarna kommer och finner skydd.
Liknelsen om jästen
33 Han använde sig också av denna bild:Med himmelriket är det som när en kvinna bakar bröd. Hon tar en viss mängd mjöl och blandar samman det med lite jäst och arbetar sedan degen tills jästen helt har trängt igenom den.
34-35 Jesus använde hela tiden dessa bilder när han talade till folket. Han talade faktiskt aldrig till dem utan att åtminstone ta med någon sådan liknelse, eftersom profeterna hade sagt: Jag ska tala i liknelser, jag ska förkunna hemligheter, gömda sedan tidens början.
Jesus förklarar liknelsen om tistlarna och vetet
36 Sedan gick han in i huset och lämnade folkskaran utanför, men hans lärjungar bad honom förklara bilden om tistlarna och vetet.
37 Det ska jag göra, sa han. Det är jag som är lantbrukaren och jag sår den goda säden.
38 Åkern är världen, och säden representerar gudsrikets människor. Tistlarna är de människor som tillhör djävulen.
39 Fienden, som sådde tistlarna bland vetet, är djävulen. Skörden är tidens slut, och skördemännen är änglarna.
40 På samma sätt som tistlarna skiljs från vetet och bränns upp, så ska det vara vid tidens slut.
41 Jag ska sända ut mina änglar, och de ska rensa ut allt ont från Guds rike och allt som leder till synd.
42 De onda människorna ska de kasta i den brinnande ugnen. Där kommer man att gråta och skära tänder.
43 Men de rättfärdiga kommer att lysa som solen i sin Fars rike. Lyssna på vad jag säger!
Liknelsen om skatten i åkern
44 Himmelriket är som en skatt som en man upptäcker i en åker. I sin iver säljer han allt han äger för att få tillräckligt med pengar för att kunna köpa åkern och på så sätt få tag i skatten.
Liknelsen om pärluppköparen
45 Med himmelriket är det också som när en pärluppköpare är på jakt efter dyrbara pärlor.
46 Han gör ett verkligt fynd och får tag på en mycket värdefull pärla. Då säljer han allt för att kunna köpa den.
Liknelsen om fisknätet
47-48 Himmelriket liknar också ett nät som en fiskare kastar ut i vattnet och får upp fisk av olika slag, både bra och dåliga. När nätet är fullt drar han upp det på stranden och sätter sig ner och sorterar fisken. De ätbara fiskarna lägger han i en korg, men de andra slänger han bort.
49 Så kommer det att vara vid tidens slut. Änglarna ska komma och skilja de onda människorna från de goda människorna och
50 kasta de onda i den brinnande ugnen. Där kommer man att gråta och klaga.
51 Förstår ni det? Ja, sa de, det gör vi.
52 Då tillade han: Det betyder att varje judisk laglärare, som har blivit en lärjunge i Guds rike nu av egen erfarenhet kan berätta om både det nya och det gamla.
Människorna i Nasaret vägrar att tro
53-54 När Jesus hade berättat detta återvände han till sin hemstad Nasaret i Galileen och undervisade där i synagogan och förvånade alla med sin visdom och de under han gjorde.
55 Hur är detta möjligt? undrade folket. Han är ju bara en snickarson, och vi känner hans mor, Maria, och hans bröder Jakob, Josef, Simon och Judas.
56 Och hans systrar bor här. Var har han fått allt ifrån?
57 Och de retade sig på honom.Då sa Jesus till dem: En profet blir erkänd överallt utom i sin egen hemstad och bland sitt eget folk!
58 Och eftersom de inte trodde på honom gjorde han bara några få under där.
Matteus 13
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Liknelsen om lantbrukaren som sådde säd
(Mark 4:1-9; Luk 8:4-8)
13 Senare samma dag gick Jesus hemifrån och satte sig nere vid sjön. 2 Och snart hade det samlats så mycket folk omkring honom att han var tvungen att stiga i en båt och sitta i den och tala, medan folket stod på stranden. 3 Han berättade för dem många liknelser:
”En lantbrukare gick ut på sin åker för att så. 4 När han sådde föll en del av sädeskornen på vägen bredvid, och fåglarna kom och åt upp dem. 5 En del korn föll där marken var stenig och jordlagret tunt. De växte snabbt upp i den tunna myllan, 6 men när solen steg vissnade de bort, eftersom de saknade rot. 7 Andra föll bland tistlarna, och när tistlarna växte upp kvävde de plantorna. 8 Men en del korn föll i bördig jord och gav skörd, hundra, sextio och trettio gånger så mycket säd som hade såtts. 9 Lyssna, hör, den som har öron!”
Jesus förklarar liknelsen om sådden
(Mark 4:10-20; Luk 8:9-15; 10:23-24)
10 Jesus lärjungar kom senare fram till honom och frågade: ”Varför berättar du liknelser för folket?”
11 Då svarade han: ”Ni har fått gåvan att förstå himmelrikets hemligheter, men andra har inte fått den gåvan. 12 Den som har ska få ännu mer. Men den som inget har ska bli av med även det han har. 13 Det är därför jag berättar de här liknelserna,
’så att de ska se och höra, men ändå inte se,
höra och förstå.’
14 Så går det i uppfyllelse som förutsagts om dem genom profeten Jesaja:
’Ni lyssnar och lyssnar men fattar inget.
Ni tittar och tittar men ser inget.
15 Det här folkets hjärta är hårt.
Deras hörsel är avtrubbad,
så att de inte kan höra,
och de har slutit sina ögon,
så att de inte kan se med sina ögon
eller höra med sina öron.
Därför kan de inte förstå i sitt hjärta
och inte vända om och bli botade av mig.’[a]
16 Men era ögon är lyckliga som kan se och era öron som kan höra. 17 För sannerligen säger jag er, att många profeter och rättfärdiga längtade efter att få se och höra det som ni nu får se och höra, men de fick aldrig göra det.
18 Hör nu vad som menas med liknelsen om lantbrukaren som sådde säd: 19 När någon hör ordet om riket men inte förstår, kommer den Onde och rycker bort sådden ur hans hjärta. Det är sådden längs stigen. 20 Den steniga markens sådd är den som hör ordet och tar emot det med glädje, 21 men som saknar rot inom sig och bara består en kort tid. När sedan lidanden eller förföljelser kommer på grund av ordet, faller han genast bort. 22 Sådden bland tistlar är den som hör ordet men låter världsliga bekymmer och rikedomens lockelser kväva det, så att det blir fruktlöst. 23 Men den bördiga jorden är den som lyssnar till ordet och förstår det och bär frukt, en skörd som är hundra, sextio eller trettio gånger så mycket som den sådd som såddes.”
Liknelsen om ogräset och vetet
24 Jesus berättade en annan liknelse för folket:
”Himmelriket är likt en man som sådde god säd i en åker. 25 En natt då alla låg och sov kom hans fiende och sådde ogräs bland vetet och smög bort därifrån. 26 När säden sedan började växa och gå i ax, växte också ogräset upp.
27 Då gick tjänarna och berättade för mannen: ’Herre, det är ogräs på åkern där du ju sådde den goda säden! Var kom det ifrån?’ 28 ’Det måste vara en fiende som har varit där’, svarade han.
Männen frågade då: ’Ska vi rycka upp ogräset?’ 29 ’Nej’, sa han, ’då kommer ni att skada vetet samtidigt. 30 Låt båda växa tillsammans tills det blir dags att skörda. Och när skördetiden kommer ska jag säga till skördemännen: Sortera först bort ogräset och bunta ihop det så att det kan brännas upp. Samla sedan in vetet i min lada.’ ”
Liknelsen om senapsfröet
(Mark 4:30-32; Luk 13:18-19)
31 Han berättade en annan liknelse för dem:
”Himmelriket är som när en man sår ett senapsfrö i en åker. 32 Det är det minsta[b] av alla frön, men när det har växt upp är det störst bland kryddväxterna och blir till ett träd, där fåglarna kan komma och bygga bo bland grenarna.”
Liknelsen om surdegen
(Mark 4:33-34; Luk 13:20-21)
33 Han berättade också en annan liknelse:
”Himmelriket är som när en kvinna blandar in surdeg i tre mått mjöl, så att hela degen blir syrad.”
34 Allt detta berättade Jesus för folket genom att använda liknelser. Han talade aldrig till dem utan en liknelse, 35 för att det skulle uppfyllas som förutsagts genom en profet:
”Jag vill öppna min mun för liknelser,
jag ska yttra hemligheter gömda sedan världens skapelse.”[c]
Jesus förklarar liknelsen om ogräset och vetet
36 Sedan lämnade Jesus folket och gick hem, och hans lärjungar kom och bad honom förklara liknelsen om ogräset och vetet.
37 Han svarade: ”Människosonen är den som sår den goda säden. 38 Åkern är världen, säden är rikets barn, och ogräset den Ondes. 39 Fienden, som sådde det, är djävulen. Skördetiden är tidsålderns slut, och skördemännen är änglar.
40 Som när ogräset skiljs från vetet och bränns upp, så ska det vara vid tidsålderns slut. 41 Människosonen ska sända ut sina änglar, och de ska rensa hans rike från alla dem som förleder andra och gör det som är mot lagen, 42 och de ska kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och skära tänder. 43 Men de rättfärdiga ska lysa som solen i sin Faders rike. Lyssna, den som har öron!
Liknelserna om skatten i åkern, den värdefulla pärlan och fisknätet
44 Himmelriket är som när en man upptäcker en skatt i en åker. I sin iver gräver han ner skatten igen och går och säljer allt han äger för att kunna köpa åkern.
45 Himmelriket är också som när en köpman är på jakt efter dyrbara pärlor. 46 Då han upptäcker en värdefull pärla, går han iväg och säljer allt han äger för att kunna köpa den.
47 Himmelriket är också som när man kastar ut ett nät i sjön för att fånga fiskar av olika slag. 48 När nätet är fullt drar man upp det på stranden och sätter sig ner och sorterar fisken. De ätbara fiskarna lägger man i en korg, men de andra slänger man bort.
49 Så ska det vara vid tidsålderns slut. Änglarna ska komma och skilja de onda människorna från de rättfärdiga, 50 och sedan kasta de onda i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och skära tänder. 51 Har ni nu förstått alla dessa liknelser?” ”Ja”, sa de, ”det har vi.”
52 Då sa han: ”Det betyder att varje skriftlärd som blivit himmelrikets lärjunge är som en husbonde som ur sitt förråd kan ta fram både av det nya och det gamla.”
Människorna i Nasaret vägrar att tro
(Mark 6:1-6; Luk 4:16-30)
53 När Jesus hade berättat alla dessa liknelser, lämnade han platsen. 54 Han kom sedan till sin hemstad. Där undervisade han i synagogan, och han förvånade alla med sin vishet och sina under. De sa:
55 ”Det är ju bara snickarens son. Är inte hans mor Maria, och hans bröder Jakob, Josef, Simon och Judas, 56 och alla hans systrar bor väl här? Var har han fått allt detta ifrån?” 57 Och de retade sig på honom.
Då sa Jesus till dem: ”En profet blir föraktad bara i sin egen hemstad och i sin egen familj.” 58 Och på grund av deras otro gjorde han bara några få under där.
Footnotes
- 13:15 Se Jes 6:9-10.
- 13:32 Senapsfröet var det minsta fröet som användes till odling.
- 13:35 Se Ps 78:2.
Matteus 13
Svenska 1917
13 Samma dag gick Jesus ut från huset där han bodde och satte sig vid sjön.
2 Då församlade sig mycket folk omkring honom. Därför steg han i en båt; och han satt i den, medan allt folket stod på stranden.
3 Och han talade till dem mycket i liknelser; han sade: »En såningsman gick ut för att så.
4 Och när han sådde, föll somt vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det.
5 Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;
6 men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort.
7 Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det.
8 Men somt föll i god jord, och det gav frukt, dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.
9 Den som har öron, han höre.»
10 Då trädde lärjungarna fram och sade till honom: »Varför talar du till dem i liknelser?»
11 Han svarade och sade: »Eder är givet att lära känna himmelrikets hemligheter, men dem är det icke givet.
12 Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.
13 Därför talar jag till dem i liknelser, eftersom de med seende ögon intet se, och med hörande öron intet höra, och intet heller förstå.
14 Så fullbordas på dem Esaias' profetia, den som säger: 'Med hörande öron skolen I höra, och dock alls intet förstå, och med seende ögon skolen I se, och dock alls intet förnimma.
15 Ty detta folks hjärta har blivit förstockat, och med öronen höra de illa, och sina ögon hava de tillslutit, så att de icke se med sina ögon, eller höra med sina öron, eller förstå med sina hjärtan, och omvända sig och bliva helade av mig.
16 Men saliga äro edra ögon, som se, och edra öron, som höra.
17 Ty sannerligen säger jag eder: Många profeter och rättfärdiga män åstundade att se det som I sen, men fingo dock icke se det, och att höra det som I hören, men fingo dock icke höra det.
18 Hören alltså I vad som menas med liknelsen om såningsmannen.
19 När någon hör ordet om riket, men icke förstår det, då kommer den onde och river bort det som såddes i hans hjärta. Om en sådan människa kan det sägas att säden såddes vid vägen.
20 Och att den såddes på stengrunden, det är sagt om den som väl hör ordet och strax tager emot det med glädje,
21 men som icke har någon rot i sig, utan bliver beståndande allenast till en tid, och när bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då kommer han strax på fall.
22 Och att den såddes bland törnena, det är sagt om den som väl hör ordet, men låter tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse förkväva det, så att han bliver utan frukt.
23 Men att den såddes i den goda jorden, det är sagt om den som både hör ordet och förstår det, och som jämväl bär frukt och giver dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.»
24 En annan liknelse framställde han för dem; han sade: »Med himmelriket är det, såsom när en man sådde god säd i sin åker;
25 men när folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg.
26 När nu säden sköt upp och satte frukt, så visade sig ock ogräset.
27 Då trädde husbondens tjänare fram och sade till honom: 'Herre, du sådde ju god säd i din åker; varifrån har den då fått ogräs?
28 Han svarade dem: 'En ovän har gjort detta.' Tjänarna sade till honom: 'Vill du alltså att vi skola gå åstad och samla det tillhopa?'
29 Men han svarade: 'Nej; ty då kunden I rycka upp vetet jämte ogräset, när I samlen detta tillhopa.
30 Låten båda slagen växa tillsammans intill skördetiden; och när skördetiden är inne, vill jag säga till skördemännen: 'Samlen först tillhopa ogräset, och binden det i knippor till att brännas upp, och samlen sedan in vetet i min lada.'»
31 En annan liknelse framställde han för dem; han sade: »Himmelriket är likt ett senapskorn som en man tager och lägger ned i sin åker.
32 Det är minst av alla frön, men när det har växt upp, är det störst bland kryddväxter; ja, det bliver ett träd, så att himmelens fåglar komma och bygga sina nästen på dess grenar.»
33 En annan liknelse framställde han för dem: »Himmelriket är likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre skäppor mjöl, till dess alltsammans bliver syrat.»
34 Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och utan liknelser talade han intet till dem.
35 Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade: »Jag vill öppna min mun till liknelser, uppenbara vad förborgat har varit från världens begynnelse.»
36 Därefter lät han folket gå och gick själv hem. Och hans lärjungar trädde fram till honom och sade: »Uttyd för oss liknelsen om ogräset i åkern.»
37 Han svarade och sade: »Den som sår den goda säden är Människosonen.
38 Åkern är världen. Den goda säden, det är rikets barn, men ogräset är ondskans barn.
39 Ovännen, som sådde det, är djävulen. Skördetiden är tidens ände. Skördemännen är änglar.
40 Såsom nu ogräset samlas tillhopa och brännes upp i eld, så skall det ock ske vid tidens ände.
41 Människosonen skall då sända ut sina änglar, och de skola samla tillhopa och föra bort ur hans rike alla dem som äro andra till fall, och dem som göra vad orätt är,
42 och skola kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.
43 Då skola de rättfärdiga lysa såsom solen, i sin Faders rike. Den som har öron, han höre.
44 Himmelriket är likt en skatt som har blivit gömd i en åker. Och en man finner den, men håller det hemligt; och i sin glädje går han bort och säljer allt vad han äger och köper den åkern.
45 Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en köpman söker efter goda pärlor;
46 och då han har funnit en dyrbar pärla, går han bort och säljer vad han äger och köper den.
47 Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en not kastas i havet och samlar tillhopa fiskar av alla slag.
48 När den så bliver full, drager man upp den på stranden och sätter sig ned och samlar de goda i kärl, men de dåliga kastar man bort. --
49 Så skall det ock ske vid tidens ände: änglarna skola gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga
50 och kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.
51 Haven I förstått allt detta?» De svarade honom: »Ja.»
52 Då sade han till dem: »Så är nu var skriftlärd, som har blivit en lärjunge för himmelriket, lik en husbonde som ur sitt förråd bär fram nytt och gammalt.»
53 När Jesus hade framställt alla dessa liknelser, drog han bort därifrån.
54 Och han kom till sin fädernestad, och där undervisade han folket i deras synagoga, så att de häpnade och sade: »Varifrån har han fått denna vishet? Och hans kraftgärningar, varifrån komma de?
55 Är då denne icke timmermannens son? Heter icke hans moder Maria, och heta icke hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas?
56 Och hans systrar, bo de icke alla hos oss? Varifrån har han då fått allt detta?»
57 Så blev han för dem en stötesten. Men Jesus sade till dem: »En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och i sitt eget hus.»
58 Och för deras otros skull gjorde han där icke många kraftgärningar.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.