Klagovisorna 3
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Hopp mitt under svårigheter
3 Jag har verkligen sett den plåga som är resultatet av Guds vrede.
2 Han har lett mig in i det djupaste mörker och utestängt allt ljus.
3 Han har vänt sig mot mig. Dag och natt straffar han mig
4 och får mig att åldras. Han har krossat benen i mig.
5 Han har byggt upp befästningar mot mig och omslutit mig med bitterhet och elände.
6 Han har begravt mig i mörker, och det är som om jag har varit död länge.
7 Han har stängt in mig, så att jag inte kan fly. Han har bundit fast mig med tunga kedjor,
8 och fastän jag ropar och ber, hör han mig inte!
9 Han har murat in mig bakom tunga stenblock och lagt hinder i min väg.
10 Han lurar som björn och lejon och väntar på att få anfalla mig.
11 Han har dragit ner mig från vägen, gett sig på mig och sedan lämnat mig liggande i mitt blod.
12 Han har spänt sin båge och riktat den mot mig.
13 Hans pilar har träffat mig djupt i hjärtat.
14 Mitt eget folk skrattar åt mig och sjunger sina nidvisor dagen lång.
15 Han har fyllt mig med bitterhet och gett mig en bägare av sorg att dricka.
16 Det gnisslar mellan tänderna av grus, och han har rullat mig i aska och smuts.
17 Herre, all frid och välsignelse är borta sedan länge, och det är du som har tagit bort alltsammans! Jag vet inte längre vad lycka är.
18 Allt hopp är ute. Min styrka är borta, för Herren har lämnat mig.
19 Kom ihåg den bitterhet och det lidande du har låtit mig möta!
20 Jag kommer aldrig att kunna glömma dessa fruktansvärda år. Alltid kommer jag att få leva i skam.
21 Ändå finns det en strimma av hopp.
22 Hans medlidande tar aldrig slut. Det är bara Herrens nåd som har bevarat oss från att helt gå under.
23 Stor är din trofasthet, Herre! Din barmhärtighet är ny varje morgon.
24 Jag påminner mig om att Herren är mitt arv. Därför vill jag hoppas på honom.
25 Herren är underbart god mot dem som väntar på honom, mot dem som söker honom.
26 Det känns gott att kunna hoppas på framtiden och att i stillhet och med tålamod vänta på räddningen från Herren.
27 Det är nyttigt för en ung man att lära sig disciplin.
28 Låt honom vänta i stillhet och med tålamod på Herrens befallningar.
29 Låt honom vänta i ödmjukhet med ansiktet mot marken.
30 Låt honom vända andra kinden till mot dem som slår honom och lära sig att uthärda grova förolämpningar utan att klaga.
31 Herren ska inte överge honom för evigt.
32 Även om Gud låter honom uppleva sorg, ska han visa medlidande med honom på grund av sin stora barmhärtighet,
33 för han vill inte göra det svårt för människor och orsaka dem sorg.
34-36 Men du har trampat och krossat de svaga i världen under dina fötter. Du har berövat människor de rättigheter Gud har gett dem, och du har vägrat dem rättvisa! Inte underligt att Herren måste ta itu med dig!
37 För vem kan göra något mot dig utan Herrens tillåtelse?
38 Det är ju Herren som både hjälper och straffar.
39 Varför ska då någon av oss klaga när vi straffas för våra synder?
40 Låt oss pröva oss själva i stället, och omvända oss till Herren!
41 Låt oss lyfta upp våra hjärtan och händer till honom i himlen,
42 för vi har syndat! Vi har gjort uppror mot Herren, och han har inte glömt det.
43 Du har låtit oss drabbas av din vrede, Herre, och slagit oss utan förbarmande.
44 Du har höljt dig i ett moln, så att våra böner inte kan tränga fram till dig.
45 Du har låtit oss bli som avskräde bland folken.
46 Alla våra fiender låter oss veta vad de tycker om oss.
47 Vi är skräckslagna, instängda, övergivna och besegrade!
48-49 Dag och natt strömmar floder av tårar från mina ögon när jag ser mitt folks undergång.
50 Om Herren ändå ville se ner från himlen och lyssna till mitt rop!
51 Mitt hjärta brister vid tanken på de unga flickorna i Jerusalem.
52 Mina fiender, som jag aldrig har gjort något ont, förföljde mig som om jag var en fågel.
53 De kastade ner mig i en brunn och täckte över den med stenar.
54 Vattnet strömmade över mitt huvud. Jag trodde att det var slutet för mig!
55 Men nerifrån djupet, där jag var, ropade jag ditt namn, Herre,
56 och du hörde mig! Du lyssnade till min vädjan och hörde min gråt!
57 Du är nära mig när jag ropar till dig, och du har sagt att jag inte ska vara rädd!
58 Herre, du är min försvarare! Du har tagit dig an mitt fall. Rädda mitt liv!
59 Du har sett hur illa de har handlat mot mig. Var nu min domare och bevisa att jag är oskyldig!
60 Du har sett alla sammansvärjningar mot mig.
61 Du har hört alla förolämpningar
62 och allt som de viskar om mig.
63 Se hur de skrattar och sjunger nidvisor om mig medan de förbereder min dom!
64 Herre, ge igen för allt ont de har gjort!
65 Förhärda deras hjärtan och förbanna dem, Herre!
66 Förfölj dem i din vrede och utplåna dem från jorden, så att de inte längre finns under din himmel!
Klagovisorna 3
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Tredje sången om lidande och hopp
3 Jag är mannen[a] som upplevt lidande
under hans vredes gissel.
2 Han har drivit mig in i ett mörker
där inget ljus finns.
3 Han har vänt sin hand mot mig,
om och om igen, dagen lång.
4 Han har slitit sönder mitt kött och min hud
och krossat benen i min kropp.
5 Han har byggt en mur omkring mig
och omslutit mig med bitterhet och elände.
6 I mörker har han låtit mig bo,
liksom de som är döda sedan länge.
7 Han har stängt in mig så att jag inte kan fly,
tunga bojor har han satt på mig.
8 Hur jag än klagar och ropar,
vänder han sig bort från min bön.
9 Med stenblock har han stängt vägen för mig
och gjort mina stigar oländiga.
10 Han lurar på mig som en björn,
som ett lejon i ett gömställe.
11 Han har fört mig bort från vägen,
slitit mig i stycken och sedan lämnat mig övergiven.
12 Han har spänt sin båge
och riktat den mot mig.
13 Pilar från hans koger
har genomborrat mina njurar.
14 Jag har blivit till åtlöje för hela mitt folk,
en visa har jag blivit för dem.
15 Han har fyllt mig med bitterhet
och gett mig malört att dricka.
16 Han har krossat mina tänder med stenar
och trampat ner mig i stoftet.
17 All frid har försvunnit ur mitt liv,
och jag har glömt vad lycka är.
18 Jag tänkte: ”Nu orkar jag inte mer,
jag hoppas inte längre på något från Herren.”
19 Tanken på mitt elände och min hemlöshet
är som malört och gift.[b]
20 Jag blir inte fri från minnena,
jag är bedrövad.
21 Min vånda är stor, men jag har inte förlorat hoppet:
22 Herrens nåd är det att det inte är slut med oss,[c]
hans barmhärtighet upphör aldrig.
23 Den är ny varje morgon,
stor är din trofasthet.
24 ”Herren är min andel,” säger jag till mig själv.
Därför vill jag hoppas på honom.
25 Herren är god mot dem som väntar på honom,
mot den som söker honom.
26 Det är gott att i stillhet
vänta på räddning från Herren.
27 Det är nyttigt för en man
att bära ok som ung.
28 Må han sitta ensam och i stillhet
när det läggs på honom.
29 Må han trycka ansiktet mot marken,
kanske finns det ännu hopp.
30 Må han vända kinden
mot dem som slår honom
och bli överöst med hån.
31 Herren förkastar inte
för evigt.
32 Även om han ger plågor,
så visar han åter barmhärtighet i sin stora nåd.
33 För han vill inte ge människorna
plåga och sorg.
34 Att man krossar under sina fötter
alla fångarna i landet,
35 att man vägrar någon hans rätt inför den Högste,
36 att man berövar en människa hennes rätt
– skulle inte Herren se det?
37 Vem har kunnat tala och fått det att bli så,
om inte Herren befallt det?
38 Kommer inte både ont och gott från den Högstes mun?
39 Varför ska då någon levande människa
klaga över sina synder?[d]
40 Låt oss granska vårt sätt att leva, pröva det
och återvända till Herren.
41 Låt oss lyfta upp våra hjärtan
och händer till Gud i himlen:
42 Vi har syndat och gjort uppror,
och du har inte förlåtit.
43 Du har dolt dig i vrede och förföljt oss,
dödat utan förskoning.
44 Du har höljt dig i ett moln
som ingen bön kan genomtränga.
45 Du har gjort oss till sopor och avfall
bland folken.
46 ”Alla våra fiender
hångrinar åt oss.
47 Skräck och fallgropar möter oss,
förödelse och undergång.”
48 Strömmar av tårar flödar från mina ögon,
för dottern mitt folk går under.
49 De flödar ur mina ögon
oupphörligen, ändlöst,
50 tills Herren blickar ner
och ser det från himlen.
51 Det gör mig ont att se
hur de unga kvinnorna i min stad lider.[e]
52 De jagade mig som en fågel,
de som utan orsak var mina fiender.
53 De försökte ta mitt liv i en grop
och kastade stenar på mig.
54 Vattnet strömmade över mitt huvud,
jag tänkte att nu hade slutet kommit för mig.
55 Men nerifrån gravens djup
ropade jag ditt namn, Herre,
56 och du hörde min vädjan:
”Stäng inte dina öron för min bön om lindring och hjälp!”
57 Du kom nära mig när jag ropade,
och du sa: ”Var inte rädd!”
58 Herre, du har tagit dig an mig
och gett lösen för mitt liv.
59 Du har sett de oförrätter som begåtts mot mig.
Herre, skaffa mig rätt!
60 Du har sett deras hämndlystnad,
alla sammansvärjningar mot mig.
61 Du har hört alla deras förolämpningar, Herre,
alla deras sammansvärjningar mot mig,
62 allt som mina fiender
viskar och mumlar mot mig dagen lång.
63 Se hur de sjunger nidvisor om mig
vare sig de sitter eller står.
64 Herre, straffa dem
så som deras gärningar förtjänar.
65 Täck deras innersta med en slöja,[f]
låt din förbannelse komma över dem.
66 Förfölj dem i vrede och utplåna dem,
låt dem inte längre finnas under Herrens himmel!
Footnotes
- 3:1 Vem denne man representerar framgår inte, men kanske Jeremia själv (som antas ha skrivit Klagovisorna); kanske för han s.a.s. det lidande folkets talan. Annars skildras Jerusalem som en kvinna, dotter Sion.
- 3:19-21 Grundtextens innebörd är osäker. …därför håller jag ut i v. 21 är mycket likt Därför vill jag hoppas på honom i v. 24 (samma verb i hebreiskan, så även i v. 26, vänta).
- 3:22 Enligt andra handskrifter: Herrens nåd tar aldrig slut.
- 3:39 Grundtextens innebörd är osäker. Möjligen: …klaga när hon straffas för sina synder.
- 3:51 Grundtextens innebörd är osäker.
- 3:65 Grundtextens innebörd är osäker. Möjligen: Förmörka deras sinnen/innersta…
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.