Klagovisorna 3
Svenska Folkbibeln
Lidande och hopp
Alef
3 Jag är mannen som har sett elände
genom hans vredes ris.
2 Han har lett mig och låtit mig gå
i mörker och inte i ljus.
3 Ja, han vänder emot mig sin hand,
gång på gång, hela dagen.
Beth
4 Han lät mitt kött och min hud täras bort,
han krossade mina ben.
5 Han byggde upp en mur mot mig
och omringade mig med bitterhet och möda.
6 På mörka platser har han låtit mig bo
likt de som länge varit döda.
Gimel
7 Han har byggt en mur omkring mig,
jag kan inte komma ut,
han har lagt på mig tunga bojor.
8 Hur jag än klagar och ropar,
stänger han ute min bön.
9 Med huggen sten har han spärrat av mina vägar,
mina stigar har han gjort krokiga.
Daleth
10 En björn som ligger på lur är han mot mig,
ett lejon som ligger i försåt.
11 Han har fört mig på avvägar och rivit mig i stycken.
Förödelse lät han drabba mig.
12 Han har spänt sin båge
och ställt mig som ett mål för sin pil.
He
13 Han har låtit pilar från sitt koger
gå in i mina njurar.
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk,
deras nidvisa dagen lång.
15 Han har mättat mig med bitterhet,
givit mig malört att dricka.
Waw
16 Han har krossat mina tänder mot stenar,
han har täckt mig med aska.
17 Du har drivit min själ bort från friden,
jag har glömt vad lycka är.
18 Jag sade: "Det är slut med min livskraft
och mitt hopp till Herren."
Zajin
19 Tänk på mitt elände och min hemlöshet,
malörten och giftet!
20 Ständigt tänker min själ på det
och är bedrövad i mig.
21 Detta tar jag till hjärtat,
därför har jag hopp:
Heth
22 Herrens nåd är det att det inte är ute med oss,
ty det är inte slut med hans barmhärtighet.
23 Den är var morgon ny,
ja, stor är din trofasthet.
24 Herren är min del, det säger mig min själ,
därför står mitt hopp till honom.
Teth
25 Herren är god mot dem som väntar på honom,
mot den själ som söker honom.
26 Det är gott att i stillhet
hoppas på hjälp från Herren.
27 Det är gott för en man
att bära ett ok i sin ungdom.
Jod
28 Må han sitta ensam och tyst,
när han lägger bördor på honom.
29 Må han sänka sin mun i stoftet;
kanske finns det ännu hopp.
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom
och låta sig mättas med smälek.
Kaf
31 Ty Herren förkastar inte för evigt.
32 Om han än bedrövar,
förbarmar han sig efter sin stora nåd.
33 Ty det är inte av hjärtat
han plågar eller bedrövar människors barn.
Lamed
34 Att man krossar under sina fötter
alla fångar i landet,
35 att man förnekar en man hans rätt
inför den Högstes ansikte,
36 att man handlar orätt mot någon i hans sak,
skulle Herren inte se det?
Mem
37 Vem talade och det blev så,
utan att Herren hade befallt det?
38 Kommer inte från den Högstes mun
både ont och gott?
39 Varför klagar en människa här i livet,
när hon straffas för sin synd?
Nun
40 Låt oss rannsaka våra vägar och pröva dem,
låt oss vända om till Herren!
41 Låt oss lyfta upp våra hjärtan och våra händer
till Gud i himlen!
42 Vi har syndat och varit upproriska,
och du har inte förlåtit.
Samek
43 Du har dolt dig i vrede och förföljt oss,
du har dödat och inte visat förbarmande.
44 Du har dolt dig i moln,
så att ingen bön når fram.
45 Du har gjort oss till avskum och förakt
mitt ibland folken.
Pe
46 De spärrar upp munnen mot oss,
alla våra fiender.
47 Faror och fallgropar möter oss,
förödelse och undergång.
48 Vattenbäckar strömmar från mitt öga,
ty dottern mitt folk går under.
Ajin
49 Mitt öga flödar utan uppehåll,
det får ingen vila,
50 förrän Herren blickar ner
från himlen och ser.
51 Mitt öga vållar min själ plåga
på grund av alla unga kvinnor i min stad.
Tsade
52 De har ivrigt jagat mig som en fågel,
de som utan orsak är mina fiender.
53 De ville utsläcka mitt liv här i gropen,
de kastade sten på mig.
54 Vatten steg mig över huvudet.
Jag sade: "Jag är förlorad!"
Qof
55 Jag åkallade ditt namn, Herre,
längst nere i gropen.
56 Du har hört min röst,
tillslut inte ditt öra
när jag ber om lindring och hjälp.
57 Du kom mig nära när jag åkallade dig,
du sade: "Frukta inte!"
Resh
58 Herre, du tar dig an min sak,
du förlossar mitt liv.
59 Du ser, Herre, den orätt jag får utstå.
Döm i min sak!
60 Du ser all deras hämndlystnad,
alla deras anslag mot mig.
Shin
61 Du har hört deras smädelser, Herre,
alla deras anslag mot mig,
62 mina fienders tal och deras onda planer,
som riktas mot mig hela tiden.
63 Vare sig de sitter eller står
sjunger de nidvisor om mig
Taw
64 Du skall vedergälla dem, Herre,
efter deras händers verk.
65 Du skall lägga en slöja över deras hjärtan,
din förbannelse skall komma över dem.
66 Förfölj dem i vrede och förgör dem,
så att de inte kan bestå under Herrens himmel
Klagovisorna 3
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Tredje sången om lidande och hopp
3 Jag är mannen[a] som upplevt lidande
under hans vredes gissel.
2 Han har drivit mig in i ett mörker
där inget ljus finns.
3 Han har vänt sin hand mot mig,
om och om igen, dagen lång.
4 Han har slitit sönder mitt kött och min hud
och krossat benen i min kropp.
5 Han har byggt en mur omkring mig
och omslutit mig med bitterhet och elände.
6 I mörker har han låtit mig bo,
liksom de som är döda sedan länge.
7 Han har stängt in mig så att jag inte kan fly,
tunga bojor har han satt på mig.
8 Hur jag än klagar och ropar,
vänder han sig bort från min bön.
9 Med stenblock har han stängt vägen för mig
och gjort mina stigar oländiga.
10 Han lurar på mig som en björn,
som ett lejon i ett gömställe.
11 Han har fört mig bort från vägen,
slitit mig i stycken och sedan lämnat mig övergiven.
12 Han har spänt sin båge
och riktat den mot mig.
13 Pilar från hans koger
har genomborrat mina njurar.
14 Jag har blivit till åtlöje för hela mitt folk,
en visa har jag blivit för dem.
15 Han har fyllt mig med bitterhet
och gett mig malört att dricka.
16 Han har krossat mina tänder med stenar
och trampat ner mig i stoftet.
17 All frid har försvunnit ur mitt liv,
och jag har glömt vad lycka är.
18 Jag tänkte: ”Nu orkar jag inte mer,
jag hoppas inte längre på något från Herren.”
19 Tanken på mitt elände och min hemlöshet
är som malört och gift.[b]
20 Jag blir inte fri från minnena,
jag är bedrövad.
21 Min vånda är stor, men jag har inte förlorat hoppet:
22 Herrens nåd är det att det inte är slut med oss,[c]
hans barmhärtighet upphör aldrig.
23 Den är ny varje morgon,
stor är din trofasthet.
24 ”Herren är min andel,” säger jag till mig själv.
Därför vill jag hoppas på honom.
25 Herren är god mot dem som väntar på honom,
mot den som söker honom.
26 Det är gott att i stillhet
vänta på räddning från Herren.
27 Det är nyttigt för en man
att bära ok som ung.
28 Må han sitta ensam och i stillhet
när det läggs på honom.
29 Må han trycka ansiktet mot marken,
kanske finns det ännu hopp.
30 Må han vända kinden
mot dem som slår honom
och bli överöst med hån.
31 Herren förkastar inte
för evigt.
32 Även om han ger plågor,
så visar han åter barmhärtighet i sin stora nåd.
33 För han vill inte ge människorna
plåga och sorg.
34 Att man krossar under sina fötter
alla fångarna i landet,
35 att man vägrar någon hans rätt inför den Högste,
36 att man berövar en människa hennes rätt
– skulle inte Herren se det?
37 Vem har kunnat tala och fått det att bli så,
om inte Herren befallt det?
38 Kommer inte både ont och gott från den Högstes mun?
39 Varför ska då någon levande människa
klaga över sina synder?[d]
40 Låt oss granska vårt sätt att leva, pröva det
och återvända till Herren.
41 Låt oss lyfta upp våra hjärtan
och händer till Gud i himlen:
42 Vi har syndat och gjort uppror,
och du har inte förlåtit.
43 Du har dolt dig i vrede och förföljt oss,
dödat utan förskoning.
44 Du har höljt dig i ett moln
som ingen bön kan genomtränga.
45 Du har gjort oss till sopor och avfall
bland folken.
46 ”Alla våra fiender
hångrinar åt oss.
47 Skräck och fallgropar möter oss,
förödelse och undergång.”
48 Strömmar av tårar flödar från mina ögon,
för dottern mitt folk går under.
49 De flödar ur mina ögon
oupphörligen, ändlöst,
50 tills Herren blickar ner
och ser det från himlen.
51 Det gör mig ont att se
hur de unga kvinnorna i min stad lider.[e]
52 De jagade mig som en fågel,
de som utan orsak var mina fiender.
53 De försökte ta mitt liv i en grop
och kastade stenar på mig.
54 Vattnet strömmade över mitt huvud,
jag tänkte att nu hade slutet kommit för mig.
55 Men nerifrån gravens djup
ropade jag ditt namn, Herre,
56 och du hörde min vädjan:
”Stäng inte dina öron för min bön om lindring och hjälp!”
57 Du kom nära mig när jag ropade,
och du sa: ”Var inte rädd!”
58 Herre, du har tagit dig an mig
och gett lösen för mitt liv.
59 Du har sett de oförrätter som begåtts mot mig.
Herre, skaffa mig rätt!
60 Du har sett deras hämndlystnad,
alla sammansvärjningar mot mig.
61 Du har hört alla deras förolämpningar, Herre,
alla deras sammansvärjningar mot mig,
62 allt som mina fiender
viskar och mumlar mot mig dagen lång.
63 Se hur de sjunger nidvisor om mig
vare sig de sitter eller står.
64 Herre, straffa dem
så som deras gärningar förtjänar.
65 Täck deras innersta med en slöja,[f]
låt din förbannelse komma över dem.
66 Förfölj dem i vrede och utplåna dem,
låt dem inte längre finnas under Herrens himmel!
Footnotes
- 3:1 Vem denne man representerar framgår inte, men kanske Jeremia själv (som antas ha skrivit Klagovisorna); kanske för han s.a.s. det lidande folkets talan. Annars skildras Jerusalem som en kvinna, dotter Sion.
- 3:19-21 Grundtextens innebörd är osäker. …därför håller jag ut i v. 21 är mycket likt Därför vill jag hoppas på honom i v. 24 (samma verb i hebreiskan, så även i v. 26, vänta).
- 3:22 Enligt andra handskrifter: Herrens nåd tar aldrig slut.
- 3:39 Grundtextens innebörd är osäker. Möjligen: …klaga när hon straffas för sina synder.
- 3:51 Grundtextens innebörd är osäker.
- 3:65 Grundtextens innebörd är osäker. Möjligen: Förmörka deras sinnen/innersta…
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.