Josua 13

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Ytterligare områden att inta

13 Josua var nu en gammal man, och Herren sa till honom: Du har nu blivit gammal, och fortfarande finns det flera folk som måste besegras

^2-7 och stora områden som återstår att inta:Filisteernas alla landområden, eftersom hela området mellan Egyptens bäck och Ekrons område räknas till Kanaans land, det som filisteernas fem hövdingar regerar över, nämligen Gasa, Asdod, Askelon, Gat och Ekron.Även aveernas område hör dit, gesureernas land, Meara (som tillhör sidonierna) och ända till Afek vid gränsen till amoreernas område.Gebaliternas land vid kusterna och hela Libanontrakten från Baal-Gad nedanför berget Hermon till vägen mot Hamat. Hela bergsbygden från Libanon till Misrefot-Maim med sidoniernas områden.Jag är beredd att driva bort alla dessa folk för Israels barns skull, så räkna redan nu med dessa områden när du delar landet mellan de nio stammarna och ena hälften av Manasses stam, precis som jag befallt dig.

Landet öster om Jordan delas upp

⁸ Den andra hälften av Manasses stam och Rubens och Gads stammar hade redan fått sina områden på östra sidan av Jordan, för Mose hade tidigare tilldelat dem detta område.

⁹ Det sträckte sig från Aroer vid floden Arnon, med staden i dalen inräknad, och över Medebaslätten till Dibon.

¹⁰ Det omfattade också alla de städer som tillhört amoreernas kung Sihon, som regerade i Hesbon, och sträckte sig ända bort till ammoniternas område.

¹¹ Vidare hörde Gilead och gesureernas och maakateernas område dit samt hela Hermons bergsbygd och hela Basan med staden Salka,

¹² och dessutom det område som tillhörde kung Og i Basan, som hade regerat i Astarot och Edrei. Han var den siste av rafaeerna, vilka Mose hade drivit bort.

¹³ Men Israels folk hade inte fördrivit gesureerna och maakateerna, som än i dag bor kvar bland israeliterna.

¹⁴ Mose hade inte tilldelat Levis stam något landområde. Den fick i stället de offer som frambars inför Herren.

¹⁵ Mose hade tilldelat Rubens stam följande område, så stort att det skulle vara tillräckligt för alla i stammen.

¹⁶ Det sträckte sig från Aroer vid Arnons strand och från staden som låg mitt i dalen och omfattade hela slätten vid Medeba

¹⁷ till Hesbon och de andra städerna på slätten, Dibon, Bamot-Baal, Bet-Baal-Meon,

¹⁸ Jahas, Kedemot, Mefaat,

¹⁹ Kirjataim, Sibma, Seret-Hassahar på Dalberget,

²⁰ Bet-Peor samt Pisgas sluttningar och Bet-Hajesimot.

²¹ Rubens land omfattade också de övriga städerna på slätten, som tillhörde Sihons kungadöme. Sihon var den kung som hade bott i Hesbon och blivit dödad av Mose tillsammans med de midjanitiska hövdingarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba.

²² Israels folk hade också dödat spåmannen Bileam, Beors son.

²³ Floden Jordan utgjorde gräns i väster för Rubens stam.

²⁴ Mose gav landområden också till Gads stam i förhållande till dess storlek.

²⁵ Området omfattade Jaeser och alla städer i Gilead och hälften av Ammons barns land, ända till det Aroer som ligger i närheten av Rabba.

²⁶ Det sträckte sig också från Hesbon ända till Ramat-Hammospe och Betonim, och från Mahanaim ända till Lidebirs område.

^27-28 I dalen fick de Bet-Haran, Bet-Nimra, Suckot, Safon och det övriga av landet som tillhört kung Sihon i Hesbon. Floden Jordan utgjorde den västra gränsen upp till Galileiska sjön. Därifrån gick gränsen åt öster bort från floden.

²⁹ Mose hade gett följande område till den ena hälften av Manasses stam efter dess behov.

³⁰ Deras område sträckte sig norrut från Mahanaim och omfattade hela Basan, kung Ogs tidigare kungadöme, och alla Jairs sextio städer i Basan.

³¹ Hälften av Gilead och kung Ogs huvudstäder Astarot och Edrei gavs åt ena hälften av Makirs, Manasses sons, familj.

³² På detta sätt delade Mose landet öster om Jordan där folket slagit läger mitt emot Jeriko.

³³ Men Mose hade inte tilldelat Levis stam något område, för han hade förklarat för dem att Herren Gud skulle vara deras arv. Han var allt vad de behövde, precis som han hade lovat dem.