Add parallel Print Page Options

29 Job fortsatte sitt försvar:

Jag längtar tillbaka till den tid när Gud tog hand om mig,

när han visade mig vägen så att jag kunde vandra trygg genom mörkret.

Ja, jag tänker på mina unga år, när jag i familjen upplevde Guds vänskap,

när den Allsmäktige fortfarande alltid var med mig, när mina barn fanns runt omkring mig

och när mina planer hade framgång och allt lyckades väl!

På den tiden när jag gick ut till stadsporten för att ta min plats,

såg de yngre mig och gick åt sidan, och till och med de äldre reste sig av respekt för mig.

Furstar stod tysta inför mig utan att säga ett ord.

10 De högsta tjänstemännen i staden hade inget att säga.

11 Alla stämde in i vad jag sa. Alla som såg mig talade väl om mig,

12 därför att jag hjälpte de fattiga i deras nöd och de faderlösa, som inte hade någon att vända sig till.

13 Jag hjälpte alla som hade det svårt, och de välsignade mig. Jag gjorde livet lite lättare för utsatta änkor.

14 Allt jag gjorde var rätt och riktigt, för rättfärdigheten var min dräkt!

15 Jag var den blindes ögon och den lames fötter.

16 Jag var som en far för de fattiga och såg till att också främlingar behandlades rättvist.

17 Jag krossade käkarna på ogudaktiga förtryckare och fick dem att släppa sina offer.

18 Jag trodde att jag skulle få dö stilla och lugnt i mitt eget hus efter ett långt och rikt liv.

19 'Allt jag gör kommer att ha framgång

20 Jag kommer alltid att få ha det så här bra och allt kommer att utvecklas väl.'

21 Alla lyssnade till mig på den tiden, uppskattade mina råd och väntade på mina synpunkter.

22 När jag hade sagt mitt hade ingen något att tillägga, för man var alltid nöjd med mina råd.

23 Man längtade efter att höra min åsikt, som man längtar efter regn under torrtiden, och drack törstigt in varje ord.

24 När de var nedstämda log jag mot dem, och det gav dem nytt mod.

25 Jag talade om för dem vad de skulle göra och visade dem till rätta. Jag var som en kung bland sina trupper och som en tröstare för dem som sörjde.