Add parallel Print Page Options

Därefter tog Job till orda och sade:

Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;

honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;

honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;

honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;

honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;

10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?

11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»

13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;

14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?

15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.

16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.

18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.

19 Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»

20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.

22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?

25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;

26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,

31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.

32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.

34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.

Job svarar Bildad

Då svarade Job:

Visst vet jag allt detta.
    Men hur kan en människa vara rättfärdig i Guds ögon?
Om hon vill gå till rätta med honom,
    kan hon då svara ens en gång av tusen?
Han är vis och mäktig,
    och vem har oskadd trotsat honom?
Han flyttar bergen
    utan att de vet om det
och störtar omkull dem i sin vrede.
    Han skakar jorden
så att den vacklar från sin plats
    och får dess grundvalar att skälva.
Han kan befalla solen att inte gå upp,
    och han kan försegla stjärnorna.
Det är bara han som kan spänna ut himlarna
    och gå fram över havens vågor.
Han har skapat Stora Björn, Orion,
    Sjustjärnorna och söderns stjärnbilder.[a]
10 Han gör ofattbara ting,
    alltför många under för att de ska kunna räknas.
11 Han far förbi mig,
    men jag ser honom inte.
Han drar fram,
    men jag märker det inte.
12 Han griper sitt byte,
    men vem kan hindra honom?
Vem vågar fråga honom:
    ”Vad är det du gör?”
13 Gud håller inte tillbaka sin vrede.
    Rahavs[b] följe måste böja sig för honom.

14 Och hur skulle jag kunna svara honom,
    finna ord för att resonera med honom?
15 Även om jag var rättfärdig,
    skulle jag inte kunna svara.
    Jag skulle bara be honom, min domare, om nåd.
16 Och även om han skulle svara när jag ropar,
    skulle jag inte tro att han ville lyssna på mig.
17 Han krossar mig i en storm
    och förökar mitt lidande utan orsak.
18 Han låter mig inte hämta andan
    utan fyller mig med bedrövelse.
19 Om det gäller kraft är han den starkaste,
    och om det gäller rättvisa,
    vem törs då ifrågasätta honom?
20 Även om jag vore oskyldig,
    skulle min mun döma mig.
Även om jag vore klanderfri,
    skulle den förklara mig skyldig.

21 Jag är oskyldig
    men bryr mig inte om mig själv,
    jag vill inte leva längre.
22 Det gör detsamma,
    och därför säger jag:
    ”Han förgör både den oskyldige och skyldige.”
23 När en olycka bringar plötslig död,
    hånar han de oskyldigas förtvivlan.
24 När ett land faller i de ogudaktigas händer
    förblindar han dess domare.
Om det inte är han, vem är det då?

25 Mina dagar rinner undan snabbare än en löpare,
    de flyr bort utan att jag ser en glimt av glädje.
26 De försvinner snabbt som vassbåtar,
    som örnen i dykningen efter byte.
27 Om jag tänkte:
    ”Jag ska glömma min klagan,
sluta upp med min sorg och vara glad”,
28     skulle jag ändå frukta för alla mina lidanden.
För jag vet att du inte vill betrakta mig som oskyldig.
29     Jag anses ändå som skyldig.
Så vad tjänar det till att försöka?
30     Även om jag tvättade mig i snö
och gjorde mina händer rena med lut,
31     skulle du ändå sänka mig ner i dyn,
så att till och med mina kläder skulle avsky mig.

32 Han är inte en människa som jag,
    så att jag kan svara honom,
och vi kunde mötas i domstol.
33     Det finns ingen skiljeman,
inte någon medlare,
    som har makt över oss båda.
34 Om jag ändå kunde slippa rappen av hans käpp,
    så att skräcken för honom inte mer skulle förfära mig.
35 Då skulle jag kunna tala utan fruktan,
    men nu är det inte så med mig.[c]

Footnotes

  1. 9:9 Stjärnbilderna kan inte identifieras med full säkerhet.
  2. 9:13 Rahav tänktes i den dåtida kulturen vara ett havsodjur, likt Leviatan (se 3:8; 40:20—41:25) och Tannin (Jes 27:1) som man föreställde sig bo i havsdjupet och som i grannfolkens mytologi var gudsfientliga makter. Se även fotnoten i Jes 51:9.
  3. 9:35 Grundtextens innebörd i den senare delen av versen är osäker.