Job 28
Svenska Folkbibeln
28 Silvret har sin gruva, guldet en plats där det renas.
2 Järn hämtas upp ur jorden,
stenar smälts till koppar.
3 Människan sätter gränser för mörkret
och utforskar det yttersta djupet,
där stenen är natt och svartaste skugga.
4 De spränger schakt långt från människoboningar,
där ingen satt sin fot,
de hänger svävande, fjärran från människor.
5 Jorden, från vilken bröd kommer,
förvandlas där nere som av eld.
6 Bland dess stenar har safiren sin plats, och där finns guldmalm.
7 Stigen dit är ej känd av örnen,
falkens öga har ej upptäckt den.
8 Stolta vilddjur har inte trampat på den,
inget lejon har gått fram på den.
9 På den hårda stenen lägger man sin hand
och gräver ut bergen från grunden.
10 De hugger ut gångar i klipporna,
och ögat får se härliga ting.
11 De stoppar upp vattenådrornas gråt,
de drar fram dolda skatter i ljuset.
12 Men visheten, var finns hon?
Var har förståndet sin boning?
13 Människan vet ej hennes värde,
man finner henne ej i de levandes land.
14 Djupet säger: "Hon är inte i mig",
havet säger: "Hon finns inte hos mig."
15 Man kan inte köpa henne för guld,
inte väga upp silver för att förvärva henne.
16 Hon kan ej köpas med guld från Ofir
eller med dyrbar onyx och safir.
17 Guld och glas kan inte jämföras med henne,
hon kan inte bytas ut mot guldkärl,
18 koraller och kristall må inte nämnas.
Att äga vishet är mer värt än pärlor.
19 Topas från Kush kan ej jämföras med henne,
hon kan ej vägas upp med renaste guld.
20 Men visheten, var kommer hon ifrån?
Var har förståndet sin boning?
21 Hon är gömd för alla levandes ögon,
hon är dold för himlens fåglar.
22 Avgrunden och döden säger:
"Endast hörsägner om henne har nått våra öron."
23 Gud har insikt om vägen till henne, han vet var hon bor.
24 Ty han skådar till jordens ändar,
han ser allting under himlen.
25 När han mätte upp vindens vikt
och vägde vattnen efter mått,
26 när han gjorde en lag för regnet
och en väg för åskans blixt,
27 då såg han henne och uppenbarade henne,
han lät henne stå fram och utforskade henne.
28 Och till människorna sade han:
"Se, Herrens fruktan är vishet,
att fly det onda är förstånd."
Job 28
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Vishetens tal [a]
28 Det finns gruvor med silver
och platser där guld renas,
2 man gräver fram järn ur jorden
och smälter koppar ur malm.
3 Människan sätter en gräns för mörkret,
tränger in sig i det yttersta djupet,
till stenen i den svartaste natten.
4 Långt från människoboningar spränger man schakt,
där ingen går svingar man sig över avgrunden,
långt borta från människor.[b]
5 Jorden som ger föda
förvandlas där nere som av eld.
6 Safirer kommer från dess stenar,
och guldklimpar finns i gruset.
7 Ingen rovfågel känner till den dolda stigen,
den kan inget falköga upptäcka.
8 Inget stolt rovdjur har någonsin trampat på den,
inget lejon har gått där.
9 Men människan kan ge sig på den hårda klippan
och vända berggrunden ut och in.
10 Hon spränger tunnlar in i klipporna
och ser med egna ögon alla slags dyrbara skatter.
11 Hon dämmer upp vattenströmmar
och för upp i ljuset det som var dolt.
12 Men var kan man finna visheten?
Var finns insiktens boning?
13 Hon vet inte dess boplats[c],
och man finner den inte i de levandes land.
14 ”Här finns den inte”, säger djupet,
och havet svarar: ”Inte heller här finns den.”
15 Visheten kan inte köpas för guld,
och silver kan inte vägas för betalning för den,
16 inte heller kan den köpas för guld från Ofir
eller för dyrbar onyx eller safir.
17 Den är värdefullare än guld och kristall,
den kan inte bytas ut mot juveler infattade i guld.
18 Korall och kristall kan inte nämnas,
och visheten är mer värd än rubiner.
19 Topas från Kush kan inte mäta sig med den,
och inte heller kan den köpas med renaste guld.
20 Varifrån kommer då visheten?
Var bor förmågan att förstå?
21 Den är gömd för allt levande,
inte ens fåglarna i skyn kan se den.
22 Avgrunden och döden säger:
”Vi har bara hört ryktas om den.”
23 Bara Gud känner vägen till den,
han vet var dess boning är.
24 Hans blick når jordens ändar,
han ser allt under himlen.
25 Han vägde upp vinden,
han bestämde måtten för vattnen.
26 Han gav regnet dess lagar
och visade blixten dess väg.
27 Han såg då på visheten,
granskade den,
ställde fram den och utforskade den.[d]
28 Och han sa till människan:
”Att frukta Herren är vishet,
och att fly det onda är förstånd.”
Footnotes
- 28:0 Eftersom talets abstrakta och reflekterande ton inte stämmer överens med någon av personerna, antas det vara ett stycke som står utanför dialogen. Dess funktion är att överbrygga och binda ihop dialogen med de följande grupperna av tal.
- 28:4 Grundtextens innebörd är osäker.
- 28:13 Eller värde, som ordet ofta översätts.
- 28:27 Grundtextens innebörd är osäker.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.