Add parallel Print Page Options

27 Åter hov Job upp sin röst och kvad:

Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:

aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,

aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.

Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.

Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.

Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.

Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?

Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?

10 Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?

11 Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.

12 Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?

13 Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:

14 Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.

15 De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.

16 Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,

17 så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.

18 Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.

19 Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.

20 Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.

21 Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.

22 Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.

23 Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.

Jobs slutliga försvarstal

27 Job fortsatte sitt tal:

Så sant som Gud lever,
    han som har berövat mig min rätt,
den Väldige, som har bedrövat min själ,
så länge jag har liv i mig,
    och medan min ande från Gud ännu är i mig,
ska mina läppar inte tala något ont
    och min tunga inte ljuga.
Jag kommer aldrig att hålla med om att ni har rätt.
    Ända till min död ska jag hävda min oskuld.
Jag håller fast vid min rättfärdighet,
    jag släpper den inte.
Mitt samvete ska inte anklaga mig för något så länge jag lever.

Må min fiende stå som ogudaktig
    och min motståndare som orättfärdig.
Men vilket hopp har den gudlöse,
    när hans liv skärs av,
när Gud berövar honom livet?
    Kommer Gud att lyssna till hans klagan
när nöden kommer över honom?
10     Finner han sin glädje i den Väldige?
Kan han ropa till Gud när som helst?

11 Jag ska undervisa er om Guds kraft
    och inte dölja den Väldiges vägar.
12 Ni har själva sett det.
    Varför då allt detta meningslösa prat?

13 Detta är det öde som väntar den ogudaktige,
    det arv våldsmannen får av den Väldige:
14 Hur många barn han än får kommer de alla att dö genom svärd,
    hans avkomlingar ska aldrig ha tillräckligt att äta.
15 De som överlever honom kommer att dö av pest,
    och inga änkor håller någon dödsklagan.
16 Om han än öser upp silver som vore det grus
    eller samlar kläder som lerhögar,
17 kommer allt detta att tillfalla den rättfärdige,
    och den oskyldige får ta hand om hans silver.
18 Hans hus är som en mals kokong,
    som en hydda byggd av en väktare.
19 Nu går han till sängs rik, men sedan inte mer.
    När han slår upp sina ögon igen är allt borta.
20 Fasor övermannar honom som en flod,
    och stormen rycker bort honom i natten.
21 Östanvinden för bort honom,
    sveper iväg honom från hans plats.
22 Den kastar sig mot honom utan förbarmande,
    och han måste fly för dess kraft.
23 Man klappar hånfullt i händerna
    och visslar åt honom från den plats där han bott.

Jobs sluttal till de tre vännerna (Kap 27-31)

27 Job fortsatte sin framställning. Han sade:

Så sant Gud lever,
han som har undanhållit mig min rätt,
han, den Allsmäktige, som har förbittrat min själ:
Så länge min ande är i mig
    och Guds livsande i min näsa,
skall mina läppar ej tala orättfärdighet
    eller min tunga tala svek.
Aldrig kommer jag att ge er rätt,
    till min död vidhåller jag min oskuld.
Jag håller fast vid min rättfärdighet och släpper den inte.
Mitt hjärta förebrår mig inte för någon av mina dagar.

Må min fiende stå som ogudaktig,
    min motståndare som orättfärdig.
Ty vad har den gudlöse för hopp när livet skärs av,
när Gud tar hans själ?
Kommer Gud att höra hans rop
    när nöd kommer över honom?
10 Kan han glädja sig över den Allsmäktige?
Kan han alltid åkalla Gud?

11 Jag vill undervisa er om Guds hand,
den Allsmäktiges tankar vill jag inte dölja.
12 Ni har ju själva alla sett det,
    varför kommer ni då med tomt prat?

13 Detta är den ogudaktiges lott hos Gud,
den arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
14 Om hans barn blir många, skall de falla för svärd,
hans avkomlingar får ej tillräckligt med bröd.
15 De som undkommer skall dö av pest
och deras änkor skall inte begråta dem.
16 Även om han samlar silver som stoft
och lägger kläder på hög som lera,
17 så är det de rättfärdiga som klär sig i det han har lagt på hög,
och silvret får de oskyldiga dela.
18 Som en mal bygger han sitt hus,
    likt ett skjul som väktaren gör åt sig.
19 Rik går han till sängs,
    men det sker aldrig mer,
när han öppnar sina ögon är allt borta.
20 Fasorna griper honom likt vattenmassor,
stormen rycker bort honom om natten.
21 Östanvinden lyfter honom, och han är borta,
den sveper i väg honom från hans plats.
22 Utan förskoning vräker den sig mot honom,
för dess kraft försöker han fly.
23 Den klappar sina händer mot honom
och visslar åt honom från hans plats.