Jesaja 51
Svenska Folkbibeln
Sions frälsning är Herrens verk
51 Hör på mig, ni som far efter rättfärdighet,
ni som söker Herren.
Se på klippan, ur vilken ni är uthuggna,
och på gruvan, ur vilken ni har grävts fram.
2 Se på er fader Abraham,
och på Sara som födde er.
Ty medan han ännu var ensam kallade jag honom,
och jag välsignade och förökade honom.
3 Ja, Herren tröstar Sion,
han ser med medlidande på alla dess ruiner.
Han gör dess öken lik Eden,
dess ödemark lik Herrens lustgård.
Fröjd och glädje skall höras därinne,
tacksägelse och lovsångs ljud.
4 Tänk på mig, du mitt folk;
lyssna till mig, du min menighet.
Ty undervisning skall utgå från mig,
min rätt skall jag sätta till ett ljus för folken.
5 Min rättfärdighet är nära,
min frälsning är på väg,
och mina armar skall döma folken.
Kustländerna väntar på mig
och hoppas på min arm.
6 Lyft upp era ögon till himlen,
och se på jorden därunder.
Ty himlen skall försvinna som en rök
och jorden nötas ut som en klädnad.
Dess invånare skall dö som mygg.
Men min frälsning skall förbli för evigt,
min rättfärdighet skall inte brytas ner.
7 Hör på mig, ni som känner rättfärdigheten,
du folk, som har min undervisning i ditt hjärta.
Frukta inte för människors smädelser,
var inte rädd för deras hån.
8 Ty mal skall förtära dem som en klädnad,
mott skall äta dem som ylle.
Men min rättfärdighet skall förbli för evigt,
min frälsning från släkte till släkte.
9 Vakna upp, vakna upp, kläd dig i styrka,
du Herrens arm!
Vakna upp som i forna dagar, i förgångna tider.
Var det inte du som högg Rahab[a] i bitar,
som genomborrade havsvidundret?
10 Var det inte du som torkade ut havet,
det stora djupets vatten,
och som gjorde havsdjupen till en väg,
där de återlösta kunde gå fram?
11 Så skall Herrens friköpta vända tillbaka
och komma till Sion med jubel.
Evig glädje skall kröna deras huvuden,
fröjd och glädje skall komma över dem,
men sorg och suckan skall fly bort.
12 Jag, jag är den som tröstar er.
Vem är då du, att du fruktar för människor som skall dö,
för människobarn som blir som torrt gräs,
13 att du glömmer Herren, din Skapare,
han som spände ut himlen och lade jordens grund,
och att du ständigt dagen igenom fasar för förtryckarens vrede,
eftersom han är redo att fördärva?
Var är nu förtryckarens vrede?
14 Snart blir fången fri.
Han skall inte dö och läggas i graven,
han skall inte lida brist på bröd.
15 Jag är Herren, din Gud,
han som rör upp havet, så att dess vågor dånar,
Herren Sebaot är hans namn.
16 Jag har lagt mina ord i din mun
och övertäckt dig med min hands skugga
för att plantera himlen och grunda jorden
och för att säga till Sion: Du är mitt folk.
Herrens vredesbägare
17 Vakna upp, vakna upp, stå upp Jerusalem,
du som av Herrens hand har fått att dricka hans vredes bägare,
du som har tömt berusningens bägare till sista droppen.
18 Av alla de söner hon hade fött
fanns ingen som ledde henne,
av alla de söner hon hade fostrat
fanns ingen som fattade henne vid handen.
19 Dubbel är den olycka som har drabbat dig,
vem har medkänsla med dig?
Förödelse och förstöring, hunger och svärd
- hur skall jag[b] trösta dig?
20 Dina söner försmäktade,
de låg vid alla gathörn som en antilop i ett nät,
drabbade i fullt mått av Herrens vrede,
av din Guds bestraffning.
21 Så hör nu detta, du eländiga,
som är drucken, men inte av vin:
22 Så säger Herren, som är din Herre
och din Gud, som utför sitt folks sak:
Se, jag tar bort berusningens bägare ur din hand,
av min vredes bägare skall du inte längre dricka.
23 Jag skall sätta den i handen på dina plågare,
de som sade till dig:
"Fall ner, så att vi kan gå fram över dig!"
Så gjorde du din rygg till mark
och till en gata för dem att gå på.
Footnotes
- Jesaja 51:9 Rahab Bild på Egypten, jfr 30:7.
- Jesaja 51:19 hur skall jag Jesajarullen från Qumran och tidiga översättningar: "vem kan".
Jesaja 51
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Herrens löfte till Israel
51 ”Hör på mig, ni som strävar efter rättfärdighet,
ni som söker Herren!
Tänk på den klippa ni blev uthuggna ur,
och gruvan ur vilken ni har grävts fram.
2 Tänk på er far Abraham,
och Sara, som födde er.
När jag kallade honom var han bara en,
men när jag välsignat honom blev han många.
3 Herren tröstar Sion
och känner medlidande med dess ruiner.
Han gör dess öken lik Eden,
dess ödemark lik Herrens trädgård.
Fröjd och glädje ska finnas där,
tacksägelse och lovsång.
4 Lyssna på mig, mitt folk,
hör noga på, mitt folk!
Från mig ska lagen utgå,
min rätt ska vara ett ljus för folken.
5 Min rättfärdighet närmar sig,
min frälsning är på väg.
Mina armar ska skaffa rätt åt folken.
Fjärran länder ska vänta på mig
och hoppas på min makt.
6 Se upp mot himlen
och ge akt på jorden där nere.
Himlen ska försvinna som rök,
jorden ska nötas ut som en klädnad
och dess invånare dö som mygg.
Men min räddning ska vara i evighet.
Min rättfärdighet ska aldrig svika.
7 Hör på mig, ni som känner rättfärdigheten
och som gömmer min lag i era hjärtan!
Var inte rädda för människors hån,
frukta inte deras förolämpningar.
8 Mal ska äta dem som kläder
och larver äta dem som ylle.
Men min rättfärdighet varar för evigt,
och min räddning i alla kommande generationer.”
9 Vakna, vakna,
klä dig med styrka, du Herrens arm!
Vakna upp som i forna dagar,
i gångna tider.
Var det inte du som slog Rahav i stycken,
du som genomborrade havsodjuret?
10 Var det inte du som torkade ut havet,
det stora djupets vatten,
och gjorde en väg i havsdjupet
där det befriade folket kunde gå över?
11 De som Herren friköpt ska återvända
och komma till Sion med jubel,
krönta med evig glädje.
De får fröjd och glädje,
sorg och suckan flyr.
12 ”Jag, jag är den som tröstar er.
Varför är du rädd för dödliga människor,
de som bara är som gräs?
13 Varför glömmer du Herren, din Skapare,
han som spände upp himlen
och lade jordens grund?
Du lever i ständig skräck
för förtryckarens vrede.
Han står redo att förgöra dig,
men vad blir det av förtryckarens vrede?
14 Snart blir fången befriad.
Han ska inte dö och läggas i graven,
inte heller ska han sakna bröd.
15 Jag är Herren, din Gud,
som rör upp havet,
så att vågorna dånar,
han som heter härskarornas Herre.
16 Jag har lagt mina ord i din mun
och gömt dig i min skyddande hand,
jag spände upp himlen
och lade jordens grund,
och till Sion sade jag:
’Du är mitt folk.’ ”
17 Vakna, vakna,
res dig Jerusalem,
du som av Herrens hand
fått dricka hans vredes bägare,
tömma berusningens bägare i botten,
den som fick dig att ragla.
18 Ingen av de söner hon fött
kunde leda henne,
ingen av dem hon fostrat
kunde ta henne vid handen.
19 Dubbel olycka har blivit ditt öde –
vem kan trösta dig? –
förödelse och undergång, hungersnöd och svärd.
Vem[a] kan ha medlidande med dig?
20 Dina söner har dukat under
och ligger på gatorna,
som antiloper fångade i nät,
som berusade av Herrens vrede
och din Guds straff.
21 Men hör nu här, du plågade,
du som är berusad, fast inte av vin.
22 Så säger din Herre, Herren, din Gud,
som försvarar sitt folk:
”Jag tar ur din hand denna bägare
som fick dig att ragla.
Du ska inte längre behöva dricka ur den,
ur min vredes bägare.
23 Jag ska sätta den bägaren
i händerna på dem som plågade dig
och sa till dig:
’Lägg dig, så att vi kan gå över dig.’
De gjorde din rygg till mark
och till en gata att gå på.”
Footnotes
- 51:19 Enligt Jesajarullen från Qumran, Septuaginta m.fl. Enligt den masoretiska texten hur kan jag…
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.