Herrens folk är hans vingård

5 Nu ska jag sjunga en sång om min älskades vingård.Min älskade hade en vingård på en mycket bördig kulle.

² Han plöjde upp den, tog bort all sten och planterade vin av allra bästa slag. Han byggde ett vakttorn och ett presskar. Sedan förväntade han sig en rik skörd, men skörden blev inte alls som han väntat sig.

³ Ni män i Jerusalem och Juda, nu ska ni döma mellan mig och min vingård!

⁴ Vad hade jag kunnat göra mer för den? Varför gav den dålig frukt i stället för god?

⁵ Jag ska riva ner staketen och låta vingården bli nertrampad av boskap och får.

⁶ Jag tänker inte beskära träden eller hacka upp jorden utan låta tistlar och törnen få växa fritt. Jag ska be molnen att inte längre sända regn.

⁷ Det här är en berättelse om Guds folk. De är vingården jag talade om. Israel och Juda är den plantering han älskade! Han väntade sig en skörd av rättvisa, men fann i stället blod och död. Han väntade rättfärdighet, men hörde bara ropen från människor i nöd.

⁸ Ni köper upp hus efter hus och lägger fält till fält, så att andra inte får någonstans att bo. Ni blir ensamma kvar.

⁹ Men Herren, härskarornas Gud, har bestämt ert öde. Med mina egna öron har jag hört honom säga: Många vackra hus ska ligga öde.

¹⁰ En stor vingård ska inte ge mer än några liter vin! Av det utsäde som sås ska man bara få en tiondel tillbaka.

¹¹ Det blir synd om er som går upp tidigt på morgonen för att sitta och dricka till långt fram på nätterna!

¹² Ni ordnar med vacker musik till era dryckesfester. Men ni har inte något som helst intresse för Herren och hans verk.

¹³ Därför ska jag skicka bort er alla i fångenskap. Ni bryr er inte om vad jag har gjort för er. Alla era främsta ska dö av hunger, och många ska dö av törst.

¹⁴ I dödsriket ser man med förväntan fram mot att ta emot det läckra Jerusalem. Mäktiga män jämsides med enkelt folk, alla kommer att uppslukas av dödens käftar.

¹⁵ På den dagen ska den högfärdige trampas ner i smutsen, den stolte ska bli förödmjukad,

¹⁶ men Herren, härskarornas Gud, är upphöjd över allt detta. Han ensam är helig, rättfärdig och god.

¹⁷ På den tiden ska fårhjordarna finna sin föda bland ruinerna av de rikas egendom.

¹⁸ Ve dem som inte kan skilja sig från sitt ogudaktiga liv.

¹⁹ De till och med förlöjligar den Helige och utmanar Herren att straffa dem. Skynda dig och straffa oss, Herre! säger de. Vi vill se vad du kan göra!

²⁰ De förväxlar det goda med det onda. De gör svart till vitt och vitt till svart, surt till sött och sött till surt.

²¹ Ve dem som är visa och kloka i sina egna ögon!

²² Ve dem som är 'hjältar' när det gäller att dricka och skryta med hur mycket de tål.

²³ De tar mutor för att förändra rättvisan. De låter den skyldige gå fri och sätter den oskyldige i fängelse.

²⁴ Därför kommer Gud att gå tillrätta med dem och bränna upp dem som hö. Deras rötter ska ruttna ock deras blommor vissna, för de har förkastat Guds lagar och föraktat ordet från Israels Helige.

²⁵ Det är därför Herrens vrede är så stor mot hans folk. Det är därför han har sträckt ut sin hand för att straffa dem. Bergen kommer att darra, och hans folks döda kroppar kommer att kastas ut som avfall på gatorna. Men trots detta upphör inte hans vrede. Fortfarande kommer hans hand att vila tung över dem.

²⁶ Han ska sända en signal till de länder som ligger långt borta. Han ska vissla på dem som finns vid jordens ändar, och de ska genast skynda sig till Jerusalem.

²⁷ De ska inte bli trötta, stappla eller stanna. Deras bälten är spända och deras skoremmar starka. De skyndar framåt utan att vila eller sova.

²⁸ Deras pilar är vassa och deras bågar spända. Gnistor flyger från hästarnas hovar, och vagnshjulen viner som vinden.

²⁹ De ryter som lejon och griper tag i sitt byte. De besegrar mitt folk och för bort det i fångenskap, utan att någon kan rädda det.

³⁰ De ryter åt sina offer som havet ryter. Över hela Israel ligger ett täcke av mörker och sorg, och himlen är svart.