Jesaja 29
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Profetia över Jerusalem
29 Ve över Jerusalem, Davids stad. År efter år frambär du många offer,
2 men jag ska sända straff över dig, och då kommer det att bli sorg och tårar. Jerusalem ska bli vad dess namn Ariel betyder, ett altare täckt med blod.
3 Jag ska omringa Jerusalem, belägra det och bygga upp befästningar för att inta det.
4 Din röst ska knappt kunna uppfattas, där du ligger begravd i dammet.
5 Men plötsligt ska dina mäktiga fiender drivas på flykten och skingras som agnar för vinden.
6 I ett nu ska jag, Herren, komma över dem med åska, jordbävning, storm och eld.
7 Alla nationer som strider mot Jerusalem ska försvinna som en hägring,
8 ja, som när en hungrig drömmer om mat men fortfarande är hungrig när han vaknar, och som en törstig drömmer att han dricker men ändå försmäktar av törst när han slår upp ögonen. Så kommer dina fiender att drömma om en väldig seger, men förgäves.
9 Är ni förvånade och häpna? Ni tror det inte? Fortsätt då att vara blinda om ni vill. Ni är som berusade, men inte av vin, ni raglar men inte av starka drycker!
10 Herren har låtit en sömnens ande komma över er. Han har tillslutit profeternas ögon.
11 Därför är alla dessa framtida händelser som en förseglad bokrulle för er. När ni räcker den till någon för att läsas, svarar han: Den är förseglad.
12 Om ni ger den åt en som inte kan läsa förklarar denne: Jag kan inte läsa.
13 Herren säger: Eftersom detta folk säger att det är mitt men inte lyder mig, och eftersom deras gudsdyrkan bara är tomma ord,
14 ska jag hämnas på dessa skrymtare och låta deras visaste rådgivare stå där som dårar.
15 Ve över dem som försöker dölja sina planer för Gud och försöker hålla honom utanför det de tänker göra! Gud kan inte se oss, säger de för sig själva. Han vet inte vad som är på gång!
16 Men hur dum får man vara? Är inte krukmakaren större än den lerkruka han gjort? Inte ska väl det som är skapat säga till Skaparen: Du gjorde mig inte! Inte kan väl krukan säga till krukmakaren: Du kan ingenting!
17 Snart, och det kommer inte att dröja länge, ska Libanons skogar bli åkermark och åkermark bli skogar.
18 På den dagen ska de döva kunna höra ord som läses ur en bok, och i sitt mörker ska de blinda se mina planer.
19 De ödmjuka ska än en gång bli fyllda av glädje från Herren, och de fattiga ska fröjdas i den Helige i Israel.
20 Brottslingar ska försvinna, gycklarnas skara ska upplösas och alla de som varit med i sammansvärjningar ska dödas.
21 Den våldsamme som slagits för minsta orsak, den som legat på lur för att slå ner domaren som fällt honom, och de som svurit falskt i domstolen ska alla utrotas.
22 Därför säger Herren, han som befriade Abraham: Mitt folk ska inte längre darra av skräck och inte längre skämmas.
23 När de ser de barn jag ger dem, ska de glädjas i mitt namn och prisa den Helige i Israel och stå fyllda av vördnad för honom.
24 De som farit vilse ska tro sanningen, och de som klagat ska vara villiga att låta sig undervisas.
Jesaja 29
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Profetia över Ariel (Jerusalem)
29 Ve över Ariel, Ariel,
staden där David slog sig ner.
Lägg år till år,
låt högtidscykeln fullbordas.
2 Jag ska anfalla Ariel,
och då blir det sorg och klagan.
Ariel blir då min altarhärd[a].
3 Jag ska slå läger
och omringa dig med belägringstorn
och bygga upp vallar mot dig.
4 Du ska förnedras
och få tala krälande i gruset,
mumlande ur stoftet.
Som en spöklik röst från jorden
ska du stöna fram dina ord.
5 Men dina många fiender ska då bli som damm,
de våldsammas hop som agnar för vinden.
Oväntat och plötsligt ska det ske.
6 Härskarornas Herre ska själv gripa in,
med åska och dån och larm,
med storm och jordbävning
och flammor av förtärande eld.
7 Som en dröm, som en nattlig syn,
blir då hopen av alla folk
som stred mot Ariel,
anföll det, dess befästning
och belägrade det.
8 Som när en hungrig drömmer om att han äter
men fortfarande är hungrig när han vaknar,
och som när en törstig drömmer om att han dricker
men ändå försmäktar av törst när han slår upp ögonen,
så blir det med hela den hop av folk och länder
som dragit ut i strid mot berget Sion.
9 Häpna och förundras!
Stirra er blinda, så att ni inget ser!
Var berusade, men inte av vin,
ragla, fast inte av öl!
10 Herren har låtit en sömnens ande drabba er.
Han har tillslutit era ögon
– profeternas –
och han har täckt över era huvuden
– siarnas.
11 För hela denna syn har för er blivit som en förseglad bokrulle. När man räcker den till någon läskunnig och ber honom läsa, svarar han: ”Jag kan inte. Den är förseglad.” 12 Om man räcker den till någon som inte kan läsa och ber honom läsa, så svarar denne: ”Jag kan inte läsa.”
13 Herren säger:
”Det här folket nalkas mig med sina ord
och ärar mig med sin mun,
men deras hjärtan är långt ifrån mig,
och deras gudsfruktan är bara inlärda människobud.
14 Därför ska jag än en gång
göra stora under bland detta folk,
förunderliga ting.
De visas vishet ska förgå
och de förståndigas förstånd komma bort.”
15 Ve dem som i djupen
försöker dölja sina planer för Herren
och utför sina gärningar i mörkret
och säger:
”Vem skulle kunna se oss
eller veta något om oss?”
16 Ni vänder ju allting upp och ner![b]
Kan leran likställas med krukmakaren?
Kan det som är gjort säga till den som gjorde det:
”Han har inte gjort mig?”
Kan det som är format säga till den som formade det:
”Han kan ingenting!”
17 Snart, efter en liten tid,
ska Libanon förvandlas till bördig åkermark
och åkermark räknas som skog.
18 På den dagen ska de döva kunna höra
orden ur en bok,
och ur dunkel och mörker
ska de blinda kunna se.
19 De ödmjuka ska än en gång glädjas i Herren,
och de fattiga ska fröjdas i Israels Helige.
20 De grymma ska försvinna,
bespottarna förgås,
alla ontsinta utplånas,
21 de som anklagade den oskyldige i rätten,
låg på lur för domare i porten
och med falskt vittnesbörd
berövade den rättfärdige sin rätt.
22 Därför säger Herren till Jakobs släkt, han som befriade Abraham:
”Jakob ska inte längre behöva blygas
och inte mer blekna.
23 För när han ser sina barn,
mina händers verk i sin mitt,
ska de hålla mitt namn heligt.
Jakobs Helige ska de hålla helig,
bäva för Israels Gud.
24 De som i sin ande farit vilse ska få insikt,
och de missnöjda ska låta sig undervisas.”
Jesaja 29
Svenska 1917
29 Ve dig, Ariel, Ariel, du stad, där David slog upp sitt läger! Läggen år till år och låten högtiderna fullborda sitt kretslopp,
2 så skall jag bringa Ariel i trångmål; jämmer skall följa på jämmer, och då bliver det för mig ett verkligt Ariel.
3 Jag skall slå läger runt omkring dig och omsluta dig med vallar och resa upp bålverk emot dig.
4 Då skall du tala djupt nedifrån jorden, och dina ord skola dämpade komma fram ur stoftet; din röst skall höras såsom en andes ur jorden, och ur stoftet skall du viska fram dina ord.
5 Men främlingshopen skall bliva såsom fint damm och våldsverkarhopen såsom bortflyende agnar; plötsligt och med hast skall detta ske.
6 Från HERREN Sebaot skall hemsökelsen komma, med tordön och jordbävning och stort dunder, med storm och oväder och med lågor av förtärande eld.
7 Och hela hopen av alla de folk som drogo i strid mot Ariel, de skola vara såsom en drömsyn om natten, alla som drogo i strid mot det och dess borg och bragte det i trångmål.
8 Såsom när den hungrige drömmer att han äter, men vaknar och känner sin buk vara tom, och såsom när den törstande drömmer att han dricker, men vaknar och känner sig törstig och försmäktande, så skall det gå med hela hopen av alla de folk som drogo i strid mot Sions berg.
9 Stån där med häpnad, ja, varen häpna; stirren eder blinda, ja, varen blinda, I som ären druckna, men icke av vin, I som raglen, men icke av starka drycker.
10 Ty HERREN har utgjutit över eder en tung sömns ande och har tillslutit edra ögon; han har höljt mörker över profeterna och över siarna, edra ledare.
11 Och så har profetsynen om allt detta blivit för eder lik orden i en förseglad bok: om man räcker en sådan åt någon som kan läsa och säger: »Läs detta», så svarar han: »Jag kan det icke, den är ju förseglad»,
12 och om man räcker den åt någon som icke kan läsa och säger: »Läs detta», så svarar han: »Jag kan icke läsa.»
13 Och HERREN har sagt: Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun och ärar mig med sina läppar, men låter sitt hjärta vara långt ifrån mig, så att deras fruktan för mig består i inlärda människobud,
14 därför skall jag ännu en gång göra underbara ting mot detta folk, ja, underbara och förunderliga; de visas vishet skall förgås, och de förståndigas förstånd skall bliva förmörkat.
15 Ve eder, I som söken att dölja edra rådslag för HERREN i djupet, och som bedriven edra verk i mörkret, I som sägen: »Vem ser oss, och vem känner oss?»
16 Huru förvända ären I icke! Skall då leret aktas lika med krukmakaren? Skall verket säga om sin mästare: »Han har icke gjort mig»? Eller skall bilden säga om honom som har format den: »Han förstår intet»?
17 Se, ännu allenast en liten tid, och Libanon skall förvandlas till ett bördigt fält och det bördiga fältet räknas såsom vildmark.
18 De döva skola på den tiden höra vad som läses för de, och de blindas ögon skola se och vara fria ifrån dunkel och mörker;
19 och de ödmjuka skola då känna allt större glädje i HERREN; och de fattigaste bland människor skola fröjda sig i Israels Helige.
20 Ty våldsverkarna äro då icke mer till, bespottarna hava fått en ände, och de som stodo efter fördärv äro alla utrotade,
21 de som genom sitt tal gjorde att oskyldiga blevo fällda och snärjde den som skulle skipa rätt i porten och genom lögn vrängde rätten för den rättfärdige.
22 Därför säger HERREN så till Jakobs hus, han som förlossade Abraham: Nu skall Jakob icke mer behöva blygas, nu skall hans ansikte ej vidare blekna;
23 ty när han -- hans barn -- få se mina händer verk ibland sig, då skola de hålla mitt namn heligt, de skola hålla Jakobs Helige helig och förskräckas för Israels Gud.
24 De förvillade skola då få förstånd, och de knorrande skola taga emot lärdom.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.