Profetia över Jerusalem

29 Ve över Jerusalem, Davids stad. År efter år frambär du många offer,

² men jag ska sända straff över dig, och då kommer det att bli sorg och tårar. Jerusalem ska bli vad dess namn Ariel betyder, ett altare täckt med blod.

³ Jag ska omringa Jerusalem, belägra det och bygga upp befästningar för att inta det.

⁴ Din röst ska knappt kunna uppfattas, där du ligger begravd i dammet.

⁵ Men plötsligt ska dina mäktiga fiender drivas på flykten och skingras som agnar för vinden.

⁶ I ett nu ska jag, Herren, komma över dem med åska, jordbävning, storm och eld.

⁷ Alla nationer som strider mot Jerusalem ska försvinna som en hägring,

⁸ ja, som när en hungrig drömmer om mat men fortfarande är hungrig när han vaknar, och som en törstig drömmer att han dricker men ändå försmäktar av törst när han slår upp ögonen. Så kommer dina fiender att drömma om en väldig seger, men förgäves.

⁹ Är ni förvånade och häpna? Ni tror det inte? Fortsätt då att vara blinda om ni vill. Ni är som berusade, men inte av vin, ni raglar men inte av starka drycker!

¹⁰ Herren har låtit en sömnens ande komma över er. Han har tillslutit profeternas ögon.

¹¹ Därför är alla dessa framtida händelser som en förseglad bokrulle för er. När ni räcker den till någon för att läsas, svarar han: Den är förseglad.

¹² Om ni ger den åt en som inte kan läsa förklarar denne: Jag kan inte läsa.

¹³ Herren säger: Eftersom detta folk säger att det är mitt men inte lyder mig, och eftersom deras gudsdyrkan bara är tomma ord,

¹⁴ ska jag hämnas på dessa skrymtare och låta deras visaste rådgivare stå där som dårar.

¹⁵ Ve över dem som försöker dölja sina planer för Gud och försöker hålla honom utanför det de tänker göra! Gud kan inte se oss, säger de för sig själva. Han vet inte vad som är på gång!

¹⁶ Men hur dum får man vara? Är inte krukmakaren större än den lerkruka han gjort? Inte ska väl det som är skapat säga till Skaparen: Du gjorde mig inte! Inte kan väl krukan säga till krukmakaren: Du kan ingenting!

¹⁷ Snart, och det kommer inte att dröja länge, ska Libanons skogar bli åkermark och åkermark bli skogar.

¹⁸ På den dagen ska de döva kunna höra ord som läses ur en bok, och i sitt mörker ska de blinda se mina planer.

¹⁹ De ödmjuka ska än en gång bli fyllda av glädje från Herren, och de fattiga ska fröjdas i den Helige i Israel.

²⁰ Brottslingar ska försvinna, gycklarnas skara ska upplösas och alla de som varit med i sammansvärjningar ska dödas.

²¹ Den våldsamme som slagits för minsta orsak, den som legat på lur för att slå ner domaren som fällt honom, och de som svurit falskt i domstolen ska alla utrotas.

²² Därför säger Herren, han som befriade Abraham: Mitt folk ska inte längre darra av skräck och inte längre skämmas.

²³ När de ser de barn jag ger dem, ska de glädjas i mitt namn och prisa den Helige i Israel och stå fyllda av vördnad för honom.

²⁴ De som farit vilse ska tro sanningen, och de som klagat ska vara villiga att låta sig undervisas.