Den stora hemsökelsen över jorden

24 Se, Herren tömmer jorden och ödelägger den.
    Han omvälver dess yta
och skingrar dess invånare.
Det går prästen som folket,
    husbonden som tjänaren,
husmodern som tjänarinnan,
    säljaren som köparen,
låntagaren som långivaren,
    den skuldsatte som borgensmannen.
Jorden blir helt utplundrad
    och fullständigt ödelagd.
Ty Herren har sagt detta.
Jorden sörjer och tynar bort,
    världen försmäktar och vissnar bort,
jordens stolta folk försmäktar.
Jorden har blivit orenad under sina invånare,
ty de har överträtt Guds undervisning,
kränkt lagarna
    och brutit det eviga förbundet.
Därför förtär en förbannelse jorden,
de som bor på den måste straffas för sin skuld.
Därför tynar jordens invånare bort,
    bara några få är kvar.

Vinmusten sörjer, vinstocken tynar bort.
Alla som var hjärteglada suckar.
Det är slut med pukornas fröjd,
    de gladas sorl har upphört.
Det är slut med harpans glädje.
Man dricker inte vin under sång,
    rusdrycken är bitter för dem som dricker den.
10 Den öde staden ligger nerbruten,
    alla hus är stängda,
ingen kan komma in.
11 Ute på gatorna hörs klagorop över vinet.
All glädje har förmörkats,
    all jordens fröjd har flytt.
12 Bara ödeläggelse är kvar i staden,
    porten har slagits i spillror.
13 Ty det skall bli på jorden bland folken,
som när man slår ner oliver,
    eller som när man gör en efterskörd
sedan vinbärgningen är avslutad.

14 Dessa höjer sin röst och ropar av fröjd.
Från havet jublar de högt över Herrens höghet:
15 "Ära därför Herren i öster,
    ära i havsländerna Herrens, Israels Guds, namn."
16 Från jordens ände hör vi lovsånger:
"Ära till den Rättfärdige!"

Men jag sade: Jag arme, jag arme, ve mig!
Förrädare förråder.
    Ja, med förräderi förråder förrädarna.
17 Fruktan, fallgrop och snara väntar er,
ni jordens invånare.
18 Det skall ske att den som flyr undan förskräckelsens rop
störtar i fallgropen,
    och den som kommer upp ur fallgropen
fångas i snaran.
    Ty fönstren i höjden är öppna
och jordens grundvalar skakar.
19 Jorden brister, ja, den brister.
    Jorden rämnar, ja, den rämnar.
Jorden vacklar, ja, den vacklar.
20 Jorden raglar som en drucken.
    Den svajar fram och tillbaka
som en vakthydda i trädets topp.
    Dess missgärning vilar tung på den.
Den skall falla och inte mer resa sig.

21 På den dagen skall Herren straffa
höjdens här uppe i höjden
    och jordens kungar nere på jorden.
22 De skall samlas ihop
    som fångar i fånggropen,
de skall stängas inne i fängelse.
    Efter lång tid når straffet dem.
23 Då skall månen blygas och solen skämmas,
ty Herren Sebaot skall då vara konung
på Sions berg och i Jerusalem
    och inför sina äldste, i härlighet.

Guds dom över jorden

24 Se! Herren ödelägger jorden
    och förstör den.
Han härjar dess yta
    och skingrar dess inbyggare.
Då går det prästen som folket,
    herren som tjänaren,
    husmodern som slavflickan,
    köparen som säljaren,
    långivaren som låntagaren,
    borgenären som den skuldsatte.
Jorden blir fullkomligt ödelagd och utplundrad. Herren har talat.

Jorden sörjer och vissnar,
    världen tynar bort och vissnar,
jordens stolta tynar bort.
    Jorden har blivit oren
under sina invånare.
    De har överträtt lagarna,
våldfört sig på buden
    och brutit det eviga förbundet.
Därför förtär en förbannelse jorden,
    och dess invånare måste ta sitt straff.
Därför tynar jordens invånare bort,
    och endast några blir kvar.
Vinet sörjer,
    vinrankan tynar bort,
alla som tidigare gladde sig så suckar.
    Det hörs inte längre några sorgfria melodier från harpor,
det är slut med de glädjandes sorl,
    och den glada lyran har tystnat.
Man dricker inte vin och sjunger längre,
    och de starka dryckerna ger sina drickare en bitter eftersmak.
10 Den ödelagda staden är övergiven.
    Varje husport är låst,
ingen kan komma in.
11     Klagorop hörs på gatorna,
man ropar efter vin.
    All glädje har förvandlats till mörker,
och all lycka har försvunnit från jorden.
12     Staden har lämnats i ruiner,
och stadsportarna är sönderslagna.
13     Så ska det vara på jorden, bland folken,
som när man slår ner oliverna från ett träd
    och som en efterskörd av vinbärgningen.

14 De ropar av glädje
    och jublar i väster
över Herrens majestät.
15     Ära därför Herren i öster,
ära i kustländerna Herrens, Israels Guds namn.
16     Från jordens ände hör vi sånger:
”Ära till den Rättfärdige!”

Men jag sa:

”Jag, arma människa, förgås! Ve mig!
    Förrädare förräder!
Med förräderi förräder de!”
17     Skräck, fallgrop och snara
är er lott, ni jordens människor!
18     Den som flyr för skräckens rop
ramlar i fallgropen,
    och den som klättrar upp ur gropen
fastnar i snaran.

Himlens dammluckor öppnas,
    och jordens grundvalar skakar.
19 Jorden brister och rämnar.
    Den slits itu,
den skakar och skälver.
20     Jorden raglar som en drucken
och svajar som en hydda i storm.
    Den faller under bördan av sin skuld,
och den reser sig aldrig mer igen.

21 På den dagen ska Herren straffa höjdens här uppe i höjden och jordens kungar nere på jorden. 22 De ska samlas ihop som fångar i en fängelsehåla och låsas in i ett fängelse. Efter en lång tid ska de straffas. 23 Då ska månen blygas och solen skämmas, för härskarornas Herre är kung på Sions berg och i Jerusalem, och de äldste får möta hans härlighet.