² Res upp ett baner på ett kalt berg,
    ropa högt till dem,
vinka med handen att de må dra in
genom de mäktigas portar.
³ Jag har befallt mina heliga,
    jag har också kallat mina krigare till mitt vredesverk,
min stolta, jublande skara.

⁴ Hör, det dånar på bergen som av ett stort folk!
Hör, det sorlar av riken, av samlade hednafolk!
Herren Sebaot mönstrar sin krigshär.
⁵ Från fjärran land kommer de,
    från himlens ände,
Herren och hans vredes redskap,
    för att fördärva hela landet.
⁶ Jämra er, ty Herrens dag är nära.
    Som våld från den Allsmäktige kommer den.
⁷ Därför sjunker alla händer,
    och alla människohjärtan blir uppgivna.
⁸ De blir slagna av skräck,
    plågor och kval griper dem,
de våndas som en barnaföderska.
    Häpen stirrar den ene på den andre,
deras ansikten blossar som eldslågor.

⁹ Se, Herrens dag kommer,
    fruktansvärd, med förbittring och brinnande vrede,
för att ödelägga landet
    och utrota syndarna som bor där.
¹⁰ Ty himlens stjärnor och stjärnbilder
sänder inte mer sitt ljus.
    Solen går upp mörk,
och månens ljus lyser inte.
¹¹ Jag skall straffa världen för dess ondska,
de ogudaktiga för deras missgärning.
Jag skall göra slut på de stoltas övermod
och slå ner tyrannernas högmod.
¹² Jag skall göra en man mer sällsynt än fint guld,
en människa mer sällsynt än guld från Ofir.
¹³ Därför skall jag få himlen att darra,
och jorden att gunga och skaka i sina grundvalar -
genom Herren Sebaots förbittring,
    på hans brinnande vredes dag.
¹⁴ Liksom en bortjagad gasell
    och en fårhjord som ingen samlar
skall de vända hem, var och en till sitt folk,
och fly, var och en till sitt land.
¹⁵ Var och en som påträffas skall bli genomborrad,
var och en som grips skall falla för svärd.
¹⁶ Deras späda barn skall krossas inför deras ögon,
deras hus skall plundras och deras kvinnor våldtas.

¹⁷ Se, jag skall egga mederna mot dem,
de som inte bryr sig om silver och inte frågar efter guld.
¹⁸ Deras bågar fäller unga män,
    de har inget förbarmande med fostret i moderlivet,
de har inget medlidande med barn.
¹⁹ Med Babel, rikenas krona,
    kaldeernas vackra stolthet,
skall det gå som när Gud omstörtade Sodom och Gomorra.
²⁰ Aldrig mer skall det bli bebyggt,
    från släkte till släkte skall det ligga obebott.
Ingen arab skall där slå upp sitt tält,
    ingen herde slå läger med sin hjord.
²¹ Där skall öknens djur lägga sig ner,
dess hus skall fyllas av ugglor.
    Där skall strutsar bo,
där skall getabockar hoppa omkring.
²² Schakaler skall tjuta i dess palats
    och ökenhundar i de praktfulla slotten.
Dess tid kommer snart,
    dess dagar skall inte fördröjas.