Herrens ord till kung Sidkia

21 Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren, när kung Sidkia sände Pashur, Malkias son, och prästen Sefanja, Maasejas son, till honom för att säga: "Fråga Herren för oss, för nu har Nebukadressar,[a] kungen i Babel, angripit oss. Kanske Herren vill handla med oss som vid alla sina tidigare under, så att denne drar bort ifrån oss."

Jeremia svarade dem: "Så skall ni säga till Sidkia: Så säger Herren, Israels Gud: Se, jag skall vända bort de vapen ni har i er hand och som ni använder utanför muren i striden mot Babels kung och mot kaldeerna som belägrar er. Jag skall samla dem inne i denna stad, och jag skall själv strida mot er med uträckt hand och stark arm, i vrede, harm och stor förbittring. Jag skall slå dem som bor i denna stad, både människor och djur. I svår pest skall de dö. Därefter, säger Herren, skall jag överlämna Sidkia, Juda kung, och hans tjänare och folket, som är kvar i denna stad efter pesten, svärdet och hungersnöden, i Nebukadressars, den babyloniske kungens, hand och i deras fienders hand, och i de mäns hand som vill ta deras liv. Han skall slå dem med svärd. Han skall inte skona dem och inte visa någon medkänsla eller något förbarmande.

Till detta folk skall du säga: Så säger Herren: Se, jag förelägger er vägen till livet och vägen till döden. Den som stannar kvar i denna stad skall dö genom svärd, hunger eller pest, men den som går ut och ger sig åt kaldeerna, som belägrar er, han skall få leva och få sitt liv som ett byte. 10 Ty jag har vänt mitt ansikte mot denna stad, till olycka och inte till välgång, säger Herren. Den skall ges i den babyloniske kungens hand och han skall bränna upp den i eld.

11 Och du skall säga till kungahuset i Juda: Hör Herrens ord, 12 ni av Davids ätt, så säger Herren: Avkunna varje morgon rätt dom och rädda den plundrade ur förtryckarens hand, så att inte min vrede bryter fram som en eld och brinner utan att någon kan släcka den - detta för deras onda gärningars skull.

13 Se, jag är emot dig, du som bor i dalen, du klippa på slätten, säger Herren, ni som säger: Vem kan angripa oss och vem kan tränga in i våra boningar? 14 Jag skall straffa er så som era gärningar förtjänar, säger Herren. Jag skall tända upp en eld i er skog, och den skall förtära allt omkring den."

Footnotes

  1. Jeremia 21:2 Nebukadressar eller Nebukadnessar, som namnet också skrivs var kung i Babel år 605-562 f. Kr.

Herrens ord till kung Sidkia

21 Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren, när kung Sidkia sände Pashchur, Malkias son, och prästen Sefanja, Maasejas son, till honom för att säga: ”Fråga Herren för vår räkning, för Nebukadnessar, kungen av Babylonien, har förklarat krig mot oss! Kanske vill Herren göra under för oss, som han gjorde i gångna tider, så att kungen drar sig tillbaka.”

Jeremia svarade dem: ”Säg till Sidkia: ’Så säger Herren, Israels Gud: Jag ska göra alla era vapen odugliga i er strid mot kungen av Babylon och mot kaldéerna, som belägrar er. Jag ska samla dem inne i denna stad, och jag ska själv strida mot er med utsträckt hand och stark arm, i vrede, raseri och stor förbittring. Jag ska slå invånarna i denna stad, och både människor och djur ska dö i en svår pest. Därefter, säger Herren, ska jag överlämna Sidkia, Judas kung, och alla hans tjänare och allt folk som finns kvar i denna stad och som överlevt pesten, svärdet och hungersnöden, åt den babyloniske kungen Nebukadnessar och åt deras fiender som är ute efter deras liv. Han ska slå ner dem med svärd, utan att skona dem, utan medlidande, utan förbarmande.’

Säg till detta folk: ’Så säger Herren: Nu låter jag er välja mellan vägen till livet och vägen till döden. Den som stannar kvar här i denna stad ska dö genom svärd, svält och pest. Men den som går ut och överlämnar sig åt kaldéerna som belägrar er får överleva med sitt liv som byte. 10 Jag har vänt mitt ansikte mot den här staden, till olycka, inte lycka, säger Herren. Den ska överlämnas åt kungen av Babylonien, och han ska bränna ner den.’

Herrens ord till Juda kungar

11 Till kungahuset i Juda:

Hör Herrens ord, 12 Davids ätt! Så säger Herren:

’Handla i rättvisa varje morgon,
    rädda den plundrade ur förtryckarens våld.
Annars bryter min vrede ut som en eld som ingen kan släcka,
    för era onda gärningars skull.
13 Jag är emot dig, som bor i dalen,
    du klippa på slätten, säger Herren,
ni som säger: ”Vem kan komma mot oss?
    Vem kan tränga in i våra boningar?”
14 Jag ska straffa er
    så som era gärningar förtjänar,
säger Herren.
    Jag ska tända en eld i skogen
som ska sprida sig och bränna upp allt.’ ”