Jeremia sätts i stocken

20 När prästen Pashur, Immers son, som var förste uppsyningsman i Herrens tempel, hörde vad Jeremia sa,

² grep han honom, piskade honom och satte honom sedan i stocken vid Benjaminsporten, nära templet.

³ Där lät han honom sitta hela natten.När Pashur följande dag släppte Jeremia, sa denne: Pashur, Herren har gett dig ett nytt namn. Från och med nu kommer han att kalla dig 'Mannen som lever i skräck'.

⁴ Herren kommer nämligen att sända skräck över dig och dina vänner, och du kommer att få se dem dödas av fiendens svärd. Jag ska överlämna Juda till kungen i Babylon, säger Herren, och han ska ta detta folk som slavar dit och låta dem dö där.

⁵ Jag kommer att låta era fiender plundra Jerusalem. Alla ryktbara skatter i staden, de dyrbara juvelerna och allt guld och silver, ska föras bort till Babylon.

⁶ Och beträffande dig, Pashur, kommer du och din familj och alla i ditt hushåll att bli slavar i Babylon. Du och alla de som du har ljugit för när du profeterade att allt skulle bli bra kommer att dö där.

⁷ Sedan sa jag: Herre, du bedrog mig, när du lovade mig din hjälp. Jag måste ge dem dina budskap därför att du är starkare än jag. Men nu har jag blivit till åtlöje i hela staden, och alla hånar mig.

⁸ Inte en enda gång har du låtit mig få tala om välstånd och lycka till dem. Alltid handlar det om olycka, fara och förstörelse. Inte underligt att de alltid hånar mig och gör sig lustiga över mitt namn, så snart det nämns.

⁹ Men jag kan inte sluta! För om jag säger att jag aldrig mer ska nämna Herrens namn, aldrig mer tala i ditt namn, då blir dina ord som en brinnande eld som gör att jag inte kan tiga längre.

¹⁰ Ändå hör jag deras hotfulla viskningar överallt, och jag är rädd. Vi ska anmäla dig, säger de. Till och med de som var mina vänner bevakar mig och väntar på ett misstag. Han kommer att falla på eget grepp, och då ska vi få vår hämnd, säger de.

¹¹ Men Herren står som en stark stridsman vid min sida. Inför honom, den mäktige och fruktansvärde, ska de bäva. De kan inte besegra mig. De kommer att skämmas och bli förödmjukade för all framtid.

¹² Härskarornas Herre, du som vet vilka de rättfärdiga är och som prövar hjärta och sinne, låt mig få se din hämnd på dem! Jag har överlämnat min sak åt dig.

¹³ Sjung till Herrens ära och prisa hans namn! Han befriar den fattige och eländige från hans förtryckare!

¹⁴ Men förbannelse vilar ändå över den dag då jag föddes!

¹⁵ Det vilar en förbannelse över den man som meddelade min far nyheten att han fått en son.

¹⁶ Utplåna den budbäraren på samma sätt som Herren ödelade de gamla städerna utan förbarmande. Plåga honom ständigt med krig och svärd,

¹⁷ därför att han inte dödade mig vid min födelse! Om jag ändå hade fått dö i moderlivet och det hade fått bli min grav!

¹⁸ Varför blev jag någonsin född? Mitt liv har ju inte varit annat än olycka, sorg och skam.