Israel och Juda hotas med undergång

Hör detta, ni präster! Lyssna, ni av Israels hus!
    Vänd örat till, ni som hör till kungens hus!
Domen gäller er.
    Ty ni har varit en snara för Mispa
och ett nät, utbrett på Tabor.
I sitt slaktande har upprorsmännen sjunkit djupt,
men jag skall straffa dem alla.
Jag känner Efraim,
    och Israel är inte fördold för mig.
Ty Efraim har nu blivit en sköka,
    Israel är orenad.
Deras gärningar hindrar dem
    att vända tillbaka till sin Gud,
ty en otuktsande bor i deras bröst,
    och Herren känner de inte.
Israels stolthet vittnar emot honom,
Israel och Efraim kommer på fall
    genom sin missgärning.
Också Juda kommer på fall med dem.
Med får och nötboskap går de för att söka Herren,
men de finner honom inte.
    Han har dragit sig undan från dem.
Mot Herren har de handlat svekfullt,
ty de har fött barn som inte är hans.
    Nu skall nymånadsfesten förtära dem och deras åkrar.

Blås i hornet i Gibea, i trumpet i Rama,
slå larm i Bet-Aven:
    Fienden är efter dig, Benjamin!
Efraim skall bli ödelagt
    på straffets dag.
Bland Israels stammar
    kungör jag vad sant är.
10 Furstarna i Juda har blivit
    lika dem som flyttar råmärken.
Över dem skall jag ösa
    min vrede som vatten.
11 Efraim lider förtryck, krossad av domen,
ty han har frivilligt följt människobud.
12 Därför är jag för Efraim som mal
    och som röta för Juda hus.

13 När Efraim såg sin sjukdom
    och Juda sitt sår,
gick Efraim till Assur
    och sände bud till den store kungen.
Men han kan inte hela er,
    ert sår skall inte läkas.
14 Ty jag skall vara som ett lejon mot Efraim,
som ett ungt lejon mot Juda hus.
    Jag själv river dem och går min väg,
jag släpar bort dem och ingen kan rädda.
15 Jag vill gå min väg,
    jag vill vända tillbaka till min boning,
till dess de erkänner sin skuld
    och söker mitt ansikte.
I nöden skall de vända sig till mig.