Add parallel Print Page Options

Hosea predikar straffdom

10 Israel blomstrade som en kraftig vinstock! Men ju mer frukt den bar, desto mer av den hamnade på hedningarnas offeraltaren. Ju bättre jag låter Israel få det, desto mer utsmyckar hon de avgudar hon tillber.

Man bedrar Herren, sin Gud. Folket bär på skuld och måste straffas. Gud ska bryta ner deras avgudaaltaren och krossa deras avgudabilder.

Då ska de säga: Vi övergav Herren och han tog vår kung ifrån oss. Men vad gör det? Vad skulle han kunna uträtta!

De ger löften som de inte tänker hålla. Därför kommer deras straff att skjuta upp som giftigt ogräs i en åker.

Folket i Samarien oroar sig för kalvguden i Bet-Aven. Både präster och folk sörjer över att de förstörda gudarna förlorat sin ära.

Deras avgudar ska släpas bort tillsammans med dem själva som byte till den store kungen, när de förs till Assyrien som slavar. Man kommer att håna Israel som litat på en sådan avgud och göra dem till åtlöje.

Samariens kung ska försvinna som när ett torrt löv flyter bort på vattnet,

och Avens avgudaaltaren vid Betel, där Israel syndade, ska ödeläggas. Tistlar och törnen ska växa på deras altaren, och man ska ropa till bergen och höjderna att falla över dem och krossa dem.

Ja, Israel, ända sedan den fruktansvärda natten i Gibea har det bara förekommit synd och åter synd! Ännu har det inte blivit någon bättring. Var det inte rätt att männen i Gibea blev utplånade?

10 Jag ska komma emot dig för din olydnads skull och samla många nationer mot dig för att straffa dig för dina upprepade synder.

11 Israels folk är vana att tröska säd, ett arbete de trivs med. Aldrig tidigare har jag lagt ett tungt ok på dem, utan jag har sparat deras känsliga nackar. Men nu ska jag sätta ett ok på dem. Juda ska plöja och Israel ska harva, för de ljusa dagarna är förbi.

12 Så rättfärdighetens goda säd, och ni ska skörda min kärlek! Plöj upp era hårda hjärtan! Nu är det dags att söka Herren, så att han kan låta sin rättfärdighet regna över er.

13 Men ni har odlat ondska och skördat synd. Ni har förtjänat er lön genom att tro på en lögn - att en stor armé med många soldater kan ge ett land trygghet!

14 Därför ska jag låta er få uppleva krigets fasor. Alla era befästningsverk ska falla, precis som Bet-Arbel när Salman ödelade det. Där blev till och med kvinnor och barn krossade till döds.

15 Detta kommer också att bli ert öde, ni Israels folk, på grund av er stora ondska. Plötsligt en dag ska det vara slut med Israels kung.

Hosea predikar straffdom

10 Israel var en grönskande vinstock,
    som bar frukt.
Men ju mer frukt han bar,
    desto mer offeraltaren byggde han.
Ju rikare hans land blev,
    desto fler utsmyckade stoder reste han.
Deras hjärtan var bedrägliga,
    så nu får de bära sin skuld.
Herren ska bryta ner deras altaren
    och krossa deras stoder.

Då ska de säga: ”Vi har ingen kung,
    för vi har inte fruktat Herren.
Men vad gör det?
    Vad skulle kungen kunna uträtta för oss?”
De talar och talar,
    de svär eder
    och sluter förbund.
Domen skjuter upp
    som giftigt ogräs i åkerns fåror.
Samariens invånare fruktar
    för kalven[a] i Bet Aven.
Dess folk sörjer över den,
    dess avgudapräster klagar,
de som gladde sig över dess ära,
    för den har förts bort i exil.
Också den ska släpas bort till Assyrien
    som tribut till den store kungen.
Efraim ska komma på skam,
    Israel får skämmas för sin plan[b].
Samarien med dess kung ska flyta bort
    som en pinne på vattnet.
Ondskans[c] offerhöjder läggs öde
    – de var Israels synd.
Törne och tistel ska växa på deras altaren,
    och de ska säga till bergen: ”Dölj oss!”
och till höjderna: ”Fall över oss!”

”Sedan tiden i Giva
    har du, Israel, syndat.
Där har de blivit kvar.
    Men nådde inte kriget de onda i Giva?
10 När jag vill straffar jag dem.
    Folken ska samlas mot dem
för att binda dem
    för deras dubbla synd.[d]
11 Efraim är en kviga,
    van vid och villig att tröska,
så jag ska lägga ett ok
    på dess vackra nacke.
Jag ska driva Efraim,
    Juda ska plöja
    och Jakob ska harva.
12 Så åt er rättfärdighet,
    skörda efter nådens bud,
bryt er ny mark!
    Nu är det dags att söka Herren,
så att han kan komma
    och låta rättfärdighet regna över er.
13 Ni har plöjt ondska
    och skördat orättfärdighet,
    ni har ätit lögnens frukt.
För du har förlitat dig på din egen väg
    och på dina många soldater.
14 Därför ska ett stridslarm uppstå mot ditt folk,
    och alla dina fästningar
ska ödeläggas,
    så som när Shalman ödelade Bet Arbel,
när striden bröt ut
    och mödrar och barn krossades.
15 Så gör man mot er, Betel,
    på grund av er stora ondska.
När dagen gryr
    är det slut med Israels kung.

Footnotes

  1. 10:5 Egentligen kvigor; här följer översättningen bl.a. Septuaginta.
  2. 10:6 Ordet kan också syfta på en avgud av trä.
  3. 10:8 Eller: Avens offerhöjder.
  4. 10:10 Grundtextens innebörd är osäker.