Add parallel Print Page Options

Profetia över Egypten

29 På tolfte dagen i tionde månaden i det tionde året kom detta budskap till mig från Herren:

Du människa, vänd dig mot Egyptens kung Farao och profetera mot honom och hans folk.

Tala om för dem vad Herren Gud säger: Jag är din fiende, Farao, kung i Egypten, du mäktige drake som vilar i dina floder. Du har sagt: 'Nilen är min. Jag har själv gjort den!'

Men jag ska sätta krokar i dina käftar och dra upp dig på land, och fisken i dina vatten ska fastna vid dina fjäll.

Jag ska lämna dig och alla dina medlöpare att dö i öknen, och ingen kommer att begrava er. Ni ska bli mat åt vilda djur och fåglar.

Alla ska förstå att jag är Herren därför att din makt tog slut, som den gjorde när Israel bad om din hjälp i stället för att lita på mig.

Ja, Israel litade på dig, men som en bruten stav vek du dig under dess hand, fick Israels axel att gå ur led och gav landet svåra plågor.

Därför säger Herren Gud: Jag ska samla en armé mot dig, Egypten, och utplåna både människor och djur.

Egypten ska bli ett öde land, och egyptierna ska förstå att detta är Herrens verk.

10 Därför att du sa: 'Nilen är min! Jag har gjort den!' är jag emot dig och din flod, och jag ska förgöra Egyptens land från Migdol till Sevene, ja, så långt söderut som till gränsen mot Etiopien.

11 Under fyrtio år ska ingen gå den vägen fram, varken människa eller djur, och ingen ska bosätta sig där.

12 Egypten ska ligga övergivet, omgivet av öde länder, och hennes städer kommer att vara tomma i fyrtio år. Egyptierna själva ska jag förvisa och sprida ut till andra länder.

13 Herren Gud säger: När de fyrtio åren har gått ska jag föra hem egyptierna igen från de länder till vilka de blivit förvisade.

14 Jag ska upprätta Egyptens välstånd och leda folket tillbaka till Patros land i södra Egypten som de en gång kom ifrån. Där kommer de att bli ett litet och obetydligt kungarike,

15 det minsta av alla länder. Aldrig mer kommer det att härska över andra folk.

16 Israel kan inte längre vänta någon hjälp från Egypten. När de än tänker be om det, ska de komma ihåg att detta är en synd. Då ska Israel förstå att jag ensam är Gud.

17 I det tjugosjunde året, på den första dagen i första månaden, kom detta budskap till mig från Herren:

18 Du människa, den babyloniske kungen Nebukadnessars armé kämpade tappert mot Tyrus. Soldaternas hår tunnades ut av stridshjälmarna, och deras muskler värkte av påfrestningarna. Ändå fick Nebukadnessar inget ut av sitt anfall mot Tyrus.

19 Därför, säger Herren Gud, kommer jag i stället att överlämna Egyptens land åt Nebukadnessar, kungen i Babylon, och han ska bära bort dess rikedomar och plundra det på allt för att ge lön åt sin armé.

20 Ja, jag har gett honom Egypten som lön, därför att han arbetade så hårt för mig vid Tyrus, säger Herren.

21 Och den dag ska komma när jag ska låta Israels tidigare härlighet återuppstå. Då, Hesekiel, ska jag öppna din mun igen, och alla ska förstå att jag är Herren.