Hesekiel 11

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Herren ska återsamla Israel

11 Sedan lyfte anden upp mig och förde mig över till templets östra port, där jag fick se tjugofem av de mest framstående männen i staden och bland dem de två officerarna Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benajas son.

² Då sa anden till mig: Du människa, det är de här männen som är skyldiga till alla de dåliga råd som man får i den här staden.

³ De säger till folket: 'Nu är det dags att bygga upp Jerusalem, för vår stad är som en sköld av järn och kommer att skydda oss från allt ont.'

⁴ Därför ska du, människa, profetera högt och tydligt mot dem.

⁵ Sedan kom Herrens Ande över mig och sa till mig att säga detta: Herren säger till Israels folk: Är det så ni säger? Ja, jag vet det, för allt som ni tänker känner jag till. Jag vet om varje tanke ni får.

⁶ Ni har dödat oavbrutet och fyllt gatorna i staden med era offer.

⁷ Därför säger Herren Gud: Tror ni att den här staden är som en sköld av järn? Nej, det är den inte! Den kommer inte att skydda er. Era slagna kommer att få ligga kvar bakom den skölden, men ni kommer att släpas fram och dödas.

⁸ Jag kommer att utsätta er för det krig ni har varit så rädda för, säger Herren Gud,

⁹ och jag kommer att ta er bort från Jerusalem och överlämna åt främlingar att verkställa min dom över er.

¹⁰ Ni ska alla bli dödade, och jag ska låta döma er vid Israels gränser, och ni ska förstå att jag är Herren.

¹¹ Nej, den här staden kommer inte att vara någon järnsköld för er, som ni skulle kunna känna er trygga bakom. Jag kommer att jaga er ända bort till Israels gräns,

¹² och ni ska förstå att jag är Herren. Ni har inte varit lydiga mot mig utan i stället följt sedvänjorna hos folken runt omkring er.

¹³ Medan jag profeterade dog plötsligt Pelatja, Benajas son. Då föll jag ner med ansiktet mot marken och ropade: Herre, min Gud, tänker du döda varenda en i Israel?

¹⁴ Än en gång kom ett budskap från Herren:

¹⁵ Du människa, de som finns kvar i Jerusalem säger om sina landsflyktiga bröder: 'Det är för att de var så syndiga som Herren lät dem bli bortförda. Nu har Herren gett oss deras land!'

¹⁶ Men tala om för dem som lever i landsflykt att Herren Gud säger: Även om jag har förskingrat er till alla länder i hela världen, kommer jag ändå att beskydda er under den tid ni är där,

¹⁷ och jag kommer att samla er från de länder dit ni blivit spridda och ge er Israels land.

¹⁸ När ni kommer tillbaka, ska ni utplåna varje spår av denna avgudadyrkan.

¹⁹ Jag ska göra er ens till sinnes och ge er en ny ande. Jag ska ta bort era hjärtan av sten och ge er hjärtan fyllda av kärlek till Gud,

²⁰ så att ni lyder mina lagar och blir mitt folk, och jag alltid kan vara er Gud.

²¹ Men beträffande dem som nu längtar efter avgudar i Jerusalem, kan jag bara säga att jag ska betala igen dem för deras synder, säger Herren Gud.

²² Sedan bredde keruberna ut sina vingar, och över varelserna och deras hjul vilade Israels Guds härlighet.

²³ Och Herrens härlighet lämnade staden och stannade över berget öster om staden.

²⁴ Därefter förde Guds Ande mig tillbaka till Babylon, till de judar som levde i landsflykt där. Så slutade min syn över besöket i Jerusalem.

²⁵ Jag berättade för mina landsflyktiga landsmän allt som Herren hade visat mig.