Add parallel Print Page Options

Herrens vrede drabbar hela landet

Detta budskap kom också till mig från Gud:

Säg till Israel: Vart du än ser - mot öster, väster, norr eller söder - är det slut med ditt land.

Det finns inte längre något hopp för dig, för jag ska låta min vrede komma över dig, därför att du har tillbett avgudar.

Jag ska vända mina ögon från dig och inte visa någon barmhärtighet. Jag ska verkligen betala igen för allt du har gjort mot mig, och du ska få veta att jag är Herren.

5-6 Herren Gud säger: Med den ena olyckan efter den andra ska jag förgöra dig. Slutet har kommit, och bara domen väntar.

Israel, det är dags för dom! Tiden är inne och bedrövelsens dag närmar sig. Det är en dag av ångest i stället för glädje!

8-9 Snart ska jag tömma ut min vrede och straffa dig för all din ondska. Jag ska inte ha något förbarmande med dig, och du ska veta att jag, Herren, är den som gör det.

10-11 Domens dag har kommit. Din ondska och högfärd har nått sin höjdpunkt. Ingen av ditt folk ska bli kvar och inget av värde återstå. All din härlighet ska försvinna och ingen ska finnas kvar som kan gråta över ditt öde.

12 Ja, stunden kommer, dagen drar allt närmare. Det ska inte finnas något att köpa eller sälja, för Guds vrede vilar över landet.

13 Och även om det finns någon köpman vid liv, ska det vara slut med alla hans affärer, för Gud har sagt sitt om Israel. Inte en enda av dem ska överleva.

14 Trumpeterna ljuder bland Israels trupper: 'Mobilisera!' Men inte en enda lyssnar, för min vrede vilar över dem alla.

15 Om ni går utanför murarna, finns fienden där och dödar er. Om ni stannar inne i staden, ska hunger och sjukdom göra slut på er.

16 De som flyr upp i bergen kommer att vara som ensamma, klagande duvor i bergsklyftorna. Alla kommer att gråta över sina synder.

17 Alla kommer att stå där handfallna och med skakande knän.

18 Ni ska klä er i säcktyg, och skräck och skam ska komma över er. Ni ska raka era huvuden i sorg och ånger.

19 Era pengar kan ni lika gärna kasta ut på gatan, för de kommer inte att ha något värde på denna vredens dag. De ska varken tillfredsställa er eller ge er mat, för det är kärleken till dem som ligger bakom er synd.

20 Jag gav er guld som ni skulle använda till att smycka templet, men i stället använde ni det till avgudar! Därför ska jag ta alltsammans ifrån er.

21 Jag ska ge det till främlingar och till ogudaktiga människor som byte. Dessa människor kommer att orena mitt tempel.

22 Jag ska vända mig bort och inte se på. Som rövare ska de plundra skattkamrarna och lämna templet i ruiner.

23 Gör i ordning kedjor för mitt folk, för landet är fullt av blod. Jerusalem är en våldets stad, och därför kommer jag att sända dess invånare bort i slaveri.

24 Jag ska krossa er högfärd genom att leda de värsta nationerna mot Jerusalem. De ska inta era hem och bryta ner alla de befästningsverk ni är så stolta över och orena ert tempel.

25 Tiden har kommit, då jag ska göra slut på Israel. Ni ska längta efter fred, men inte få någon.

26-27 Olycka på olycka ska drabba er, sorgebud och katastrofer ska avlösa varandra! Ni ska längta efter en profet som ska kunna leda er, men prästerna, de äldste, kungarna och furstarna kommer att stå hjälplösa och gråta i förtvivlan. Folket ska darra av fruktan, för jag ska betala igen för deras ondska och ge dem vad de förtjänar. Då ska de förstå att jag är Herren.

Herrens vrede drabbar hela landet

Herrens ord kom till mig: ”Människa, så säger Herren, Herren till Israels land:

’Slutet har kommit, slutet har kommit
    för landets fyra hörn.
Nu är slutet över dig,
    för jag ska låta min vrede komma över dig
och döma dig för dina gärningar,
    ge dig igen för allt det askyvärda du gjort.
Jag ska inte ha något förbarmande med dig,
    inte skona dig.
Jag ska verkligen straffa dig
    för vad du har gjort,
    för alla dina avskyvärda handlingar.

Då ska ni inse att jag är Herren.’

Så säger Herren, Herren:

’Den ena olyckan ska komma efter den andra.[a]
    Slutet har kommit, slutet har kommit,
det har rest sig mot dig.
    Se, det kommer!
Din dom kommer över dig,
    du som bor i landet,
tiden närmar sig, dagen är inne,
    bestörtning, inga glädjerop på bergen.[b]
Snart ska jag tömma ut min vrede över dig,
    ösa ut min förbittring på dig,
och döma dig för dina gärningar,
    ge dig igen för allt det askyvärda du gjort.
Jag ska inte ha något förbarmande med dig,
    inte skona dig.
Jag ska ge dig igen
    för vad du har gjort,
dina avskyvärda handlingar ska komma över dig själv.

Då ska ni inse att det är jag, Herren, som slår er.

10 Dagen är inne, domen kommer,
    den närmar sig.
Staven blomstrar,
    övermodet frodas.[c]
11 Våldet har växt till en ondskans stav.
    Inget av folket blir kvar,
ingen från den där hopen,
    inget av deras rikedom,
inget av värde.[d]
12     Tiden är inne, dagen drar allt närmare.
Köparen ska inte glädja sig
    och säljaren inte sörja,
för vreden drabbar hela hopen.
13     Säljaren ska inte återvända till det han sålt,
så länge de lever,
    för vreden[e] drabbar hela hopen.
För deras synders skull
    ska ingen av dem få behålla livet.

14 De blåser i hornet
    och gör sig redo,
men ingen drar ut till strid,
    för min vrede drabbar hela hopen.
15 Svärdet härjar där ute,
    pest och hungersnöd där inne.
Den som är ute på fälten
    dör genom svärdet,
den som är inne i staden
    går under genom hungersnöd och pest.
16 De som undkommer och flyr
    är uppe i bergen,
klagande som duvor i dalarna,
    var och en över sin synd.
17 Alla står där handfallna,
    allas knän blir som vatten.[f]
18 De klär sig i säcktyg
    och höljer sig i skräck,
skam täcker deras ansikten,
    och allas huvuden är rakade.

19 De kastar sitt silver på gatan,
    och deras guld har blivit orent.
Deras silver och guld kan inte rädda dem
    Herrens vredes dag.
Dessa ägodelar kan varken tillfredsställa deras hunger
    eller fylla deras magar.
Sådant har fått dem att falla i synd.
20     Dess härliga glans blev deras stolthet,
de gjorde av det sina vidriga avgudar
    och sina avskyvärda bilder.
Därför gör jag det till orenhet för dem.
21     Jag ska ge det som byte till främlingar
och som rov till jordens gudlösa,
    och de kommer att vanhelga det.
22 Jag ska vända mig bort från dem,
    och de kommer att vanhelga min dyrbarhet[g].
Våldsmän ska komma in och vanhelga den.

23 Gör i ordning kedjor,
    för landet är fullt av blodsutgjutelse
    och staden full av våld.
24 Jag ska leda dit de värsta folken,
    och de ska inta deras hem.
Jag ska göra slut på de starkas övermod,
    och deras helgedomar ska vanhelgas.
25 Ångesten kommer,
    och de söker efter frid, men finner ingen.
26 Olycka ska komma efter olycka,
    sorgebud ska följa sorgebud.
De försöker få en syn av en profet.
    Prästen saknar lagen,
    och de äldste har inga råd.
27 Kungen sörjer,
    fursten klär sig i fasa[h],
och landets folk står med darrande händer.
    Jag ska ge dem igen för vad de gjort
    och döma dem så som de själva har dömt.

Då ska de inse att jag är Herren.’ ”

Footnotes

  1. 7:5 Eller: En olycka kommer, en unik olycka kommer.
  2. 7:7 Ordet domär en högst osäker översättning av ett hebreiskt ord vars betydelse är oviss. Grundtextens innebörd är också osäker när det gäller inga glädjerop på bergen.
  3. 7:10 För domen se not till v. 7 (första delen). Staven är i sammanhanget ett svårtolkat ord, eftersom dess naturligaste syftning skulle vara Arons stav, men den poetiska parallellismen med följande rad gör denna tolkning svår. Ett alternativ skulle kunna vara en annan vokalisering i den hebreiska texten (där det från början inte fanns några vokaltecken), som skulle ge betydelsen orättvisa, laglöshet.
  4. 7:11 Grundtextens innebörd är osäker.
  5. 7:13 Egentligen synen, men här följer översättningen ett rättelseförslag i grundtexten, som verkar mer troligt i sammanhanget.
  6. 7:17 Dvs. mjuka, ostadiga. I Septuaginta är bildspråket starkare – en människa kan inte hålla tillbaka sin urin i extrema spänningstillstånd.
  7. 7:22 Syftar antingen på templet eller dess allra heligaste, Jerusalem eller möjligen hela landet (se följande vers).
  8. 7:27 Ett ofta förekommande ord hos Hesekiel, som vanligtvis syftar på någon form av ödeläggelse (t.ex. 6:14).