Hesekiel 3
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Guds väktare för Israel
3 Han sa sedan till mig: Du människa, ät upp bokrullen! Gå sedan och tala till Israels folk!
2 Jag tog emot bokrullen.
3 Ät upp alltsammans, sa han. När jag åt den smakade den sött som honung.
4 Sedan sa han: Du människa, jag sänder dig till Israels folk med mina ord.
5 Det är inte till ett avlägset land med ett främmande språk jag sänder dig,
6 utan till Israel. Om jag hade sänt dig till dem som inte kunde förstå dig, så skulle de ha lyssnat!
7 Jag sänder dig till Israels folk, och de kommer inte att lyssna till dig mer än de har lyssnat till mig! Många av dem är hårdnackade, oförskämda och envisa.
8 Men jag har gjort dig hård och envis också, lika bestämd som någon av dem.
9 Jag har gjort din panna hård som flinta. Trots att de är sådana rebeller ska du inte behöva vara rädd för dem eller låta dig skrämmas av deras uppsyn.
10 Därefter fortsatte han: Du människa, låt alla mina ord först sjunka djupt ner i ditt eget hjärta! Lyssna själv till dem mycket noga.
11 Sedan är du redo att gå till dina landsmän i landsflykt, och vare sig de lyssnar eller inte, ska du säga till dem: Så säger Herren Gud!
12 Sedan lyfte anden upp mig, och bakom mig hörde jag ett ljud som av en väldig jordbävning.
13 Det var dånet av de levande varelsernas vingar när de rörde vid varandra, och ljudet av hjulen under dem.
14-15 Anden lyfte alltså upp mig och förde mig bort till Tel-Abib, en annan koloni med judiska fångar vid kanalen Kebar. Jag kände mig arg och förbittrad, men Herrens hand var stark över mig. Där blev jag sittande bland dem i sju dagar, helt överväldigad.
16 När sju dagar hade gått sa Herren till mig:
17 Du människa, jag har utsett dig till att vara en väktare för Israel. Lyssna till vad jag har att säga och varna dem.
18 Om du inte varnar de ogudaktiga när jag vill att du ska säga till dem att de är dödsdömda och måste göra bättring för att få leva, då kommer de ändå att dö i sina synder, men dessutom ska jag kräva ut deras liv av dig.
19 Men om du varnar dem och de ändå fortsätter att synda och vägrar att göra bättring, då kommer de att dö i sina synder, men du är utan skuld, för du har gjort allt du kunnat.
20 Likaså om en gudfruktig man handlar orättfärdigt och du vägrar att varna honom för följderna kommer Herren att förgöra honom. Hans tidigare goda gärningar kan inte hjälpa honom, han ska dö i sin synd. Men du blir ansvarig för hans död, och jag kommer att straffa dig.
21 Men om du varnar honom och han omvänder sig, då ska han få leva, och då har du också räddat ditt eget liv.
22 Jag var maktlös i Guds hand, när han sa till mig: Gå bort till dalen, så ska jag tala med dig där.
23 Jag reste mig och gick dit. Där fick jag se Herrens härlighet, på samma sätt som i min första syn! Då föll jag raklång på marken med ansiktet mot jorden.
24 Sedan kom anden in i mig och reste mig upp på fötterna. Han talade till mig och sa: Gå och lås in dig i ditt hus!
25 Jag ska göra dig förlamad, så att du inte kan gå därifrån.
26 Jag ska låta din tunga fastna i gommen, så att du inte kan tala bestraffande till dem, när de är upproriska.
27 Bara när jag ger dig ett budskap ska jag lösa din tunga och låta dig tala, och du ska säga till dem: 'Så säger Herren Gud! Några kommer att lyssna, andra kommer inte att göra det, för de är ett upproriskt folk.'
Hesekiel 3
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
3 Sedan sa han till mig: ”Du människa, ät upp vad som finns framför dig, ät upp den här bokrullen! Gå sedan och tala till israeliterna!” 2 Jag öppnade munnen, och han gav mig bokrullen att äta. 3 ”Människa”, sa han till mig, ”ät upp och fyll din buk med denna bokrulle som jag ger dig.” Jag åt, och den smakade sött som honung.
4 Sedan sa han till mig: ”Du människa, gå nu till israeliterna och tala mina ord till dem. 5 Det är inte till ett folk med ett främmande och obegripligt språk som du sänds ut, utan till israeliterna, 6 inte till många folk vars främmande språk och svårbegripliga tal du inte kan förstå. Om jag hade sänt dig till dem skulle de ha lyssnat till dig. 7 Men israeliterna vill inte lyssna till dig mer än de vill lyssna till mig. Alla israeliterna har hårda pannor och hårda hjärtan. 8 Men jag ska göra ditt ansiktsuttryck lika hårt som deras och din panna lika hård. 9 Jag ska göra din panna hård som den hårdaste sten, hårdare än flinta. Var inte rädd för dem, låt dig inte skrämmas av dem. De är ju ett upproriskt släkte.”
10 Sedan sa han: ”Du människa, lägg allt jag säger på minnet! Lyssna noga! 11 Gå till dina landsmän i fångenskapen, tala till dem, och vare sig de lyssnar eller inte, ska du säga till dem: ’Så säger Herren, Herren.’ ”
12 Sedan lyfte Anden mig upp. Bakom mig hörde jag då ett väldigt dån: ”Välsignad vare Herrens härlighet[a] från denna plats!” 13 Dånet kom från varelsernas vingar när de rörde vid varandra och ljudet från hjulen intill dem, ett väldigt dån. 14 Anden lyfte mig upp och förde mig bort. Jag var bitter och upprörd medan jag gick. Herrens hand vilade tungt på mig. 15 Jag kom till de bortförda i Tel Aviv[b], som bodde vid floden Kevar. Där blev jag sittande bland dem i sju dagar, modfälld.
16 När sju dagar hade gått kom Herrens ord till mig: 17 ”Du människa, jag har utsett dig till en väktare för israeliterna. Lyssna till vad jag har att säga och varna dem för mig. 18 När jag säger till den gudlöse: ’Du ska dö,’ och du inte varnar honom eller tillrättavisar honom för hans onda leverne, för att rädda hans liv, då ska den gudlöse dö i sin synd, men vedergällningen för hans liv ska jag kräva av dig. 19 Men om du varnar den gudlöse och han inte vänder om från sin ondska eller sitt onda leverne, då ska han dö i sin synd, men du har räddat ditt liv.
20 Likaså om en rättfärdig vänder bort från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, ska jag lägga en stötesten framför honom, och han ska dö. Om du inte har varnat honom måste han dö i sin synd. Man ska inte komma ihåg hans rättfärdiga gärningar, och vedergällningen för hans liv ska jag kräva av dig. 21 Men om du varnar den rättfärdige för att synda, och han inte syndar, då ska han få leva därför att han lät varna sig, och då har du också räddat ditt liv.”
22 Herrens hand var över mig där, och han sa till mig: ”Gå bort till dalen, så ska jag tala med dig där.” 23 Jag reste mig och gick till dalen. Där stod Herrens härlighet, på samma sätt som jag hade sett vid floden Kevar. Då föll jag ner med ansiktet mot jorden.
24 Sedan kom Anden in i mig och reste mig upp på fötterna. Han talade till mig och sa: ”Gå och stäng in dig i ditt hus! 25 Människa, de kommer att binda dig med rep, så att du inte kan gå ut bland dem. 26 Jag ska låta din tunga fastna i gommen, så att du blir stum och inte kan tillrättavisa dem. De är ju ett upproriskt släkte. 27 Men när jag talar med dig ska jag lösa din tunga, och du ska säga till dem: ’Så säger Herren, Herren!’ Den som vill lyssna, ska lyssna, den som inte vill, lyssnar inte. De är ju ett upproriskt släkte.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.