Den profetia som profeten Habackuk skådade.

Profetens klagan över folkets ondska

Herre, hur länge skall jag ropa på hjälp,
utan att du hör,
    ropa högt till dig över våld,
utan att du räddar?
Varför låter du mig se ondska,
    och hur kan du själv se på sådant elände?
Fördärv och våld är inför mig,
    split och kiv uppstår.
Därför blir lagen utan kraft,
    och rätten kommer aldrig fram.
Den ogudaktige omringar den rättfärdige
och rätten blir förvrängd.

Herrens svar

Se er omkring bland hednafolken, ja, skåda!
Häpna, ja, häpna!
    Ty en gärning utför jag i era dagar,
som ni inte kommer att tro när man berättar den.
Ty se, jag skall uppväcka kaldeerna,
det vilda och snabba folket,
    som drar ut vida omkring på jorden
för att ta i besittning
    boplatser som inte är deras.
De är fruktansvärda och hemska,
    de avgör själva vad som är lag och rätt.
Deras hästar är snabbare än leoparder
och vildare än vargar om aftonen.
    Deras ryttare spränger fram,
de kommer fjärran ifrån.
    De flyger i väg likt örnen,
som störtar sig över sitt rov.
Alla kommer de för att utöva våld,
    stridslystna rycker de fram
och samlar fångar som sand.
10 De gör kungar till åtlöje,
    furstar hånar de.
De hånskrattar åt alla befästningar,
    de kastar upp jordvallar och intar dem.
11 Så drar de vidare som vinden,
    de fortsätter framåt
och ådrar sig skuld.
    Deras egen styrka är deras gud.

Frågor om Guds rättfärdighet

12 Har inte du, Herre, alltid varit till,
du min Gud, min Helige?
    Vi skall inte dö!
Herre, till en dom har du satt dem,
till en tillrättavisning har du berett dem,
du vår klippa.
13 Dina ögon är för rena för att se på det onda.
Du som inte står ut med att se någon orätt,
hur kan du då se på de trolösa
    och tiga när den ogudaktige slukar
den som är mer rättfärdig än han?
14 Du gör människorna lika fiskarna i havet,
lika kräldjuren som inte har någon herre.

15 De drar upp dem alla med sin krok
och fångar dem i sitt nät.
    De samlar dem i sitt garn,
därför jublar de och är glada.
16 Därför offrar de åt sitt nät
    och tänder rökelse åt sitt garn.
Genom dem blir deras andel fet
    och deras mat välsmakande.
17 Men skall de då få vittja sitt nät
    och ständigt dräpa folken utan förskoning?

Detta är den profetia profeten Habackuk fick i en syn:

Habackuks första klagan

Hur länge, Herre, ska jag behöva ropa
    utan att du lyssnar,
vädja till dig över våldet,
    utan att du räddar?
Varför låter du mig se orätt?
    Hur kan du själv se på ofärden?
Fördärv och våld är vad jag har framför mig,
    Det råder stridigheter, och konflikter uppstår.
Därför förlorar lagen sin kraft
    och rätten uteblir.
Den onde omringar den rättfärdige,
    och rätten förvrängs.

Herrens svar

”Se er omkring bland folken,
    och ni kommer att häpna!
    Under er tid ska jag göra något
som ni inte kommer att tro
    när man berättar det.
Se, jag ska resa upp kaldéerna,
    det grymma och häftiga folket,
som drar ut över hela jorden
    och tar andras hem i besittning.
De är fruktansvärda och skrämmande,
    de bestämmer själva
    över sin lag och rätt.
Deras hästar är snabbare än leoparder
    och vildare än vargar om kvällen[a].
Deras ryttare spränger fram i hög fart,
    ryttare kommer som flygande fjärran ifrån,
som när en örn slår ner på sitt byte.
    Alla är de redo till våld när de kommer,
stridshären[b] drar fram som en ökenvind
    och samlar fångar som sand.
10 De gör kungar till åtlöje
    och furstar till hån.
De hånskrattar åt varje fästning
    och bygger jordvallar
för att inta dem.
11     De far vidare som vinden
och försvinner,
    dessa som gör sin styrka till sin gud.”

Habackuks andra klagan

12 Herre, du finns ju sedan urtiden,
    min Gud, min Helige. Vi ska inte dö![c]
Du, Herre, har satt dem till att döma,
    du klippa, du har satt dem till att straffa.
13 Dina ögon är för rena
    för att se på det onda.
Du, som inte står ut med att se på något orätt,
    hur kan du stilla se på när den gudlöse
    slukar den som är rättfärdigare än han själv?
14 Du har gjort människorna lika fiskarna i havet,
lika kräldjuren utan härskare.
15 Man drar upp dem alla med krok,
    fångar dem med sina garn
och drar in dem i sitt nät.
    Så jublar man och gläds,
16 offrar åt sina garn
    och tänder rökelse åt sitt nät,
för de ger ett liv i överflöd
    och en utsökt föda.
17 Ska sådana få fortsätta att tömma sina nät[d]
    och döda folk utan förskoning?

Footnotes

  1. 1:8 Enligt Septuaginta i Arabien (öknen).
  2. 1:9 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 1:12 Enligt ett rättelseförslag: vi ska inte dö (sannolikt för att undvika även en hypotetisk antydan om att Gud skulle kunna dö).
  4. 1:17 Eller: att dra sitt svärd.