Judarna får försvara sig och hämnas

Samma dag gav kung Ahasveros åt drottning Ester det hus som tillhört Haman, judarnas fiende. Och Mordokaj fick tillträde hos kungen, ty Ester hade talat om vad han var för henne. Kungen tog av sig signetringen, som han hade låtit ta tillbaka från Haman, och gav den åt Mordokaj. Och Ester satte Mordokaj över Hamans hus.

Ester talade på nytt till kungen. Hon föll ner för hans fötter och grät och bad att han skulle avvärja agagiten Hamans ondska och hindra den plan han hade tänkt ut mot judarna. Kungen räckte ut guldspiran mot Ester och hon steg upp och stod inför kungen. Hon sade: "Om konungen finner för gott, och om jag har funnit nåd inför honom och det tycks vara riktigt inför konungen och om jag är honom till behag, låt då en skrivelse utfärdas för att återkalla de brev som agagiten Haman, Hammedatas son, skrev och som innehöll hans plan att förgöra judarna i alla konungens provinser. Hur skall jag kunna uthärda att se den olycka som annars skall drabba mitt folk? Ja, hur skall jag kunna uthärda att se mina landsmän förgöras?"

Då sade kung Ahasveros till drottning Ester och till juden Mordokaj: "Se, Hamans hus har jag gett Ester, och själv har han blivit upphängd på en påle, därför att han ville bära hand på judarna. Men utfärda också ni i konungens namn en skrivelse angående judarna, så som ni finner lämpligt, och förse den med konungens sigill. En skrivelse som är utfärdad i konungens namn och försedd med konungens sigill kan inte återkallas."

Samma dag, den tjugotredje dagen i tredje månaden, månaden Sivan,[a] tillkallades kungens skrivare och en skrivelse, helt enligt Mordokajs befallning, utfärdades till judarna och till satraperna, ståthållarna och furstarna i provinserna från Indien ända till Sudan, etthundratjugosju provinser. Till varje provins skrevs med dess egen skrift och till varje folk på dess eget språk, också till judarna med deras skrift och på deras språk. 10 Han utfärdade skrivelsen i kung Ahasveros namn och förseglade den med kungens sigill.

Därefter sände han breven med ilbud till häst, och de red på travare från kungens egna stall. 11 I breven stod att kungen tillät judarna i varje stad att samlas för att försvara sig, och att i varje folk och provins förgöra, döda och utplåna alla väpnade skaror som angrep dem, även barn och kvinnor, och att ta deras ägodelar som byte. 12 På en och samma dag skulle detta ske i alla kung Ahasveros provinser: nämligen den trettonde dagen i tolfte månaden, det vill säga månaden Adar. 13 En avskrift av skrivelsen skulle kungöras som lag i varje provins och meddelas alla folk, så att judarna skulle vara beredda att den dagen hämnas på sina fiender. 14 På kungens befallning drog ilbuden som red de kungliga travarna i stor hast ut, så snart förordningen hade utfärdats i Susans borg.

15 Men Mordokaj gick ut från kungen klädd i kunglig dräkt av mörkblått och vitt tyg. Han bar en stor guldkrona och en mantel av vitt och purpurrött tyg. I staden Susan jublade man och var glad. 16 För judarna var det ljus och glädje, fröjd och ära. 17 I varje provins och i varje stad dit kungens befallning och förordning kom blev det glädje och jubel bland judarna, och de höll fest och firade högtid. Många av folken i landet gav sig ut för att vara judar, ty fruktan för judarna hade kommit över dem.

Footnotes

  1. Ester 8:9 den tjugotredje dagen i tredje månaden, månaden Sivan I Xerxes tolfte regeringsår, dvs 25 juni 474 f. Kr.

Kungen ingriper för judarna

Samma dag gav kung Xerxes drottning Ester det hus som hade tillhört judarnas fiende Haman. Mordokaj fick komma fram inför kungen, för Ester hade berättat för honom om deras släktskap. Kungen tog då av sig den sigillring som han tagit tillbaka från Haman, och gav den till Mordokaj. Ester gav i uppdrag åt Mordokaj att ta hand om Hamans hus.

Ester vädjade ännu en gång till kungen, föll ner vid hans fötter och bad honom gråtande att stoppa det onda mot judarna som agagiten Haman hade planerat. Kungen räckte ut guldspiran mot Ester, som reste sig och ställde sig inför kungen. Hon sa: ”Om du, o kung, finner det för gott, och om du ser på mig med välvilja, och om du anser det vara rätt och finner behag i mig, så låt det utfärdas en skrivelse som återkallar Hamans, agagiten Hammedatas sons, brev med order att döda alla judar i alla kungens provinser. Hur skulle jag kunna se denna olycka drabba mitt folk och uthärda att se mina landsmän förintas?”

Kung Xerxes sa till Ester och juden Mordokaj: ”Jag har gett Ester Hamans hus, och honom själv har jag hängt upp på pålen, därför att han ville döda judarna. Utfärda en ny order om judarna, så som ni finner det bäst, i mitt namn och försegla den med min sigillring, för ingen skrivelse som är skriven i kungens namn och förseglad med kungens ring kan återkallas.”

Kungens alla sekreterare inkallades på den tjugotredje dagen i tredje månaden, månaden sivan. Man skrev enligt Mordokajs befallning en skrivelse till judarna, likaså till satraperna, ståthållarna och furstarna i provinserna från Indien till Kush, 127 provinser, till varje provins med dess egen skrift och till varje folk på dess eget språk, så också till judarna med deras egen skrift och på deras eget språk.

10 Mordokaj skrev i kung Xerxes namn och förseglade skrivelsen med hans sigillring, och sedan skickades den iväg med ilbud som red på travhästar från kungens stall.

11 I breven gav kungen judarna tillåtelse att i varje stad samlas för att försvara sig och att förgöra, döda och utplåna varje väpnad styrka hos ett folk eller i en provins som anföll dem och deras barn och kvinnor, och att även ta deras tillhörigheter som byte. 12 Detta skulle ske på en och samma dag i alla kung Xerxes provinser, den trettonde dagen i månaden adar, den tolfte månaden. 13 Vidare skulle en kopia av skrivelsen gälla som lag i varje provins och tillkännages för alla folk, så att judarna kunde förbereda sig för att den dagen hämnas sina fiender. 14 Ilbuden gav sig ut på kungens befallning i stor hast, ridande på kungens travhästar. Förordningen var utfärdad i Susas borg.

15 Mordokaj gick från kungen klädd i kunglig skrud i blått och vitt, med en krona av guld på huvudet och en mantel av fint purpurrött linne. Staden Susa jublade och gladde sig. 16 Bland judarna rådde ljus, glädje, fröjd och härlighet. 17 I varje provins och stad dit kungens befallning och förordning nådde, blev det stor glädje bland judarna. De ställde till med stora fester och firanden. Många i landet blev[a] judar av rädsla för judarna.

Footnotes

  1. 8:17 Eller utgav sig för att vara judar.