Ester 7
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Kungen låter hänga Haman
7 Kungen och Haman kom alltså till festen som Ester hade anordnat,
2 och medan de drack av vinet frågade kungen henne på nytt vad hon önskade: Berätta nu, drottning Ester! Vad det än är du önskar så ska jag ge dig det, om det så är hälften av mitt rike!
3 Till slut svarade Ester honom: Om Ers Majestät verkligen älskar mig, och om det behagar Ers Majestät, så rädda mitt liv, det är vad jag önskar. Rädda också mitt folk.
4 Jag och mitt folk har nämligen blivit överlämnade till dem som vill förgöra oss. Vi är dömda till förintelse, att dödas och utplånas. Om det bara varit så att vi blivit sålda till slavar, skulle jag ha tigit och inte besvärat Ers Majestät.
5 Vad är det du talar om? frågade kung Ahasveros. Vem skulle våga göra något sådant mot er?
6 Haman, denne onde man som jag har bjudit till mitt bord, är vår fiende, svarade Ester.Haman blev då alldeles blek av skräck,
7 men kungen reste sig hastigt och gick ut i trädgården. Haman började då be drottning Ester för sitt liv, för nu förstod han vad som väntade honom.
8 I sin förtvivlan hade han sjunkit ner framför drottning Ester, och där fick kungen se honom när han återvände från trädgården.Tänker han till och med våldföra sig på drottningen här i palatset inför mina ögon? röt kungen, och omedelbart sattes dödsbindeln för Hamans ögon.
9 Då kom Harebona, en av hovmännen, fram till kungen. Ers Majestät, sa han. Haman har gett befallning om att en tjugofem meter hög galge ska byggas för att hänga Mordokai, han som räddade kungens liv! Den står hemma hos Haman.Häng Haman i den, befallde kungen.
10 Man gjorde som kungen befallt och hängde Haman i galgen, och först då gick kungens vrede över.
Ester 7
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Kungen låter hänga Haman
7 Kungen och Haman kom alltså till måltiden hos drottning Ester, 2 och även denna andra dag, medan de drack av vinet frågade kungen: ”Vad vill du be om, drottning Ester? Du ska få det. Vad önskar du dig? Din önskan ska uppfyllas, om det så är hälften av mitt rike.”
3 Drottning Ester svarade: ”Om du ser på mig med välvilja, min kung, och om du, o kung, finner det för gott, så rädda mitt liv, det är min bön, och skona mitt folk, det är min önskan. 4 Jag och mitt folk har nämligen blivit sålda till förintelse, till att dödas och utplånas. Om det bara varit så att vi blivit sålda till slavar och slavinnor, skulle jag ha tigit, för en sådan olycka hade inte varit så stor att man hade behövt besvära kungen med den.”
5 ”Vem är det?” frågade kung Xerxes. ”Var är han som vågar göra något sådant?” 6 ”En motståndare och fiende, den onde Haman som sitter här”, svarade Ester.
Haman blev skräckslagen inför kungen och drottningen. 7 Kungen reste sig i vredesmod, lämnade sitt vin och gick ut i slottsträdgården. Haman stannade kvar för att bönfalla drottning Ester om sitt liv, för han förstod att kungen redan fattat beslutet om hans öde. 8 Just när kungen kom tillbaka in i festsalen[a] från slottsträdgården kastade sig Haman mot soffan där Ester låg till bords.
”Tänker han till och med ofreda drottningen här i palatset inför mina ögon?” röt kungen, och knappt hade kungen hunnit säga detta innan dödsbindeln sattes för Hamans ansikte.
9 Då sa Harvona, en av kungens hovmän: ”En tjugofem meter hög påle står redan vid Hamans hus. Den har han rest för Mordokaj, som med sina ord en gång räddade kungen.”
”Häng Haman i den”, befallde kungen.
10 Så hängde de upp Haman på pålen, som han själv hade rest för Mordokaj, och först då lade sig kungens vrede.
Footnotes
- 7:8 Det hebreiska uttrycket inkluderar också ordet vin och syftar på huset eller festplatsen där vin dracks.
Ester 7
Svenska 1917
7 Så kommo då konungen och Haman till gästabudet hos drottning Ester.
2 Och när vinet dracks, sade konungen till Ester, också nu på andra dagen: »Vad är din bön, drottning Ester? Den vare dig beviljad. Och vad är din begäran? Gällde den ock hälften av riket, så skall den uppfyllas.»
3 Drottning Ester svarade och sade: »Om jag har funnit nåd för dina ögon, o konung, och det så täckes konungen, så blive mitt liv mig skänkt på min bön, och mitt folks på min begäran.
4 Ty vi äro sålda, jag och mitt folk, till att utrotas, dräpas och förgöras. Om vi allenast hade blivit sålda till trälar och trälinnor, så skulle jag hava tegat; ty den olyckan vore icke sådan, att vi borde besvära konungen därmed.»
5 Då svarade konung Ahasveros och sade till drottning Ester: »Vem är den, och var är den, som har fördristat sig att så göra?»
6 Ester sade: »En hätsk och illvillig man är det: den onde Haman där.» Då blev Haman förskräckt för konungen och drottningen.
7 Och konungen stod upp i vrede och lämnade gästabudet och gick ut i palatsets trädgård; men Haman trädde fram för att bedja drottning Ester om sitt liv, ty han såg, att konungen hade beslutit hans ofärd.
8 När konungen därefter kom tillbaka till gästabudssalen från palatsets trädgård, hade Haman sjunkit ned mot den soffa, där Ester satt; då sade konungen: »Vill han ock öva våld mot drottningen, härinne i min närvaro?» Knappt hade detta ord gått över konungens läppar, förrän man höljde över Hamans ansikte.
9 Och Harebona, en av hovmännen hos konungen, sade: »Vid Hamans hus står redan en påle, femtio alnar hög, som Haman låtit resa upp för Mordokai, vilkens ord en gång var konungen till sådant gagn.» Då sade konungen: »Hängen upp honom på den.»
10 Så hängde de upp Haman på den påle, som han hade låtit sätta upp för Mordokai. Sedan lade sig konungens vrede.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.