Petrus rapport om hedningarnas ställning

11 Apostlarna och bröderna i hela Judeen fick höra att också hedningarna hade tagit emot Guds ord. ² När Petrus kom upp till Jerusalem, började de omskurna att angripa honom. ³ De sade: "Du har besökt oomskurna män och ätit tillsammans med dem." ⁴ Petrus förklarade då steg för steg vad som hade hänt: ⁵ "Jag befann mig i staden Joppe, och medan jag bad kom jag i hänryckning och fick se en syn. Något som liknade en stor linneduk kom ner. Fäst i sina fyra hörn sänktes den ner från himlen och kom till mig. ⁶ När jag noga såg efter, fick jag se jordens fyrfotadjur, både vilda och tama, och kräldjur och himlens fåglar. ⁷ Jag hörde också en röst som sade till mig: Stig upp, Petrus, slakta och ät! ⁸ Jag svarade: Nej, nej, Herre! Något oheligt eller orent har aldrig kommit i min mun. ⁹ För andra gången talade en röst från himlen: Vad Gud har förklarat för rent skall inte du anse vara orent. ¹⁰ Detta hände tre gånger, och sedan drogs alltsammans upp till himlen.

¹¹ Och se, just då stod tre män utanför huset där vi var. De hade skickats till mig från Cesarea. ¹² Anden sade till mig att jag skulle följa med dem utan att tveka.^[a] De sex bröderna här följde också med mig, och vi gick in i mannens hus. ¹³ Han berättade för oss, hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga: Skicka bud till Joppe och hämta hit den Simon som kallas Petrus. ¹⁴ Han skall tala till dig, och genom de orden skall du bli frälst, du och hela din familj. ¹⁵ Och när jag började tala, föll den helige Ande på dem, alldeles som på oss under den första tiden. ¹⁶ Då kom jag ihåg vad Herren hade sagt: Johannes döpte med vatten, men ni skall döpas i den helige Ande. ¹⁷ Om nu Gud gav dem samma gåva som han gav oss, när vi hade kommit till tro på Herren Jesus Kristus, vem var då jag, att jag skulle kunna hindra Gud?" ¹⁸ När de hörde detta, lugnade de sig och prisade Gud och sade: "Så har Gud skänkt också åt hedningarna den omvändelse som ger liv."

Evangelium kommer till hednavärlden

¹⁹ De som hade skingrats på grund av den förföljelse som började med Stefanus kom ända till Fenicien, Cypern och Antiokia, och de predikade ordet endast för judar. ²⁰ Men bland dem fanns några män från Cypern och Cyrene, och när de kom till Antiokia började de tala också till grekerna^[b] och predika evangeliet om Herren Jesus. ²¹ Och Herrens hand var med dem, och ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren. ²² Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem, och man sände då Barnabas till Antiokia. ²³ När han kom dit och såg vad Guds nåd hade uträttat, blev han glad och uppmanade dem alla att hålla sig till Herren av hela sitt hjärta. ²⁴ Barnabas var en god man, uppfylld av den helige Ande och tro. Och en stor skara människor fördes till Herren. ²⁵ Han begav sig därefter till Tarsus för att söka upp Saulus. ²⁶ Han fann honom och tog honom med sig till Antiokia. Under ett helt år var de tillsammans med församlingen och undervisade en stor skara. Och det var i Antiokia som lärjungarna först började kallas kristna.

²⁷ Vid den tiden kom några profeter från Jerusalem ner till Antiokia. ²⁸ En av dem som hette Agabus trädde fram, och genom Anden förutsade han att en svår hungersnöd skulle komma över hela världen. - Den kom också under Claudius regering. - ²⁹ Då beslöt lärjungarna att var och en skulle skicka så mycket han kunde till hjälp åt bröderna som bodde i Judeen. ³⁰ Detta gjorde de också, och de sände hjälpen med Barnabas och Saulus till de äldste.