" Herren kom från Sinai,
    från Seir gick hans sken upp över dem.
Han strålade fram från berget Paran,
    ur skaran av mångtusen heliga.
På hans högra sida brann i eld en lag för dem.
³ I sanning, han älskar folken.
    Alla hans heliga är i din hand.
De faller ner vid din fot,
    de tar emot av dina ord.
⁴ Mose gav oss en lag,
    en arvedel för Jakobs menighet.
⁵ Han blev kung i Jesurun,
    när folkets huvudmän samlades,
Israels alla stammar."

⁶ "Må Ruben leva och ej dö.
    Dock blir hans män en liten skara."

⁷ Detta sade han om Juda:
    "Hör, o Herre, Juda röst,
låt honom komma till sitt folk.
    Med sina händer strider han för det.
Bli en hjälp för honom mot hans ovänner."

⁸ Om Levi sade han:
    "Dina tummim och dina urim^[a] tillhör din fromme,
som du prövade i Massa,
    som du kämpade med vid Meribas vatten,
⁹ han som sade om sin fader och sin moder:
'Jag ser dem inte',
    och som inte ville kännas vid sina bröder,
ej heller veta av sina barn.
    Ty de tog vara på ditt ord,
och ditt förbund höll de.
¹⁰ De skall lära Jakob dina förordningar
och Israel din lag.
    De skall bära fram rökelse för din näsa,
och heloffer på ditt altare.
¹¹ Välsigna, o Herre, hans kraft,
    låt hans händers verk behaga dig.
Krossa höfterna på hans motståndare,
på hans fiender, så att de inte kan resa sig."

¹² Om Benjamin sade han:
    " Herrens älskade
skall bo i trygghet hos honom
    som alltid skyddar honom.
Mellan hans höjder skall han bo."

¹³ Om Josef sade han:
    "Välsignat av Herren vare hans land,
med himlens ädlaste gåvor, med dagg,
med gåvor från djupet som ligger där nere,
¹⁴ med solens ädlaste alster
    och månvarvens ädlaste frukter,
¹⁵ med de uråldriga bergens yppersta skatter
och de eviga höjdernas dyrbara frukt,
¹⁶ med jordens dyrbara frukt och all dess fullhet,
med nåd från honom som bodde i busken.
Må detta komma över Josefs huvud,
över hans hjässa, fursten bland bröder.
¹⁷ Härlig är den förstfödde bland hans tjurar,
som en vildoxes är hans horn.
    Med dem stångar han folken,
också dem som bor vid jordens ändar.
Sådana är Efraims tiotusenden,
    sådana Manasses tusenden."

¹⁸ Om Sebulon sade han:
    "Gläd dig, Sebulon, när du drar ut,
    och du Isaskar, i dina tält.
¹⁹ Folk bjuder de in till sitt berg.
    Där offrar de rätta offer.
Ty havens rikedom suger de till sig,
    och skatter som sanden döljer."

²⁰ Om Gad sade han:
    "Lovad vare han som gav rymligt land åt Gad!
Han bor som en lejoninna,
    och krossar både arm och hjässa.
²¹ Han utsåg den bästa delen åt sig själv,
ty där var hans härskarlott förvarad.
När folkets huvudmän kom samman,
utförde han Herrens rätt,
    hans domar med Israel."

²² Om Dan sade han:
"Dan är ett ungt lejon,
    som rusar ner från Basan."

²³ Om Naftali sade han:
    "Naftali har fått riklig nåd
och full välsignelse av Herren.
    Väster och söder skall du ta i besittning."

²⁴ Om Aser sade han:
    "Välsignad bland söner är Aser.
Må han bli älskad av sina bröder,
    och må han doppa sin fot i olja.
²⁵ Av järn och koppar skall dina reglar vara,
och som dina dagar din kraft."

²⁶ "Ingen är som Jesuruns Gud,
    han som far fram på himlen till din hjälp,
på skyarna i sitt majestät.
²⁷ En tillflykt är han, urtidens Gud,
    och här nere råder hans eviga armar.
Han skall jaga fienderna framför dig,
och säga: Förgör dem!
²⁸ Så skall Israel bo i trygghet,
    Jakobs källa lämnas ifred
i ett land med säd och vin,
    under en himmel som dryper av dagg.
²⁹ Salig är du, Israel. Vem är dig lik?
    Du är ett folk, som har sin räddning i Herren.
Han är din skyddande sköld, ditt ärorika svärd.
Dina fiender skall visa dig underdånighet,
och du skall gå fram över deras höjder."