Add parallel Print Page Options

Israel besegrar kungen i Arad

21 När den kananeiske kungen i Arad i Negevöknen hörde att Israel kom längs vägen till Atarim anföll han dem och tog några av dem till fånga.

Då lovade Israels folk Herren att om han hjälpte dem att besegra kungen i Arad och hans folk, skulle de fullständigt förstöra alla hans städer.

Herren gick med på deras begäran och lät dem besegra kananeerna. Israel utrotade dem och förstörde deras städer. Efter detta kallades området Horma, som betyder förstörelse.

Kopparormen

Sedan fortsatte de från berget Hor längs Röda havet för att gå runt Edoms land. Folket blev otåligt

och började protestera mot Gud och klaga inför Mose. Varför har du lett oss ut ur Egypten så att vi måste dö här i öknen? gnällde de. Här finns ju ingenting att äta och ingenting att dricka, och vi avskyr detta smaklösa manna.

Då sände Herren giftiga ormar bland dem som straff, och många blev bitna och dog.

Folket kom då till Mose och sa: Vi har syndat, för vi har talat illa om Herren och om dig. Be honom att ta bort ormarna.Då bad Mose för folket.

Herren svarade: Gör en orm av koppar och fäst den på en stång. Den som blir biten behöver bara titta på den för att få leva.

Mose gjorde då en kopparorm, och när någon blev biten fick han leva bara han tittade på kopparormen.

10 Israel vandrade därefter vidare och slog läger vid Obot.

11 Sedan fortsatte de till Ije-Haabarim i öknen, inte långt från Moab som låg österut,

12 och därifrån vandrade de till Sereds dal, där de slog läger.

13 De fortsatte sedan över till andra sidan av floden Arnon, nära amoreernas gräns. (Floden Arnon är gränsen mellan moabiterna och amoreerna.

14 Detta omtalas i 'Boken om Herrens krig

15 ligger mellan amoreerna och Moabs folk.)

16 Israel fortsatte till Beer, den källa där Herren sa till Mose: Kalla samman folket, så ska jag ge det vatten.

17-18 Där sjöng folket denna sång:Flöda, du källa!Låt oss sjunga ditt lov!Låt oss sjunga om källan som grävdes och borrades av de förnämsta bland folket,av furstar med spira och stav .De lämnade öknen och drog vidare mot Mattana,

19 Nahaliel och Bamot.

20 Sedan fortsatte de till dalen vid Moabs högslätt, där man har utsikt över öknen från berget Pisga.

Israel besegrar kung Sihon

21 Israel sände budbärare till kung Sihon, amoreernas kung.

22 Låt oss vandra genom ert land, bad de. Vi ska inte lämna huvudvägen förrän vi kommit bortom gränsen på andra sidan. Vi ska inte trampa ner era åkrar, röra era vingårdar eller dricka ert vatten.

23 Men kung Sihon inte bara vägrade dem detta. I stället mobiliserade han hela sin armé, anföll Israel i öknen och gav sig i strid med dem vid Jahas.

24 Men Israel besegrade dem och ockuperade deras land från floden Arnon till floden Jabbok, bort till ammoniternas gräns, där de hindrades av befästningar.

25-26 Israel intog alla amoreernas städer och bosatte sig i dem. En av dessa städer var Hesbon, kung Sihons huvudstad,

27-30 och detta har inspirerat diktarna att skriva:Kom till Hesbon, kung Sihons huvudstad,för en låga har flammat uppoch den har förtärt staden Ar i Moaboch den som bodde på Arnons höjder.Ve dig, Moab!Förlorade är ni, Kemos folk.Hans söner har flytt och hans döttrar tagits till fångaav Sihon, amoreernas kung.Vi har segrat. Hesbon är ödelagt ända bort till Didon,ja, ända bort till Nofa och Medeba.

31-32 Israel bosatte sig för en tid i amoreernas land.Medan de var där sände Mose ut spejare att utforska Jasers område. Han anföll städerna och drev ut de amoreer som fanns där.

33 Sedan vände de sig mot staden Basan, och kung Og i Basan mötte dem med sin armé i Edrei.

34 Men Herren sa till Mose att inte vara rädd, för fienden var redan besegrad. Det ska hända likadant med kung Og som det gjorde med kung Sihon i Hesbon, lovade Herren honom.

35 Så gick det också. Israel besegrade kung Og och dödade honom, hans söner och hela hans folk. Ingen enda överlevde, och Israel ockuperade landet.

Israel besegrar kungen i Arad

21 När den kanaaneiske kungen i Arad i Negev hörde att Israel kom längs vägen till Atarim, anföll han dem och tog några av dem till fånga. Då lovade Israel Herren att om han hjälpte dem att besegra detta folk, skulle de viga deras städer åt förintelse. Herren hörde deras bön och lät dem besegra kanaanéerna. Israel vigde dem och deras städer åt förintelse. Efter detta kallades området Horma[a].

Kopparormen

Sedan fortsatte de från berget Hor längs Sävhavet för att gå runt Edoms land. Folket blev otåligt och började protestera mot Gud och Mose. ”Varför har ni lett oss ut ur Egypten så att vi måste dö här i öknen?” gnällde de. ”Här finns ju ingenting att äta och ingenting att dricka, och vi avskyr denna smaklösa mat!”

Då sände Herren giftiga ormar bland dem och många israeliter blev bitna och dog.

Folket kom till Mose och sa: ”Vi syndade när vi talade mot Herren och mot dig. Be till Herren att han tar bort ormarna från oss!” Då bad Mose för folket och Herren sa till Mose: ”Gör dig en orm och sätt upp den på ett banér! Den som blir biten av en orm ska se på den, så får han leva.”

Mose gjorde då en kopparorm och satte den upp på ett banér och när någon blev biten fick han leva, bara han såg på kopparormen.

10 Israel vandrade därefter vidare och slog läger vid Ovot. 11 Sedan fortsatte de till Ije Haavarim i öknen, inte långt från Moab som låg österut 12 och därifrån vandrade de till Sereddalen där de slog läger. 13 De fortsatte sedan över till andra sidan av floden Arnon till öknen nära amoréernas gräns. Floden Arnon är gränsen mellan moabiterna och amoréerna. 14 Detta omtalas i ”Boken om Herrens krig”:

”Vahev i Sufa
    och bäckravinerna.
Arnon, 15 och bäckravinens sluttningar
    som leder till landet kring Ar,
mot Moabs gräns.”

16 De fortsatte till Beer, den källa där Herren sa till Mose: ”Kalla samman folket, så ska jag ge det vatten!”

17 Där sjöng folket denna sång:

”Flöda, du källa!
    Sjung om den,
18 källan som grävdes av de förnämsta bland folket,
    av furstar med spira och stav.”

De lämnade öknen och drog vidare mot Mattana, 19 från Mattana till Nachaliel och därifrån till Bamot 20 och från Bamot till dalen vid Moabs högslätt där man har utsikt över Jeshimon[b] från berget Pisga.

Israel besegrar kung Sichon

(5 Mos 2:24-37)

21 Israel sände budbärare till kung Sichon, amoréernas kung:

22 Låt oss få vandra genom ditt land. Vi ska inte trampa ner åkrar eller vingårdar eller dricka vatten ur källor. Vi går Kungsvägen[c] tills vi kommit igenom ditt område.

23 Men kung Sichon inte bara vägrade Israel att tåga genom hans land, utan mobiliserade hela sin armé, anföll Israel i öknen och gav sig i strid med dem vid Jahas. 24 Men Israel besegrade honom med svärd och ockuperade hans land från floden Arnon till floden Jabbok, bort till ammoniternas gräns som var befäst.

25 Israel intog alla amoréernas städer och bosatte sig i dem, i Heshbon och dess lydstäder. 26 Heshbon var amoréerkungen Sichons huvudstad. Han hade fört krig mot Moabs förre kung och tagit ifrån honom hela hans land ända till Arnon. 27 Diktarna säger:

”Kom till Heshbon,
    bygg och befäst Sichons stad,
28 för en eld har flammat upp från Heshbon,
    en låga från Sichons stad.
Den har förtärt Ar i Moab
    och den som bodde på Arnons höjder.
29 Ve dig, Moab!
    Förlorat är du, Kemoshs folk.
Han har låtit sina söner fly
    och sina döttrar tas till fånga
av Sichon, amoréernas kung.

30 Vi har segrat.
    Heshbon är ödelagt ända bort till Dibon,
ja, ända bort till Nofa och Medeba.”[d]

Israel besegrar kung Og

(5 Mos 3:1-11)

31 Israel bosatte sig i amoréernas land.

32 Mose sände ut spejare att utforska Jasers område. Israeliterna anföll lydstäderna och drev ut de amoréer som fanns där. 33 Därefter började de gå mot Bashan. Og, kungen i Bashan, mobiliserade genast sin armé för att anfalla dem vid Edrei.

34 Men Herren uppmanade Mose att inte vara rädd för honom: ”Allt hans folk och hela hans land överlämnar jag åt dig. Du ska göra med honom likadant som du gjorde med amoréernas kung Sichon som härskade i Heshbon.” 35 De dödade kung Og, hans söner och hela hans folk. Ingen enda överlevde och Israel ockuperade landet.

Footnotes

  1. 21:3 Betyder förstörelse, förintelse.
  2. 21:20 Betyder ödemark.
  3. 21:22 Se not till 20:17.
  4. 21:30 Versens innebörd är oklar och översättningen därför osäker.