3 Mosebok 22
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
1-2 Herren sa till Mose: Säg till Aron och hans söner att de ska vara mycket noga med att visa respekt för folkets offer till mig, för jag är Herren.
3 Från och med nu och för all framtid gäller att om en präst som är oren offrar djur som folket har kommit med eller tar hand om gåvor som är avskilda för Herren, så ska han avsättas från sin tjänst. Jag är Herren!
4 Ingen präst som är spetälsk eller som har något vätskande sår får äta av de heliga offren förrän han blivit frisk. Och den präst som rör vid en död människa eller som är oren genom sädesavgång
5 eller som rör vid någon orm eller något annat som är förbjudet eller som råkar röra vid någon som är oren,
6 den prästen ska vara oren till kvällen och får inte äta av de heliga offren, förrän han har badat.
7 När solen har gått ner är han ren igen och kan äta sin del av offren.
8 Han får inte äta något självdött djur eller något djur som blivit ihjälrivet av rovdjur, för det skulle orena honom. Jag är Herren.
9 Varna prästerna så att de följer de här föreskrifterna mycket noga och inte blir dömda som skyldiga och måste dö därför att de brutit mot dessa regler. Jag är Herren, som helgar dem.
10 Ingen får äta av de heliga offren med mindre han är präst. Ingen som är på besök hos en präst och ingen anställd tjänare får äta av offren.
11 Men det finns ett undantag. Om prästen för egna pengar har skaffat sig en slav, så får denne äta av maten. Det får också de barn till denne slav som föds i hans hus.
12 Om en prästdotter gifter sig med någon utanför stammen, får hon inte äta de heliga offren.
13 Men om hon är änka eller frånskild och inte har någon som försörjer henne och därför har återvänt till föräldrahemmet, får hon äta sin fars mat igen. Men ingen annan som inte är medlem i de prästerliga familjerna får äta denna mat.
14 Om någon skulle äta av de heliga offren utan att veta om det, ska han till prästen lämna tillbaka lika mycket som han har tagit och lägga till en femtedel.
15 De heliga offer som Israels folk burit fram får inte vanhelgas genom att någon obehörig äter av dem, för de har burits fram till Herren.
16 Den som bryter denna lag drar på sig skuld och råkar i stor fara, därför att han har ätit heliga offer. Jag är Herren, som helgar era offer.
Godkända offerdjur
17-18 Och Herren sa till Mose: Säg till Aron och hans söner och hela Israels folk, att om en israelit eller någon annan som bor bland er bär fram ett brännoffer till Herren, vare sig det är för att infria ett löfte eller av fri vilja,
19 kommer det endast att accepteras av Herren om det är ett felfritt djur av hankön. Det måste vara en ung tjur, ett får eller en bock.
20 Djur som har något fel får inte offras, för de kommer inte att accepteras.
21 Den som offrar ett tackoffer från hjorden till Herren, vare sig det är för att infria ett löfte eller av fri vilja, måste offra ett felfritt djur, för i annat fall kommer det inte att accepteras.
22 Ett djur som är blint eller odugligt eller lemlästat eller som har sår eller skabb eller någon annan hudsjukdom, får inte offras till Herren. Det är inte lämpligt som brännoffer för Herrens altare.
23 Om den unga tjuren eller lammet som bärs fram inför Herren är missbildat, kan djuret offras som ett frivilligt offer, men inte som ett löftesoffer.
24 Ett djur som är kastrerat eller skadat i sina könsorgan ska inte offras till Herren vid något tillfälle.
25 Denna bestämmelse gäller för de offer som utlänningar bland er bär fram, men också de djur ni själva offrar, för endast felfria djur kan godkännas för detta offer.
26-27 Och Herren sa till Mose: När kalvar, lamm eller killingar föds ska de få stanna hos sina mödrar i sju dagar, men från och med den åttonde dagen kan de användas som eldsoffer åt Herren.
28 Ni ska inte slakta ett moderdjur och hennes avkomma på samma dag, vare sig det gäller en ko eller en tacka.
29-30 När ni bär fram ett lovoffer till Herren måste ni göra det på rätt sätt och äta det offrade djuret samma dag som det slaktats. Lämna inte något av det till följande dag! Jag är Herren.
31 Ni måste hålla alla mina bud, för jag är Herren.
32-33 Ni ska respektera mig och inte ohelga mitt namn, för jag, Herren, har gjort er heliga inför mig och räddat er ut ur Egypten för att ni ska vara mitt eget folk. Jag är Herren.
3 Moseboken 22
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
22 Herren talade till Mose: 2 ”Säg till Aron och hans söner att de ska visa respekt för folkets offer som de helgar till mig, så att de inte vanhelgar mitt heliga namn. Jag är Herren.
3 Säg till dem: ’För all framtid gäller att om någon av era ättlingar som är oren kommer nära de heliga offergåvor som israeliterna har avskilt för Herren, så ska han stötas bort ur min åsyn. Jag är Herren.
4 Ingen av Arons ättlingar som är spetälsk eller som har någon flytning får äta av de heliga offergåvorna förrän han blivit ren. Och den som rör vid en död människa eller som är oren genom sädesavgång 5 eller som rör vid något kräldjur som orenar honom eller som råkar röra vid någon som på ett eller annat sätt är oren, 6 han ska vara oren till kvällen och får inte äta av de heliga offren, förrän han har badat. 7 När solen har gått ner är han ren igen och kan äta av de heliga offergåvorna, som är hans mat. 8 Han får inte äta något självdött djur eller något djur som blivit ihjälrivet, för det skulle orena honom. Jag är Herren.
9 De ska följa de här föreskrifterna noga för att inte dra på sig skuld och behöva dö därför att de vanhelgat det heliga. Jag är Herren, som helgar dem.
10 Ingen utomstående får äta av de heliga offren. Ingen som är på besök hos en präst och ingen anställd tjänare får äta av offren. 11 Om prästen dock för egna pengar har skaffat sig en slav, så får denne äta av maten. Det får också en slav som är född i hans hus. 12 Om en prästdotter gifter sig med någon utanför stammen, får hon inte längre äta de heliga offren. 13 Men om hon blir änka eller förskjuten och inte har några barn och därför har återvänt till föräldrahemmet, får hon äta sin fars mat igen. Men ingen utomstående får äta denna mat.
14 Om någon av misstag skulle äta av de heliga offren, ska han ersätta det heliga till prästen och lägga till en femtedel. 15 Prästerna får inte vanhelga de heliga offer som Israels folk burit fram till Herren 16 genom att låta någon obehörig äta heliga offer. Då drar de på sig skuld och straff. Jag är Herren, som helgar dem.’ ”
Godkända offerdjur
17 Och Herren talade till Mose: 18 ”Säg till Aron och hans söner och hela Israels folk att om en israelit eller någon annan som bor bland er bär fram ett brännoffer till Herren, vare sig det är ett löftesoffer eller ett frivilligt offer, 19 kommer det endast att accepteras av honom om det är ett felfritt djur av hankön från nötboskapen, fåren eller getterna. 20 Djur som har något fel får inte offras, för de kommer inte att accepteras.
21 Den som offrar ett gemenskapsoffer från nötboskapen eller småboskapen till Herren, vare sig det är för att infria ett löfte eller av fri vilja, måste offra ett felfritt djur, för i annat fall kommer det inte att accepteras. 22 Ett djur som är blint eller brutet eller lemlästat eller som har sår eller skabb eller någon annan hudsjukdom[a], får inte offras till Herren. Sådana får inte offras som eldoffer på Herrens altare. 23 Om den unga tjuren eller lammet som bärs fram är missbildat, kan djuret offras som ett frivilligt offer, men är inte acceptabelt som ett löftesoffer. 24 Ett djur som har klämda, krossade, avslitna eller bortskurna testiklar får inte offras till Herren. Ni ska aldrig göra något sådant i ert land. 25 Ni ska inte heller acceptera sådana djur av främlingar för att bäras fram som Guds mat. De kan inte accepteras för er, för de har skador och fel.”
26 Och Herren talade till Mose: 27 ”När en kalv, ett lamm eller en killing föds ska den få stanna hos sin mor i sju dagar, men från och med den åttonde dagen kan den användas som eldoffer åt Herren. 28 Ni ska inte slakta en ko eller en tacka och hennes avkomma på samma dag.
29 När ni bär fram ett tackoffer till Herren måste ni göra det så att det behagar honom. 30 Ni ska äta det offrade djuret samma dag. Lämna inte något av det till följande dag. Jag är Herren.
31 Ni ska hålla mina bud och följa dem. Jag är Herren. 32 Ni ska inte vanhelga mitt namn utan jag ska hållas helig bland israeliterna. Jag är Herren, som helgar er 33 och som har fört er ut ur Egypten för att jag ska vara er Gud. Jag är Herren.”
3 Mosebok 22
Svenska 1917
22 Och HERREN talade till Mose och sade:
2 Tala till Aron och hans söner och säg att de skola hålla sig ifrån de heliga gåvor som Israels barn bära fram åt mig, på det att de icke må ohelga mitt heliga namn. Jag är HERREN.
3 Säg till dem: Om i kommande släkten någon av edra avkomlingar, medan orenhet låder vid honom, kommer vid de heliga gåvor som Israels barn bära fram åt HERREN, så skall han utrotas ur min åsyn Jag är HERREN.
4 Om någon av Arons avkomlingar är spetälsk eller har flytning, skall han icke äta av de heliga gåvorna, förrän han har blivit ren; ej heller den som kommer vid någon som har blivit oren genom en död, eller den som har haft sädesutgjutning;
5 ej heller den som kommer vid något slags smådjur genom vilket man bliver oren, eller vid en människa genom vilken man bliver oren, på vad sätt denna än må hava blivit oren.
6 Den som kommer vid något sådant, han skall vara oren ända till aftonen, och skall icke äta av de heliga gåvorna, förrän han har badat sin kropp i vatten.
7 Men när solen har gått ned, är han ren, och sedan må han äta av de heliga gåvorna, ty det är hans spis.
8 Ett självdött eller ihjälrivet djur skall han icke äta, så att han därigenom bliver oren. Jag är HERREN.
9 De skola iakttaga vad jag har bjudit dem iakttaga, på det att de icke för det heligas skull må komma att bära på synd och träffas av döden därför att de ohelga det. Jag är HERREN, som helgar dem.
10 Ingen främmande får äta av det heliga; en inhysesman hos prästen eller en hans legodräng skall icke äta av det heliga.
11 Men när en präst har köpt en träl för sina penningar, må denne äta därav, så ock den träl som är född i hans hus; dessa må äta av hans spis.
12 När en prästs dotter har blivit en främmande mans hustru, skall hon icke äta av det heliga som gives till offergärd.
13 Men om en prästs dotter har blivit änka eller blivit förskjuten, och hon är utan livsfrukt, och hon så kommer åter till sin faders hus och är där såsom i sin ungdom, då må hon äta av sin faders spis; men ingen främmande får äta därav.
14 Och om någon ouppsåtligen äter av det heliga, skall han lägga femtedelen därtill och giva prästen ersättning för det heliga.
15 Prästerna skola icke ohelga de heliga gåvorna, det som Israels barn göra såsom gärd åt HERREN,
16 och därigenom draga över dem missgärning och skuld, när de äta av deras heliga gåvor; ty jag är HERREN, som helgar dem.
17 Och HERREN talade till Mose och sade:
18 Tala till Aron och hans söner och alla Israels barn och säg till dem: Om någon av Israels hus eller av främlingarna i Israel vill offra något offer, vare sig det är ett löftesoffer eller ett frivilligt offer som de vilja offra åt HERREN såsom brännoffer, så skolen I göra det på sådant sätt att I bliven välbehagliga;
19 offret skall vara ett felfritt handjur, av fäkreaturen eller av fåren eller av getterna;
20 I skolen icke därtill taga ett djur som har något lyte, ty genom ett sådant bliven I icke välbehagliga.
21 Och när någon vill offra ett tackoffer åt HERREN av fäkreaturen eller av småboskapen, vare sig det gäller att fullgöra ett löfte, eller det gäller ett frivilligt offer, då skall det vara felfritt far att bliva välbehagligt; intet lyte får finnas därpå.
22 Det som är blint eller brutet eller stympat eller sårigt, eller det som har skabb eller annat utslag sådant skolen I icke offra åt HERREN; eldsoffer av sådant skolen I icke lägga på altaret åt HERREN.
23 Ett djur av fäkreaturen eller av småboskapen, som har någon lem för stor eller för liten, må du väl offra såsom frivilligt offer, men såsom löftesoffer bliver det icke välbehagligt.
24 Och I skolen icke offra åt HERREN något som har blivit snöpt genom klämning eller krossning eller avslitning eller utskärning; sådant skolen I icke göra i edert land.
25 Icke heller av en utlännings hand skolen I mottaga och offra sådana djur till eder Guds spis, ty de äro skadade, de hava ett lyte; genom sådana bliven I icke välbehagliga.
26 Och HERREN talade till Mose och sade:
27 När en kalv eller ett får eller en get har blivit född, skall djuret dia sin moder i sju dagar. Men allt ifrån den åttonde dagen är det välbehagligt såsom eldsoffersgåva åt HERREN.
28 I skolen icke slakta något djur, vare sig av fäkreaturen eller av småboskapen, på samma dag som dess avföda.
29 När I viljen offra ett lovoffer åt HERREN, skolen I offra det på sådant sätt att I bliven välbehagliga.
30 Det skall ätas samma dag; I skolen icke lämna något därav kvar till följande morgon. Jag är HERREN.
31 I skolen hålla mina bud och göra efter dem. Jag är HERREN.
32 I skolen icke ohelga mitt heliga namn, ty jag vill bliva helgad bland Israels barn. Jag är HERREN, som helgar eder,
33 han som har fört eder ut ur Egyptens land, för att jag skall vara eder Gud. Jag är HERREN.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.