^1-2 Herren sa till Mose: Säg till Aron och hans söner att de ska vara mycket noga med att visa respekt för folkets offer till mig, för jag är Herren.

³ Från och med nu och för all framtid gäller att om en präst som är oren offrar djur som folket har kommit med eller tar hand om gåvor som är avskilda för Herren, så ska han avsättas från sin tjänst. Jag är Herren!

⁴ Ingen präst som är spetälsk eller som har något vätskande sår får äta av de heliga offren förrän han blivit frisk. Och den präst som rör vid en död människa eller som är oren genom sädesavgång

⁵ eller som rör vid någon orm eller något annat som är förbjudet eller som råkar röra vid någon som är oren,

⁶ den prästen ska vara oren till kvällen och får inte äta av de heliga offren, förrän han har badat.

⁷ När solen har gått ner är han ren igen och kan äta sin del av offren.

⁸ Han får inte äta något självdött djur eller något djur som blivit ihjälrivet av rovdjur, för det skulle orena honom. Jag är Herren.

⁹ Varna prästerna så att de följer de här föreskrifterna mycket noga och inte blir dömda som skyldiga och måste dö därför att de brutit mot dessa regler. Jag är Herren, som helgar dem.

¹⁰ Ingen får äta av de heliga offren med mindre han är präst. Ingen som är på besök hos en präst och ingen anställd tjänare får äta av offren.

¹¹ Men det finns ett undantag. Om prästen för egna pengar har skaffat sig en slav, så får denne äta av maten. Det får också de barn till denne slav som föds i hans hus.

¹² Om en prästdotter gifter sig med någon utanför stammen, får hon inte äta de heliga offren.

¹³ Men om hon är änka eller frånskild och inte har någon som försörjer henne och därför har återvänt till föräldrahemmet, får hon äta sin fars mat igen. Men ingen annan som inte är medlem i de prästerliga familjerna får äta denna mat.

¹⁴ Om någon skulle äta av de heliga offren utan att veta om det, ska han till prästen lämna tillbaka lika mycket som han har tagit och lägga till en femtedel.

¹⁵ De heliga offer som Israels folk burit fram får inte vanhelgas genom att någon obehörig äter av dem, för de har burits fram till Herren.

¹⁶ Den som bryter denna lag drar på sig skuld och råkar i stor fara, därför att han har ätit heliga offer. Jag är Herren, som helgar era offer.

Godkända offerdjur

^17-18 Och Herren sa till Mose: Säg till Aron och hans söner och hela Israels folk, att om en israelit eller någon annan som bor bland er bär fram ett brännoffer till Herren, vare sig det är för att infria ett löfte eller av fri vilja,

¹⁹ kommer det endast att accepteras av Herren om det är ett felfritt djur av hankön. Det måste vara en ung tjur, ett får eller en bock.

²⁰ Djur som har något fel får inte offras, för de kommer inte att accepteras.

²¹ Den som offrar ett tackoffer från hjorden till Herren, vare sig det är för att infria ett löfte eller av fri vilja, måste offra ett felfritt djur, för i annat fall kommer det inte att accepteras.

²² Ett djur som är blint eller odugligt eller lemlästat eller som har sår eller skabb eller någon annan hudsjukdom, får inte offras till Herren. Det är inte lämpligt som brännoffer för Herrens altare.

²³ Om den unga tjuren eller lammet som bärs fram inför Herren är missbildat, kan djuret offras som ett frivilligt offer, men inte som ett löftesoffer.

²⁴ Ett djur som är kastrerat eller skadat i sina könsorgan ska inte offras till Herren vid något tillfälle.

²⁵ Denna bestämmelse gäller för de offer som utlänningar bland er bär fram, men också de djur ni själva offrar, för endast felfria djur kan godkännas för detta offer.

^26-27 Och Herren sa till Mose: När kalvar, lamm eller killingar föds ska de få stanna hos sina mödrar i sju dagar, men från och med den åttonde dagen kan de användas som eldsoffer åt Herren.

²⁸ Ni ska inte slakta ett moderdjur och hennes avkomma på samma dag, vare sig det gäller en ko eller en tacka.

^29-30 När ni bär fram ett lovoffer till Herren måste ni göra det på rätt sätt och äta det offrade djuret samma dag som det slaktats. Lämna inte något av det till följande dag! Jag är Herren.

³¹ Ni måste hålla alla mina bud, för jag är Herren.

^32-33 Ni ska respektera mig och inte ohelga mitt namn, för jag, Herren, har gjort er heliga inför mig och räddat er ut ur Egypten för att ni ska vara mitt eget folk. Jag är Herren.