2 Moseboken 14:21-31
Svenska Folkbibeln 2015
21 (A) Och Mose räckte ut handen över havet, och Herren drev då undan havet genom en stark östanvind som blåste hela natten. Han gjorde havet till torrt land, och vattnet klövs itu. 22 (B) Israels barn gick rakt genom havet på torr mark, medan vattnet stod som en mur till höger och vänster om dem. 23 Och egyptierna förföljde dem, alla faraos hästar, vagnar och ryttare, och kom efter dem ut till mitten av havet.
24 Men vid morgonväkten[a] såg Herren ner från pelaren av eld och moln på egyptiernas här och förvirrade den. 25 Han lät hjulen på deras vagnar lossna[b] så att det blev svårt för dem att komma fram. Då sade egyptierna: ”Vi måste fly för Israel! Herren strider för dem mot Egypten.”
26 Och Herren sade till Mose: ”Räck ut handen över havet så att vattnet vänder tillbaka över egyptierna, över deras vagnar och ryttare.” 27 Då räckte Mose ut handen över havet, och mot morgonen återvände vattnet till sin vanliga plats. Egyptierna flydde men möttes av det, och Herren strödde ut dem mitt i havet. 28 (C) Vattnet vände tillbaka och täckte vagnarna och ryttarna och hela faraos här[c] som hade kommit efter dem ut i havet. Inte en enda av dem kom undan.
29 Men Israels barn gick rakt[d] genom havet på torr mark, och vattnet stod som en mur till höger och till vänster om dem. 30 Så frälste Herren den dagen Israel från egyptiernas hand, och Israel såg egyptierna ligga döda på havets strand. 31 När Israels barn såg den stora makt som Herren hade visat mot egyptierna, fruktade folket Herren. Och de trodde på Herren och på hans tjänare Mose.
Read full chapterFootnotes
- 14:24 morgonväkten Nattens sista tredjedel mellan kl 2 och 6 (se Mått, mynt och tid i Uppslagsdelen).
- 14:25 lossna Andra handskrifter (så Septuaginta och Peshitta): ”fastna”.
- 14:28 täckte … hela faraos här Enligt Josefus och judisk tradition överlevde farao själv. Thutmose III levde till ca 1427 f Kr. Hans mumie finns i dag på Kairomuseet.
- 14:29 gick rakt genom havet Används i 1 Kor 10:1f som en bild av dopet till Kristus.
2 Moseboken 15:4-27
Svenska Folkbibeln 2015
4 Faraos vagnar och här
kastade han i havet,
hans utvalda krigsmän
dränktes i Röda havet.
5 Djupen täckte dem,
de sjönk till botten som stenar.
6 Din högra hand, Herre,
är härlig i sin kraft,
din högra hand, Herre,
krossade fienden.
7 I din stora höghet
slog du ner dina motståndare,
du släppte lös din glödande vrede,
den förtärde dem som strå.
8 Av din näsas fnysning[a]
dämdes vattnen upp,
böljorna reste sig som en mur,
vattenströmmarna stelnade
i havets djup.
9 Fienden sade: Jag ska förfölja dem,
jag ska hinna upp dem,
jag ska dela upp bytet,
släcka min hämnd på dem.
Jag ska dra mitt svärd,
min hand ska förgöra dem.
10 Du andades på dem
och havet täckte dem,
de sjönk som bly
i de väldiga vattnen.
11 (A) Vem är som du bland gudarna,
Herre?
Vem är som du, härlig i helighet,
värdig fruktan och lovsång,
du som gör under?
12 Du sträckte ut din högra hand,
och jorden slukade dem.
13 (B) Du ledde med din nåd
det folk som du återlöst,
du förde dem med din makt
till din heliga boning.
14 (C) Folken hörde det och darrade,
ångest grep Filisteens invånare.
15 Då blev Edoms furstar förskräckta,
Moabs hövdingar bävade,
Kanaans alla invånare
smälte av ångest.
16 (D) Över dem föll skräck och fruktan.
Inför din mäktiga arm stod de
som förstenade
tills ditt folk drog förbi, Herre,
tills folket drog förbi
som du hade köpt.
17 (E) Du för dem in
och planterar dem
på din arvedels berg,
den plats som du gjort
till din boning, Herre,
den helgedom, Herre,
som dina händer berett.
18 (F) Herren ska regera alltid
och för evigt.”
19 När Faraos hästar med vagnar och ryttare hade kommit ner i havet, lät Herren havets vatten vända tillbaka över dem. Men Israels barn gick rakt genom havet på torr mark.
20 Och profetissan Mirjam[b], Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade. 21 Mirjam sjöng för dem:
”Lovsjung Herren,
högt är han upphöjd!
Häst och ryttare störtade han
i havet.”
Det bittra vattnet i Mara
22 (G) Därefter lät Mose Israels barn bryta upp från Röda havet, och de drog ut i öknen Shur[c]. Under tre dagar vandrade de i öknen utan att finna vatten. 23 Sedan kom de till Mara[d], men de kunde inte dricka vattnet där, eftersom det var bittert. Därför kallade de platsen Mara. 24 Då klagade folket mot Mose och sade: ”Vad ska vi dricka?”
25 Men han ropade till Herren, och Herren visade honom ett visst slags trä. Han kastade det i vattnet och då blev vattnet sött. Där förelade han folket lag och rätt, och där satte han det på prov. 26 (H) Han sade: ”Om du hör Herren din Guds röst och noga lyssnar till hans bud och håller alla hans stadgar, ska jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, för jag är Herren din läkare.
27 (I) Sedan kom de till Elim[e], där det fanns tolv vattenkällor och sjuttio palmer. Och de slog läger där vid vattnet.
Read full chapterFootnotes
- 15:8 din näsas fnysning Annan översättning (så Septuaginta): ”din vredes Ande”.
- 15:20 Mirjam Namnet kan tolkas som ”trotsig” (jfr 4 Mos 12) eller på egyptiska ”älskad”.
- 15:22 öknen Shur Ökenområde öster om Egypten (jfr 1 Mos 20:1, 25:18, 1 Sam 15:7, 27:8).
- 15:23 Mar aBetyder ”bitter”.
- 15:27 Elim Betyder ”terebinter” (ett träd besläktat med eken).
Psaltaren 106:9-48
Svenska Folkbibeln 2015
9 [a]Han talade strängt till Röda havet
och det blev torrt,
han förde dem genom djupen
som i en öken.
10 Han frälste dem
från motståndarens hand
och befriade dem
från fiendens grepp.
11 [b]Vattnet täckte deras fiender,
inte en enda av dem blev kvar.
12 [c]Då trodde de hans ord
och sjöng hans lov.
13 Men snart glömde de
hans gärningar,
de väntade inte på hans råd.
14 [d]De greps av begär i öknen
och frestade Gud i ödemarken.
15 [e]Han gav dem vad de begärde,
men sände tärande sjukdom
i deras själ.[f]
16 [g]De fylldes av avund
mot Mose i lägret
och mot Aron, Herrens helige.
17 [h]Men jorden öppnade sig
och slukade Datan,
den begravde Abirams grupp.
18 Eld slog upp i deras grupp,
lågorna brände de gudlösa.
19 [i]De gjorde en kalv vid Horeb
och tillbad en avgudabild,
20 [j]de bytte bort sin härlighet
mot bilden av en tjur
som äter gräs.
21 De glömde Gud, sin Frälsare,
som gjort väldiga ting
i Egypten,
22 [k]underbara verk i Hams land,
förunderliga gärningar
vid Röda havet.
23 [l]Han hotade att förgöra dem,
men Mose, hans utvalde,
ställde sig i vägen
för att vända bort hans vrede
från att fördärva dem.
24 [m]De föraktade det ljuvliga landet,
de trodde inte hans ord.
25 De klagade i sina tält
och lyssnade inte
till Herrens röst.
26 [n]Då lyfte han sin hand mot dem
och svor att låta dem falla i öknen,
27 [o]att låta deras barn
falla bland hednafolken
och spridas ut i länderna.
28 [p]De band sig till Baal-Peor
och åt av offren till de döda,
29 de väckte Guds vrede
med sina gärningar
och en hemsökelse bröt ut
bland dem.
30 [q]Men Pinechas steg fram
och skipade rätt,
och hemsökelsen hejdades.
31 [r]Det räknades honom
till rättfärdighet
från släkte till släkte, för evig tid.
32 [s]De väckte hans vrede
vid Meribas vatten
och Mose fick lida för deras skull,
33 [t]för de trotsade[u] hans ande
så att tanklösa ord
kom över hans läppar.
34 [v]De förgjorde inte folken
som Herren befallt dem,
35 [w]de beblandade sig
med hednafolken
och lärde sig deras gärningar.
36 [x]De tjänade deras avgudar,
och dessa blev en snara för dem.
37 [y]De offrade sina söner och döttrar
åt onda andar,
38 [z]de spillde oskyldigt blod,
sina söners och döttrars blod
som de offrade åt
Kanaans avgudar
så att landet vanhelgades av blodet.
39 [aa]De blev orena genom sina gärningar
och var trolösa i allt de gjorde.
40 Då upptändes Herrens vrede
mot hans folk,
och han avskydde sin arvedel.
41 [ab]Han gav dem
i hednafolkens hand,
och de som hatade dem
fick härska över dem.
42 Deras fiender förtryckte dem,
de kuvades under deras hand.
43 [ac]Han räddade dem gång på gång,
men de var upproriska
i sina planer[ad]
och sjönk allt djupare
genom sin synd.
44 Men han såg till dem i deras nöd
när han hörde deras rop,
45 [ae]han tänkte på sitt förbund med dem
och förbarmade sig
för sin stora nåds skull.
46 Han lät dem finna barmhärtighet
hos alla som fört dem bort
i fångenskap.
47 [af]Fräls oss, Herre vår Gud,
och samla oss från hednafolken,
så att vi får prisa ditt heliga namn
och ha vår ära i att lova dig.
48 [ag]Välsignad är Herren, Israels Gud,
från evighet till evighet!
Och allt folket ska säga: "Amen!"
Halleluja!
Footnotes
- 106:9 2 Mos 14:21f, Ps 78:13, Jes 51:10, 63:12f.
- 106:11 2 Mos 14:28, Ps 78:53.
- 106:12 2 Mos 14:31, 15:1f.
- 106:14 2 Mos 16:3, 4 Mos 11:4f, Ps 78:18, 1 Kor 10:6, 9.
- 106:15 4 Mos 11:31f, Ps 78:27f.
- 106:15 men sände tärande sjukdom i deras själ Andra handskrifter (Septuaginta): "och sände mättnad för deras längtan".
- 106:16 4 Mos 16:1f.
- 106:17 4 Mos 16:31f, 5 Mos 11:6.
- 106:19 2 Mos 32:1f, 5 Mos 9:8, Apg 7:41.
- 106:20 Jer 2:11, Rom 1:23f.
- 106:22 Ps 105:27f.
- 106:23 2 Mos 32:9f, 5 Mos 9:14, 25f, 1 Tim 2:5.
- 106:24 4 Mos 14:2f, 5 Mos 9:23, Ps 78:32.
- 106:26 4 Mos 14:21f, 28f, Ps 95:11, Hes 20:23, 1 Kor 10:5f.
- 106:27 3 Mos 26:38, 5 Mos 28:36f, Ps 44:12.
- 106:28 4 Mos 25:2f, Ps 115:5f, Jer 10:3, Hos 9:10.
- 106:30 4 Mos 25:7f.
- 106:31 4 Mos 25:10f.
- 106:32 2 Mos 17:1f, 4 Mos 20:1f, Ps 81:8, 95:8.
- 106:33 4 Mos 20:10, Ps 107:11, Jes 63:10.
- 106:33 trotsade Annan översättning: "förbittrade".
- 106:34 5 Mos 7:1f, 12:2f, Dom 1:27f.
- 106:35 Dom 3:5f.
- 106:36 Dom 2:12f.
- 106:37 5 Mos 32:17, 2 Kung 21:6, 23:10, Hes 16:20f.
- 106:38 4 Mos 35:33.
- 106:39 2 Mos 34:15, 3 Mos 20:4f, Hos 4:12.
- 106:41 Dom 2:14, 3:8, 12f, 4:2, 6:1f, 10:7f, 13:1, Neh 9:27.
- 106:43 Dom 2:16f, Ps 81:13.
- 106:43 i sina planer Andra handskrifter: "mot hans plan".
- 106:45 5 Mos 30:3f, 32:36, Dom 2:18.
- 106:47 1 Krön 16:35f.
- 106:48 Ps 41:14, 72:18f, 89:53.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation