Add parallel Print Page Options

Hiskia återinför påskfirandet

30 Kung Hiskia sände nu ett meddelande till hela Israel, Juda, Efraim och Manasse, i vilket han inbjöd alla att komma till templet i Jerusalem för att fira påsken.

2-3 Kungen, hans medhjälpare och församlingen i Jerusalem hade bestämt att man den här gången skulle fira påsken en månad senare än vanligt. Skälet till detta var att inte tillräckligt många präster hunnit rena sig, och att det var svårt att på så kort varsel hinna samla hela folket.

Kungen och hans rådgivare var helt överens om detta.

De skickade ut en befallning om påskfirandet över hela Israel, från Dan ända till Beer-Seba, och inbjöd alla. Man hade inte tidigare firat högtiden så allmänt som det var föreskrivet.

Kurirer sändes ut över hela Israel och Juda med en inbjudan: Kom tillbaka till Herren, Abrahams, Isaks och Israels Gud, så att han vänder tillbaka till oss, som har lyckats komma undan den assyriske kungen.

Var inte som era föräldrar och bröder, som syndade mot Herren, sina förfäders Gud, och råkade i stor nöd!

Var inte så hårdhjärtade som de, utan överlämna er åt Herren och kom till hans tempel, det som han har helgat åt sig för evig tid. Tjäna Herren, er Gud, så att hans vrede viker bort från er!

Om ni vänder er till Herren igen, kommer era bröder och era barn att bli behandlade väl i sin fångenskap, och de ska få möjlighet att vända tillbaka till sitt land. Herren, er Gud, är full av godhet och barmhärtighet, och han ska inte vända sitt ansikte från er, om ni vänder tillbaka till honom.

10 Budbärarna for från stad till stad genom hela Efraim och Manasse ända till Sebulon, men för det mesta blev de mottagna med hånskratt!

11 Några från Asers, Manasses och Sebulons stammar ödmjukade sig trots allt inför Herren och kom till Jerusalem.

12 Men i Juda kände hela folket en stark längtan att lyda Herrens befallningar, precis som kungen och hans ämbetsmän hade uppmanat dem till.

13 Följden blev att oerhört många samlades i Jerusalem till påskfirandet.

14 De rev ner alla hedniska altaren i Jerusalem, slog sönder rökelsealtarena och kastade dem i Kidrons dal.

15 Den fjortonde dagen i andra månaden slaktade man påsklammen. Då skämdes prästerna och leviterna för att de inte hade varit mer engagerade och renat sig och burit fram brännoffer i templet.

16 De intog sina platser, som gudsmannen Mose föreskrivit i sin lag, och prästerna stänkte det blod som de fått av leviterna på altaret.

17-19 Eftersom många av dem som kom från Efraim, Manasse, Isaskar och Sebulon var orena, och inte hade gått igenom reningsceremonin, slaktade leviterna påsklammen i deras ställe. Sedan bad kung Hiskia för dem, och de tilläts att äta påskmåltiden, fastän detta egentligen var i strid med Guds föreskrifter, men Hiskia sa: Herren ska i sin nåd förlåta var och en som bestämmer sig för att följa honom, även om reningen för ceremonin inte blivit utförd i tid.

20 Herren hörde Hiskias bön och gick folket till mötes.

21 Man firade påsken i Jerusalem i sju dagar under stor glädje, medan leviterna sjöng inför Herren till musik.

22 Kung Hiskia berömde dem för deras goda insats i firandet. Under sju dagar åt de sin del av offren och prisade Herren, sina förfäders Gud.

23 Man bestämde sig för att fortsätta firandet i ytterligare sju dagar.

24 Kung Hiskia gav folket 1.000 tjurar och 7.000 får och getter till offren, och folkets ledare bidrog med 1.000 tjurar och 10.000 får och getter. En stor grupp präster hade nu renat sig till tjänst.

25 Folket i Juda gladde sig tillsammans med präster, leviter, främlingar och alla som kom från Israel.

26 Jerusalem hade inte varit med om en sådan högtid sedan Salomos, kung Davids sons, dagar.

27 Prästerna och leviterna välsignade folket, och Herren hörde deras böner från sin boning i himlen.